Måndagendentolfteoktober2020
Hej bloggen! Jag har ju som vanligt inte skrivit på evigheter, men idag kände jag att jag verkligen behövde skriva av mig en del. Mycket har hänt sedan senaste uppdateringen så förbered dig på ett långt inlägg.
Ja, i vilken ände ska jag börja? Jag kan ju meddela att jag nu har fyllt 25 år. Halvvägs till 50. Jag har förlovat mig på självaste midsommarafton och nu gift mig 10/10 2020. Här går det snabbt i vändningarna. Bättre man för mig att leva med finns nog inte. Jag kommer att hata honom stundtals men älska honom ännu mer.
Arvid har vi döpt hans fulla namn blev Arvid Inge Viktor Gommel Kalrsson. Han har börjat gå med stöd av 1 han. Han blir 9 månader nu den 14 oktober. Han har gått igenom en hemsk utvecklingsfas och är påväg in i en ny. Han sover ca 19-05, med 7 uppvak och tröst med napp.
Ellie är 2,5 år nu, är i värsta trotsåldern, vi bråkar om allt. Hon pratar som en lillgammal tant och sover fortfarande inte hela natten i sin egen säng utan kommer in till mig och Micke varje natt.
Det var en kort familjeuppdatering.
Idag är jag så trött att jag tror att jag ska stupa. Jobbig natt, dålig morgon. Ellie sparkade och slogs för att hon inte ville sätta på sig ytterkläderna när vi skulle gå till förskolan. Sedan tjurade hon hela vägen i vagnen till föris. Sedan krigade jag och en trött Arvid igenom 5 timmar med städ, gnäll-lunch och tvätt. Därefter hämtade vi en glad Ellinore på förskolan, mellisstund i vagnen gick prima! Lek med kompisen Elsa och sedan även Lilly. Arvid däckar för sista soven 15:30 och det flyter ganska bra. Sedan bråkar jag med Ellinore in som absolut inte ska gå in. Stresslagar mat. Micke kommer hem. Han har lovat min en löptur innan maten, men då han släntrar in 16:40 (vi äter middag tillsammans 17) så kändes det inte som läge att ge sig ut då. Kaos med hungriga barn. Antiklimax vid matbordet, Ellie vägrar äta. Hon barar krånglar, pillar med riset så att det ramlar ner på golvet. JAg for nog, säger till, Ellie skriker, vi tjafsar. Här tappar jag det helt. Jag tar helt sonika hennes vattenglas och häller det över henne. Hon blir tyst. Vi byter kläder, hon sätter sig och säger att hon ska äta men vägrar. Jag tappar det igen och bär henne till “skamvrån”. Där sitter hon och skriker, Arvid krånglar vid matbordet och jag gråter. Efter en stund får Ellinore komma tillbaka och jag får då mata i henne helaportionen med ris och kyckling.
Vi diskar. Jag går ut och springer 5 km. Micke nattar Arvid. Jag och Ellinore myser och kollar på bolibompa. Jag nattar Ellinore och Micke åker och spelar badminton. Nu sover båda barnen lugnt och jag sitter här och skriver med en kopp te.
Jävla dag. Hoppas på en bättre imorgon.
Från det ena till det andra. Jag har ju haft cellförändringar på livmodertappen i 2 år nu. Är HPV- positiv och även haft förlossningsskador. Jag egenremissade mig till gyn på FFL för att få hjälp dels med mina förlossningsskador, samt min otroligt flödande mens. Fick tid för att kolla upp det, samt ta nya cellprov. Jag fick efter det mötet op-tid för att ta bort mina lösa flikar som barnmorskan som “lagade” mig efter förlossningen hade sytt ihop helt galet. Fick även svar på att mina cellförändringar gått från medelgradiga till lätta, dock fortfarande HPV-positiv. Vid operationen sydde de om och tog bort mina flikar. Satte då även in en Mirena-spiral i hopp om ett 5 årigt fungerande preventivmedel samt minskade blödningar. Nu såhär 3 veckor post op, har jag fått dragit bort sutur som fastnat (på inrådan av sköterska på gyn), blodklumpar har runnit, det har läkt ihop igen och mitt underliv är faktiskt helt och fint igen! (typ) Dock så spökar spiralen och jag är inne på blödningsdag 12. Alltså varför? Sist jag provade spiral så blödde jag konstant i 3 månader, sedan tog jag ut spiralen. Är inte mentalt rustad för att göra samma resa igen, inte redo, inte peppad. Orkar inte. Har humörsvängningar från helvetet och mitt sötsug är katastrofalt. Ger spiralen 1 månad till, så att den kan “uppföra” sig korrekt och bara låta mig ha min mens varje månad eller ingen blödning alls. Hoppas på det bästa.
Träning då? Jo jag är fortfarande lätt träningsnarkoman, men på ett sundare plan. Har nu mera en Garmin fenix 6 som berättar för mig om VO2max etc. Är enligt den i utmärkt kondition och har en bra träningsbelastning. Tränar lite mycket högintensivt, men hej, vem gör inte det när man bara har max 40 min till träning de gånger jag hinner i veckan? Försöker få till 4 pass i veckan där 2 är löp, minsta distans 5 km, och sedan 2 styrkepass i Hit- format typ. Det funkar okej, men det börjar kännas på kroppen att jag bara sovit ca 2 hela nätter sedan Arvid kom.
Längtar faktiskt ganska mycket efter att få börja jobba nu. Få gå till jobbet, prata med andra vuxna utan att ha barn omkring mig. Älskar mina barn över allt annat, men det börjar bli tradigt nu att jag är den som sköter ALL marktjänst här hemma. Tror faktiskt att Micke inte förstår hur tungt lass jag drar och hur mycket jag gör varje dag här hemma. Börjar jobba igen i januari. En evighet dit men ändå lite för kort tid.
Jag har nu även planerat alla julklappar för i år. Kör på hemsytt för hela slanten! Ska bara hinna sy allt! Planerar även en liten paketkalender till Ellinore och Arvid. Har klappar kvar att köpa till den, men det kommer bli väldigt kul!
NU tror jag att jag skrivit av mig det värsta. Osammanhängande, men ja, det är som min dagbok där du är välkommen att läsa. Så håll till godo. Ingen direkt censur här inte.
Gillar att sitta att knattra såhär på datorn, borde verkligen göra det till en vana. Hoppas att ja orkar hålla i bloggandet nu ett tag. Det är så kul att ha mina tankar dokumenterade digitalt, sparat.
XOXO
Tisdagendensjundejuli2020
Bildbomb. Det är det här vi har pysslat med sedan sist.
Orkar inte skriva mer. Mvh en TRÖTT mamma.
Onsdagendentjugosjundemaj2020
Corona, körtelfeber, feber och dålig sömn. Summering av de gångna veckorna. Inte för att vi haft corona, men Arvid fick feber, jag fick sedan körtelfeber och livet har varit lite tungt.
Det är mycket vardag just nu. Livet liksom lunkar på.
Barnuppdate.
Ellinore - pratar som en kvarn! Är tvårstrottsig och en underbar storasyster. Älskar ihjäl mig.
Arvid - gladare unge får man leta efter. Slutade amma då han va 4 månader och då blev han ännu lyckligare. Kan nu mer rulla till mage och tillbaka till rygg alldeles själv.
Ville egentligen bara kika in och skriva någon rad! Jag ja, vi alla lever. På Instagram är jag flitigare. Men mer uppdatering än var fjärde månad ska jag försöks få till ❤️
Livet är förbaskat bra. Tackar för allt varje dag ❤️
Söndagendenfemteapriltvåtusentjugo
Hej på er! Som vanligt evigheter sedan jag skrev. Antar att det här med två småbarn tar ut sin rätt. Orken är kanske inte på topp och min lediga tid ägnar jag gärna åt träning om jag kan.
Så ska vi köra en update?
Ellie:
Är inne i någon tvåårstrotts. Vi bråkar om mycket, men ändå så är hon så resonabel. Hon älskar förskolan, pratar som en kvarn och har blivit väldigt duktig på att leka själv. Hux flux blev hon så stor! 2 år har hon fyllt, ett bra kalas blev det trotts corona-tider. Hon fick en sandlåda, leksaker till den, regnkläder och gummistövlar och en del annat. Helt klart en bortskämd liten donna. Ellie har även insett det roliga med att pyssla och måla, vilket är en hit! Vi målar både inne och ute. Vägkritorna används flitigt.
Ellie är snäll med Arvid och väldigt förstående för att han behöver mat och byta blöja etc. Hon är en så duktig storasyster!
Arvid:
Växer så det knakar! Vid tvåmånaderskollen vägde han in på nästan 6 kg och va 60 cm lång. Han kan rulla och lägga sig på sidan själv. Är en allmänt nöjd liten kille som gillar att kolla på syrran sin. Han skiner upp när Ellie matar honom med låtsasmat och kan le så fina leenden. Han har smile-gropar och är en riktig goding. Han åker med på det mesta och är sällan grinig och otröstlig. Det känns som om att han alltid har varit här, det är liksom självklart.
Uppdate om mig då? Livet?
Jo men det rullar på. Älskar mina underbara barn. Vardagarna rullar på, försöker hinna med så mycket som möjligt då Ellie är på föris på dagarna (mån-tors, 9-14). Går och hämtar henne vid 13:30, så det är inte så mycket tid på dagarna mellan amningarna att göra saker på. Försöker hinna träna, sköta hemmet (damsuga, moppa, tvätta, vika tvätt, rensa, förbereds middag osv) och klämma in att träffa vänner också på den tiden. Inte så glamoröst.
Har haft en dipp i mitt psykiska mående en tid... Jag har inte varit ledsen, inte glad utan bara något mellanting. Kände idag för första gången på länge att jag var riktigt glad.
Jag har slutat gå på gymmet pga covid-19. Saknar det mycket kan jag säga. Längtar efter att få lyfta riktigt tungt igen. Springer och lyfter hantlarna vi har hemma tills vidare i alla fall, bättre än inget.
Slutligen så tänkte jag lista några saker som är positivta:
- Hängtuttar gör att man kan amma i bättre sittande position
- Jag har supermånga tomat och gurkplantor
- Familjen min mår bra
- Glass är gött
- Det är vår
Provade min balklänning här! Den satt som en smäck fortfarande!
Tapetserat om mitt gamla barbiehus till Ellie.
Måndagendentiondefebruaritvåtusentjugo
Om att vara tvåbarnsmamma, fortsättning.
Du har alltid dåligt samvete för att du inte hinner med båda barnen. Att den ena får för lite uppmärksamhet när den andra ammas tex.
Du har dåligt samvete för att vardagsrutinerns tar så mycket tid. Lillebarnet hänger på din arm när du plockar in matvarorna i kylen, samtidig som du försöker muta i storebarnet en banan för att hon ska orka hålla humöret uppe tills middagen.
Det är lyx att få gå på toaletten helt själv, exakt hur länge du vill utan att någon kommer och rycker i handtaget.
Det här med att duscha ifred, byta trosskydd utan sällskap etc, det händer inte längre. Alltid sällskap på toaletten.
Du har två små underbara gosungar att krama och pussa på. Och dom älskar dig villkorslöst.
Hjärtat är alltid på helspänn och alltid lite orolig att det ska hända någon av dem någonting.
Mammalivet
Söndagendenniondefebruaritvåtusentjugo
Hur man vet att man är förälder till två barn under två år.
Jo det ska jag tala om för dig. Tröjan du bär luktar bröstmjölk och håret är ständigt i en tofs. Du ammar lillebarnet samtidigt som du leker laga mat i storebarnets kök. Du torkar barnspya med foten samtidigt som du rör i pastskastrullen, hjälper storebarnet att skala sin gurka stående på en stol vid bänken och har lillebarnet i bärsele på magen.
Du byter först bajsblöja på lillebarnet, sen på storebarnet och så på lillebarnet igen.
Vid utgång kläder du på lillebarnet, lägger i vagnen, krigar på storebarnet alla kläder, svettas ihjäl då du själv är halvklädd. Tvingar på storebarnet en mössa samtidigt som du stänger åkpåsen i vagnen till lillebarnet och sliter upp dörren för att komma ut. Kommer ut och inser att du glömt både mössa och vantar till dig själv.
Vid nattning sitter lillebarnet vid bröstet som en igel, stpebarnet vägrar att hålla sin vällingflaska själv och vill bli matad. Du hänger således fram med bebis vid tutten och flaska till storebarn i en obekväm position. Tror att du får storebarn att sova, smiter ut med lillebarn som slutat tutta och nu bara gnäller. Fort ner, fan storebarnet vaknade igen. Lämna lillebarn till pappa och natta om storebarn.
Kväll, du ligger äntligen i sängen. Bebis sover. Storebarn kommer in från sitt rum och lägger sig på dig. Du somnar och vaknar av att bebis gnyr och vill ha mat och ny blöja. Lägger dig 30min senare, får ca 40cm säng då stoeärebarnet tagit din plats då du va uppe och bytte böja. Lillebarnet vägrar nu att ligga i sin säng, somnar på bröstet på dig. Storebarnet lägger sig ännu närmre dig. Somnar och svettas floder pga barn nära. Brösten blir mos av huvuden och armar som mosas på dem. Lillebarnet vaknar och vill ha mat. Mata. Somna nästan igen, storebarnet har tappat bort nappen och måste ha den för att somna om. Upprepa tills kl är ca 05:50 och storebarn tycker att det är morgon. Glöm ej att du ammat samma tutte 2ggr i rad under natten så andra tutten håller på att explodera av mjölk på morgonen. Glamoröst.
Fortsättning följer
Kärlek
Min förlossningsberättelse
Hej.
6 dagar PP och jag mår så fantastiskt bra. Alla sa att när man får barn nummer 2 så växer bara platsen i hjärtat, men ingen sa att det bara exploderade. Så mycket kärlek och hormoner. Så som jag älskar mina två små underbara barn.
Arvid Gommel Karlsson kom som en raket till oss den 2020-01-14 klockan 23:45. Här kommer min förlossningsberättelse.
Vaknade på morgonen den 14:e vid klockan 06. Gick upp med Ellie och värkarna kom med ca 15 min mellanrum. Det som för mig kändes så konstigt att jag inte kände någonting alls över huvud taget mellan värkarna, verkligen ingenting. Vid ca kl 09 gick jag och körde in 2 skottkärror ved i hopp om att det skulle dra igång lite mer, men till min besvikelse så avtog värkarna. Vid kl 10 åkte jag därför och tvättade bilen, tankade och försökte skingra tankarna lite. Åkte sedan hem och åt lunch.
13:00 - värkarna kommer igång igen med 12 min mellanrum. Känner inget alls, den kom en sammandragning, men jag kan ta dem ståended/gående utan problem.
14:00 går jag till Ellies förskola med vagnen, 17 min promenad dit och lika långt hem.
15:00 är jag och Ellie hemma, vi busar på och lagar Panerad fisk.
17:00 Har jag ca 6min mellan värkarna. Micke ringer och säger att han blir sen från jobbet och kommer nog först 17:40. Upplyser honom om att det ät tätare mellan värkarna men att jag mår superbra.
18:00 tittar Ellies faster in och undrar hur det går. Ber henne att stanna över natten ifall att vi behöver åka in (i detta skede tror jag fortfarande att värkarna är lite falskt alarm och att allt kommer avta).
18:45 Nattar Ellie precis som vanligt och pussar massor på henne ifall att vi är borta på morgonen.
19:00 värkarna håller i sig men börjar att ta i lite mer. Håller mig i köksbänken vid värkarna, men sen är jag helt som vanligt emellan, känner ingenting.
Ca 20:00 vill jag ta en promenad runt byn. Klär på mig och Mia (Ellies faster) erbjuder sig att följa med runt. I hallen får jag en värk och säger att jag bara ska vänta ut den så kan vi gå. Då känns det som om att det säger "plopp" där nere och så rinner vatten ner för mina tights. Det liksom kommer vattenforsar i vågor. Hojtar till Micke att hämta en handduk som jag kan sätta mellan benen. Kniper ihop benen i kors för att vatten inte ska rinna ner i skorna. Får av mig skorna och går med handduken mellan benen in i duschen.
Nu tar värkarna i lite mer och kommer med ca 4-5 min mellanrum. Men fortfarande lugnt mellan.
Ringer förlossningen som säger att jag kan komma in när jag vill. Då det känns så bra ändå att vara hemma så bestämmer vi att jag ska ringa förlossningen när vi bestämmer oss för att åka in.
Ca kl 21. Värkarna eskalerar nu ganska fort. Kommer med 2-3 min mellanrum och gör ganska så rejält ont. Skickar ut Micke till bilen med väskorna, släcker till hönsen. Jag går ner i källaren och slår igång elpatronen så att huset ska hålla värmen. Sen åker vi in till Falun. I bilen tar värkarna verkligen fart och kraft. Men smärtan är nästan helt borta mellan dem.
21:40 kommer vi in till förlossningen. Får ett rum. De vill inte undersöka hur öppen jag är då mitt vatten har gått, infektionsrisken är så stor om det skulle vara förvärkar. Kopplas upp mot monitorn och kontrollerar värkar och bebisens hjärtljud. De vill köra en kurva för att se att förlossningen verkligen är igång. Får in apelsinjuice och Micke hjälper mig igenom värkarna.
22:30 kontrollerar barnmorskan hur öppen jag är, cervix utplånad, modermunnen öppen 5cm. Får även lustgas nu då värkarna gör så ont. Micke hjälper mig att slappna av och håller ner mina axlar i madrassen. Får värkar som gör så ont att jag bara vill krypa ut kroppen och springa där ifrån. Slår med handen i madrassen av smärtan och sippar syrgas för mitt liv. Hjärnan säger åt mig att slappna av, men nervsystemet skriker bara flyyyy!
22:45 önskar jag att få epidural. Har svårt att slappna av mellan värkarna nu och det börjar bli jobbigt. Är dåsig av lustgasen och ser annanasar i hela rummet.
23:15 ungefär frågar jag efter vart min EDA är. Barnmorskan säger att narkosläkaren är upptagen med påväg så snart hon kan. Får en höjning på lustgasen för att minska smärtan.
23:30 ca böjar jag känna att nu kommer det annorlunda värkar. Jag är i min lustgasdimma. Säger till Micke att han måste ringa på barnmorskan och säga att jag har krystvärkar.
Väntar in nästa värk och frågar Micke vart barnmorskan är. De är på plats säger han. Barnmorskan undersöker mig och konstaterar att jag är öppen 10cm, bara en liten "kant" kvar.
23:40 är det riktiga krystvärkar. Jag pushar 3 värkar och så är han ute. Den här delen är helt sjuk, jag lever i lustgasmasken, kroppen liksom går på autopilot, den gör allt själv. Min hjärna är omtöcknad av lustgasdimman och det blinkar framför ögonen så som om att jag va på ett dansgolv. I huvudet hör jag melodin till supermario. Jag bara åker med kroppen. Smärtan känns nästan utomkroppslig. Barnmorskan ber mig ta bort masken när jag pushar, jag gör som hon säger och trycker på. Ligger på rygg och är inte medveten om vart mina ben är, vart armen som inte håller masken är, vart Micke är. Jag bara kör.
23:45 kommer han ut, en helt perfekt liten kille. 52cm lång, 3520g.
Navelsträngen va (precis som vid Ellies förlossning) väldigt kort, vilket gör att jag bara fick upp honom på magen istället för bröstet. Men där ligger han liten gosklump som andas och skriker.
Moderkakan kommer ut hel och fin med hela fosterhinnor. De klämmer på magen över livmodern och pressar ut koagel (denna del är vidrig då det gör så jävla ont att bli mosad över livmodern när man precis fött ut ett barn).
00.20 lagar de ihop mig igen. Sprack denna gång nästan ingenting alls. Får 2 små stygn, grad 1 bristningar.
Efter 4 timmars obervationstid på förlossningen så skrevs vi ut till patienthotellet.
Sen fick vi åka hem 15/1 kl 15 för en tidig hemgång.
-------------------------------------------------------------------------------------
Alltså denna förlossning va magisk. Det gick så fort, jag gjorde det utan annan smärtlindring än lustgas. Jag bara hängde med kroppen.
Jag har ju sagt denna graviditet och inga fler. Jag är lycklig som fått två underbara ungar, men på ett sätt så känns det lite ledsamt att aldrig mer få uppleva känslan av att krysta ut ett barn.
Denna förlossning va så annorlunda om jag jämför med den med Ellie. Den här va så lugn fast den gick fort. Kroppen kunde hantera allt på ett annat sätt och jag bara följde med. Jag har verkligen fått uppleva 2 helt olika förlossningar, och nu är jag ju helt uppslukad av att föda barn. Dock så måste man ju vara gravid i 9 månader först innan man får föda ut ungen, vilket jag aldrig vill vara igen. Jag är helt klar med att vara gravid. Och således också helt klar med att föda barn.
Tack till min kropp som fixade det än en gång. Det är så häftigt, ingenting i upplevelse kan toppa denna förlossning tror jag.
Som jag skrev innan så har mammahjärtat expanderat till max. Hormonerna sprutar och jag pyser av stolthet för att Ellie är en sådan duktig storasyster. Hon klappar på "bebisen" som hon kallar honom. Ger honom pussar i pannan. När han är ledsen hämtar hon hans napp och snuttefilt. Hon har tagit det så bra att bli storasyster och att Arvid tar så mycket av mammas tid.
Jag tycker inte att jag räcker till, till båda två hur mycket jag än försöker. Vill ha Ellie i famnen lika mycket som förut, men Arvid ammar och har där med förut till plats vid bröstet. Jag försöker och jag tror det går ganska bra att dela, men min lilla tjej har helt plötsligt blivit så stor. Hon pysslar på själv och leker då jag inte kan vara med. Hon visar grejer och accepterar för det mesta att mamma inte kan busa då hon har Arvid i famnen. Jag tror att det kan vara svårt att förstå om man själv inte gått igenom samma sak med sina barn. Men jag kan säga att hjärtat värker av kärlek varje dag.
Tack livet för att jag får uppleva detta. Förevigt tacksam.
Dagen då Arvid kom, kulan i vecka 39+2
Magen 5 dagar PP
Gravid vecka 34 (33+0-33+6)
Hej alla!
Ett inlägg i två etapper, då jag aldrig skrev klart inlägget när jag väl började i tisdags.
Tisdag
Ny vecka nya tag, eller vad är det man säger?
Vab var det hela förra veckan, Ellie hade ögoninflammation, selmhosta och extremt snorig. Denna vecka har jag åkt på hennes selmhosta som främst kommer mitt i natten. Detta har resulterat i ett gäng med otroligt dåliga nätter för vår del. Tröttheten är maximal i huvudet, men koppen hänger med förvånansvärt bra faktiskt. Trotts en slemmig hals var ag på gymmet igår och lyfte lite vikter. Hela kroppen skrek efter aktivering i annan form än hushållsarbete, leka med barn och promenader. Jag körde ett grymt pass (trotts en tappad sko på uppfarten hemma, vilket innebar på gymmet att jag fick träna i strumplästen)! Körde marklyft i stege. Start på 20 kg, sedan 3x10 på stegrande vikt upp till 50 kg. Körde frivändningar/celans från 20 kg upp till 40 kg, 8 x 2 på varje vikt, stegrande med 5 kg intervall. Där efter körde jag böj. Backsquats från 20 kg, stege med 10kg intervall upp till 50 kg även här, 10x3 på varje vikt. Vilken underbar känsla det är att känna att benen orkar pressa upp 50 kg utan större svårighet. Avslutade passet med lite rörlighet/styrka och gjorde raken med 5 kg viktplatta, utfallsgång 12 kg, samt "hela jorden runt" med viktplatta 5 kg. Skönt med ett lugnt pass. Idag känner jag äntligen att kroppen har fått arbetat lite. Längtar nu ännu mer efter att kunna köra burpees tills jag kräks, kötta roddintervaller och gå igenom hela kroppen i ett HIT-pass. Längtar ihjäl mig. Rehab från dag 1 efter förlossningen är min plan! Knipövningar deluxe för att få stark bäckenbotten och för att kunna börja aktivera bålen på ett säkert sätt.
Ellies utveckling då? Jo, den går i raketfart! Hon pratar och tecknar med tecken som stöd. På hennes förskola använder de mycket tecken för att förstärka orden. I helgen sa Ellie en riktig mening! Hon sa "hår macka mamma, smör, ost" och tecknade samtidigt tecknet för hård macka. Ellie sätter ihop fler och fler ord och det är helt underbart. Hon har även snappat upp lite engelska, härmade mig i helgen och sa "Let´s go!", tog mig i handen och gick. Behöver jag säga att jag är imponerad och ändå vill bromsa tiden lite?
Ellie älskar Pippi Långstrump, Emil och Saltkråkan. Årets julkalender går också hem faktiskt.
På matfronten är det inte lika utvecklande... På förskolan äter hon oftast bara lite frukost, sedan någon frukt till fikat. Lunchen burkar hon mest peta i, pasta utan sås går bra och hel potatis som hon får äta direkt ur handen. Eftermiddagsmelliset går dock i lite mer. Hemma äter hon inte så mycket mat, korv går i i alla dess former. Pasta är en hit. Bulgur går bra att äta direkt från min tallrik, om det ligger på hennes så vill hon dock aldrig äta. Laxspasta går även det bra. Köttbullar. gröt, yoghurt med flingor, mackor med ost. Ja, ni hör väl vilken gormand hon är.
Ellie äter dock all mat med sked eller gaffel, dricker nu mer vatten ur glas och är så fixig.
Hon är även inne i en extremt mammig period, och då menar jag verkligen extremt! Ellie somnar bra i sin säng, men vaknar sedan efter några timmar och vill in till oss. Det tycker jag är okej, så länge Ellie sover mellan mig och Micke. Men nu när hon är så mammig så vill hon sova i princip på mig. Detta resulterar i att jag sover väldigt dåligt, högravid som jag är. När jag försöker flytta Ellie en bit i från mig men ha en skyddande arm nära etc så vaknar hon och skriker tills hon har snurrat sig tillbaka intill mig. Jag vet att jag aldrig kommer att få tillbaka denna tiden och ja, det är extremt mysigt att ha en liten gullunge som ligger och snusar invid mig. Men, ibland önskar jag verkligen att jag skulle få sova en hel natts ostörd sömn (läs varje kväll, hehe). Jag njuter dock till fullo av att ha Ellie så nära och vi har en väldigt fin kontakt. Hon hjälper mig att laga mat, vika tvätt. Vi läser böcker och ja, livet är väldigt bra just nu trotts allt.
Söndag
Seglar nu in i vecka 35! En mental seger. Har tvättat upp alla bebiskläder i storlek 50/56. Konstaterat att hag behöver köpa fler pyjamasar, ev några fler byxor och ytterligare någon body i 50. Har införskaffat mig ett mjukisset som jag inte ska använda innan efter förlossningen när jag har duschat och har rena kasslertorsor och megabinda på plats. Ska även köpa mig ett gäng med nya, mjuka gigantiska tant-trosor som sitter på plats.
Jag har träffat Sofie och fått en massa bra energi! Hon kan konsten att göra mig glad och lycklig och orka med gravidkroppen några dagar till.
Idag har jag även kört ett underbart pass på gymmet!
Stakning 1500m, motstånd 10, hastighet 5min/km.
Cirkel, 4 varv, 8 reps/övning
- clean med pushpress 25 kg.
- boll över axel, 12 kg
- lateralflex sida, 6 kg
- squatjump upp på stepbräda
- rodd m stång, 25 kg
Cirkel 4 varv, 8 reps/övning
- marklyft, 25 kg
- ensides clean med KB + press, 8kg
- löpning upp på stepbräda
- kb-swing 16kg
Kände mig levande igen under passet. Kroppen har liksom varit i dvala. Känns att jag inte är designad för att bara gå promenader, nog för att jag inte underskattar det som motionsform.
Jobbar nu min sista vecka innan ledigheten. Tänk att jag ska vara ledig i ett helt år sedan!? Det är lite sjukt. Måste även ta tag i att skicka in papper till kommunen om faderskapsintyg samt ändrade förskoletider för Ellie. För när monstret har kommit ut och jag är mammaledig så får Ellie gå på förskola mån-tors 9-14, istället för som hon går nu mån-fre 07.40-14.30. Så det blir inte jättestor förändring mer än att hon äter frukost hemma, och att eftermiddagsfikat blir hemma det med.
Nu taggar jag vecka 35, hoppas att kroppen vill fortsätta hålla och önskar mig energi så att det räcker över hela veckan.
Puss på er!
Gravid vecka 33 (32+0-32+6)
Gör inlägget om vecka 33 nu, för att idag finns det ork. Så vilken vecka +dag är jag på nu? Typ 32+2, så ja jag har ju i alla fall påbörjat veckan.
Ni är ganska många som är inne och läser här, vilket jag tycker är superkul. Om någon av er inte följt mig så länge, men ändå kikat runt här på bloggen så har du säkert sett att mitt arkiv är långt. Kategorierna är röriga och allt hamnar lite hur som, men det jag skriver är ärligt i alla fall.
Jag vill även passa på att be om ursäkt till alla mina vänner. Förlåt fina ni för att jag är sämst i världen på att höra av mig, fråga hur ni mår och lyckas boka in någon dag att ses. Jag vill verkligen, men orken liksom räcker inte till. Att jobba, vara gravid, hämta och ta hand om barn och vardagen är det jag orkar med. Telefonen visar Instagram och någon story kommer då och då. Men det här med att formulera text... Jag är dess utom ännu sämre på att svara på meddelanden och svara i telefon när det ringer. Orken finns inte, viljan dock. Så fina underbara vänner, hata mig inte. Jag har inte glömt bort er, jag saknar er och längtar efter att ses. Det blir nog bättre när jag kommer ur denna gravid-dimma och första bebisbubblan har lagt sig. Så hoppas på att vara lite normalfungerande typ februari/mars 2020.
Just nu försöker jag bara hålla mig flytande i ca 7 veckor till känns det som.
Kom även på att jag vill säga tack till alla vänner som hör av sig ändå (du vet om det är du när du läser det här). Tack för att du orkar skriva sms och få svar ca 3 dagar senare. Tack för att du orkar skriva igen när jag för hundrade gången glömt att trycka på skicka. Tack. Ni gör vardagen så mycket bättre.
Så ja, som ni kanske förstått vid det här laget så böjar jag vara helt slut. Jag har halsbränna, kan inte böja mig ner normalt längre. Jag är mer trött än tidigare, börjar lägga på mig lite vätska och svullnar lite om fötterna efter en arbetsdag. Jag känner hur gravidglowet har glidit av mig. Idag satt jag och grinade över hur trött jag är på att vara gravid, hur otymplig och ful jag känner mig. Hur otillräcklig jag känner mig som mamma när jag måste vänta ut en sammandragning innan jag kan lyfta upp Ellie.
Jag är så trött på att nu inte ens kunna gå en rask promenad utan att få en sammandragning. Jag har konstant ont i revbenen på höger sida för monstret sparkar där. Jag har en mosad urinblåsa och stickande känsla ned i bäckenet och fiffin.
Jag är så klar nu, vill bara ha min förlossning så att vi kan bli vår familj på fyra. Det kommer bli en omställning, javisst. Men sömnbrist kan jag leva med, det är ju min vardag ändå. Men när bebbe är ute kan jag äntligen få börja jobba tillbaka min kropp. En kropp som bara är min.
Jag gnäller, absolut. Men jag säger som förra gången - jag är inte otacksam, herregud jag är så lyckligt lottad som kan bära ett barn. Jag är så tacksam att jag kan. Men bara för det kan jag inte förminska min känsla av att jag inte gillar att vara gravid i avseende vilka förändringar kroppen gör.
Ca 7 veckor kvar... 2 veckor kvar att jobba efter denna. Jul, nyår. En jävla massa väntan och så förhoppningsvis en liten frisk bebis.
Kommer få jobba med psyket en hel del nu sista tiden.
Men då hörrni, då vet ni. Det är även därför antalet bilder är så få och antalet inlägg här ännu färre. Orken finns liksom inte.
Jag lovar dock att det kommer komma gravid uppdateringar, familjeuppdateringar osv så ofta jag kan.
Puss på livet. Håll tummarna för att jag inte kommer att gå över tiden.
Mer om vad som hänt i vardagen, Ellies ord och meningar och lite annat smått och gått från gångna veckor lovar jag er i ett annat inlägg!
Gravid vecka 29 (28+0-28+6)
Nu kommer den, uppdateringen om en pissig vecka.
Jag vet att många av er följer mig på instagram och vet att jag var in till förlossningen på koll natten till lördag. Berättade inte så mycket mer än att allt är okej med bebbe i magen. Men jag tänkte göra en ordentlig uppdatering här.
Vi startar då helt enklet i slutet av veckan. Fredag. Jag är på jobbet som vanligt, har inga bekymmer alls. Avslutar dagen lite tidigare och tar ut friskvård. Kommer hem och vi åker till IKEA för att äta lunch. Väl på IKEA börjar jag må lite illa, tror att det bara beror på att jag ätit mat och att det var länge sedan jag hade ätit något. Dagen rullar på och jag börjar få fler och fler sammandragningar. Vi lägger Ellie och jag däckar i soffan. Det ilar i hela magen, jag mår extremt illa och det har även börjat mola i ryggslutet. Klockan 20 går jag och lägger mig, har vid det laget rejält med frossa och ilvärk ner över magen, fiffin och ner i båda låren. Smärtan strålar ut. Lyckas somna och sover till kl 00 ca. Vaknar då och känner att "detta är inte rätt". Har inte ätit så mycket under kvällen, så jag går ner och sätter mig i soffan, får i mig två knäckemackor. Ringer 1177 för att få svar på om de tycker jag ska åka in på koll eller inte. Får svar snabbt, har extremt med frossa och kallsvettningar medans ilvärken kommer och går. Molandet i ländryggen har börjat sprida sig ned över båda skinkorna och baksidan av låret. 1177 kopplar mig till barnmorska på förlossningen som tycker att jag ska komma in. Sagt och gjort, jag går upp till MIcke och Ellie i sovrummet, väcker Micke försiktigt och berättar att jag åker in. Ber honom att stanna med Ellie och så gör vi inget mer väsen av det. Kände ändå att jag skulle fixa att köra in till Falun på ett säkert sätt.
Väl inne i falun blir jag bra mottagen. De mäter bebbes hjärtljud (som tack och lov låter bra), kollar min puls, andning, jag får göra urinprov, de tar blodprov, blodtryck och kollar temp. Hade vid det laget 38,5 graders feber. Sedan är det bara att vänta på provsvar och läkarundersökning. "Värkarna" ger inga vidare utslag på monitorn, utan ingen kan riktigt förklara vart min smärta kommer ifrån.
Läkaren kommer och genomför ett vaginalt ultraljud. Allt ser bra ut, livmodertappen är stängd, bebbe ligger bra och allt annat ser också bra ut. Läkaren känner även igenom magen och kan inte heller utvändigt känna något avvikande.
Provsvaren kommer och det är okej. Vid första kollen på urinprovet visade det att jag läcker protein i urinen, grad 1. Dock är det inget som håller mig kvar på förlossningen för. De har skickat iväg provet för vidare koll och kommer höra av sig till mig om det är något mer. Barnmorskan ger mig två alvedon för att få ner febern och beklagar att de inte kan hjälpa mig mer med smärtan. Dock så mår bebbe bra, och det va det jag kom in för att kolla och det är ju det absolut viktigtaste. Efter 2 timmar på förlssningen blir jag hemskickad igen.
Ute från förlossningen går jag upp till parkeringen, hinner knappt sätta mig i bilen för ens jag känner hur jag bara måste spy! Tack och lov har jag en plastpåse i bilen och spyr upp vad som känns som allt jag ätit under fredagen. Värkarna fortsätter som tidigare.
Jag kommer hem och lyckas somna vid 05. Micke och Ellie går upp vid 06.30 på lördagsmogonen och jag får sova vidare. Känner ändå att jag mår ganska bra.
Vaknar vid 08.30, går upp och mår helt okej. Gör gröt och äter en god portion. Sen drar allt igång igen. Jag börjar få riktigt smärta från magen ned i ljumskarna igen. Går in i duschen och försöker få bort smärtan, Ellie kommer och vill duscha med mig. Lyfter upp henne och hela jag bara känner hur jag inte orkar, vi får sitta på golvet i duschen.
Kommer ut från duschen och Micke tar över Ellie. Jag bara ligger på badrumsmattan helt oförmögen att röra mig. Tar en värktablett för att döva den värsta smärtan och yrseln. Det går inte.
Beslutar där och då att Micke och Ellie får göra helgens planer utan mig. Så är det bara, jag kan liksom inte pusha igenom det, inte ens med alla värktabletter i världen.
Värktabletten funkar till viss del ändå och jag orkar hjälpa Micke att packa i en timme, leker med Ellie och fixar lunch. Men kallsvetten rinner. Håller ihop för Ellies skull. Sedan åker Micke och Ellie och hälsar på kompisar i uppsala.
Jag kan säga att bestämma mig för att "jag är sjuk på rktigt" och skicka iväg Ellie och Micke är nog ett av de jobbigaste besluten jag gjort som mamma hittils. Det gjorde så ont i hjärtat att erkänna för min själv att jag inte skulle fixa att ta hand om Ellie den dagen. Det va så jobbigt att inse att jag skulle vara utan min älskade unge i mer än 24 timmar. Och det som var ännu jobbigare va att jag såg verkligen hur Ellie anstängde sig för att leka snällt runt mig när Micke fixade inför deras resa. Och det skar verkligen i hjärtat när hon blev ledsen, för att jag var ledsen, ville kramas med mig och trösta mamma för att göra allt bra. Så liten och förstår så mycket ändå. Fy vad jag grät när dom åkte iväg, usch. Grinar nu å för den delen.
Sedan gick jag in och det va som om att kroppen bara släppte allt, jag spydde upp frukosten och sedan däckade jag i sängen och sov. När jag vaknade lyckades jag få i mig 1 mandrain och lite vatten, sen låg jag i soffan. Så förfölt dagen, jag hade feber och frossa om vart annat, mådde illa och fick inte i mig mer än någon mandarin då och då. Min granne kom förbi och kollade till mig och såg att jag levde. Var noga med att be mig ringa om jag ville ha hjälp med något. Mickes bror var förbi för att se om han kunde hjälpa till. Micke höll kontakten med mig hela dagen på sms. Mamma ringde även 3 ggr för att se hur det va med mig. Alla är så snälla emot mig, helt galet att det finns så fina och omtänksamma männsikor.
Mot kvällen hade jag repat mig lite och facetimeade med Ellie och Micke en stund innan Ellie skulle sova. När Ellie sa "hej mamma" i telefonen kunde jag verkligen inte hålla tillbaka tårarna. Usch, vill aldrig vara ifrån henne igen.
Hur som, på söndagen vaknade jag och mådde mycket bättre. 1 värktablett senare och jag fixade hela dagen, matintag och vätskeintag. Och förstå vad lycklig jag blev när Ellie kom hem och kramade mig. Då va livet komplett igen.
Så, jag tror att det hela va bara min kropp som sa "fuck you" och ville att jag skulle vara stilla och ta det lugnt en liten stund. Jag förstår det nu. Jag har nog bara väldigt svårt att ta in hur sjuk jag faktiskt va. Micke och Ellie hade haft en bra helg hos kompisarna och jag fick ligga helt död, själv hemma. Det blev en win, win för oss alla tror jag. Men nu vill jag verkligen inte vara sjuk på ett bra tag. Bebbe i magen mår prima och sparkar som en riktigt, ja kickboxare kanske? Det är viktigtast.
Jag är dess utom otroligt less på att vara gravid. Alltså jag har inte velat klaga innan, och jag vantrivs inte på samma sätt som gravid som jag gjorde förra gången. Men jag saknar att ha bara min kropp. Jag saknar att inte känna mig otyplig. Jag saknar att kunna lyfta tunga saker utan att få en enda tillstymmelse till sammandragning. Jag saknar att kunna springa utan att det känns som om att halva bäckenbotten ska ramla ut efter ett steg (ta det lugnt gott folk, ja springer inte, men ibland måste man leka lite med Ellie och då sker det i bara farten, stannar dock direkt vid obehag).
Önskar nu att det skulle gå att snabbspola de 10 veckor som är kvar av denna graviditet. VILL VERKLIGEN VARA KLAR NU.
VILL ALDRIG MER VARA GRAVID
Längtar dock oroligt mycket tll förlossningen, för det va en sådan kick.
Måste för övrigt börja planera inför hur vi ska göra när förlossningen drar igång, vem som kan komma och ta Ellie osv.
Jag ska även unna mig ett alldeles nytt myssett/pyjamas att ha med mig till förossningen. Ska även köpa ännu större trosor än jag hade sist, ska skaffa sådana med bred kant och hög midja. De ska få plats med den där megabindan, för gudara ska veta att jag blödde floder typ efter förlossningen med Ellie. Skulle gissa på att det inte blir mindre denna gång.
Så, ja det va det.
I veckan annars så har det rullat på som vanligt. Jag va hemma och vabbade Ellie i onsdags, Micke och Ellie va hemma torsdag och fredag för att Micke hade höstlov. Jag va på rutinkontroll hos barnmorskan i onsdags, allt va även då bra med bebbe. Jag vägde då 76kg, SF måttet hade vuxit bra och blodtrycket va jättebra. Järnvärldena va dock låga. Denna gång har min kropp verkligen inte accepterat några järntabletter alls, jag mår extremt illa av dem och sedan fuckar magen ur. Jag VÄGRAR att ta något medel för magen för att jag ska kunna stoppa i mig järntabletter. Det gör jag bara inte. Äter nu istället bara kosttillskott med järn, det funkar bra med magen. Jag vet att det inte är tillräckligt, men bättre än inget. Tips på bra och "snälla" järntabeltter mottages gärna.
Ellie fortsätter med sin språkutveckling, denna vecka utökade hon med: "flytta på dig, tut,tut akta dig, gå hem farmor" sen är det mer som jag nu inte kommer på, på rak arm såhär, för hon pratar verkligen hela tiden.
Det va allt för denna vecka.Håller verkligen tummarna för v30. Vill så gärna må bra och ha orken kvar. Har äntligen ansökt om graviditetspenning också, satte datumet till 2 december för att få gå hem, har egentligen tänkt att jobba till 16 december om kroppen håller, men jag vet inte ja.
Höres nästa vecka!
Gravid vecka 28 (27+0-27+6)
Hej på er! Nu äntligen börjar min förkylning att släppa! Som jag har längtat att kunna andas utan hjälp av nässpray. Känns som att jag har hittat ut ur en mörk tunnel och att orken äntligen är påväg tillbaka utan hjälp av värktabeltter.
Veckan har över lag varit bra. Lite "tung" helg, då jag varit mycket själv med Ellie för att Micke har behövt rörmocka. Så denna helg har inte varit mycket återhämtning för mig, snarare fullt ös med Ellie.
Tacka vet jag för att farmor och farfar bor nästgårds. Och jag har den underbaraste av svärmödrar man kan tänka sig, hon hade varit på symässa i stockholm i lördags och köpt med sig tyg till mig! 1,5 meter av ett underbart grönsakstyg från Fossan design, samt ett tyg med fjärilar på till Ellie. Bortskämd eller bortskämd? Nu ska jag bara skaffa mig tiden att sy lite.
Symnasinen har fått stått stilla ett tag, har kört på med veden och nu löven ute varje kväll. Tiden som jag sedan suttit stilla har jag börjat sticka raggsockor på och tillverka cupcakes i filttyg dekorerade med plajetter och pärlor. Jag lovar att visa dem när de är färdiga.
Ska ta mig i kragen och sy klart lite julklappar kommande veckor.Väntar på att inspirationen ska komma flytande igen, känns lite extra svårt när jag dess utom ska sy till någon annan än mig sjäkv och Ellie.
Gravidstatus då? Jo, jag känner mig fullständigt färdig med att vara hyresvärdinna till det lilla montret i magen. Magen växer på, verkligen inte otympligt än, men jag saknar att ha fullt fungerande magmuskler som inte toppas vid aktivering av vissa övningar (vilket gör att jag får välja bort de övningarna). Längtar även något enormt efter att kunna springa igen. Jag som verkligen inte varit någon löpare som älskat att löpa innan, men nu längtar jag verkligen efter att få snöra på mig löparskorna och ta ett 7km varv. Känner att jag kommer få jobba en del för att få konditionen dit den va innan jag blev gravid igen.
Kroppen mår annars ganska bra nu när förkylningen änligen har släppt sitt grepp. Jag känner att jag inte har aktiverat kroppen mer äv vardagsaktivteter och promenader under 3 veckor, så jag längtar verkligen efter lite egentid med lurar och musik på gymmet. Ska bli så skönt att få höja flåset, köra lite intervaller i stakmaksinen och lyfta lite skrot!
Har dess utom varit fruktansvärt sugen på burkannanas i bitar på senaste. Helt sjukt hur jag kan längta efter den söta lite plåtburkiga smaken, men well, är jag sugen så är jag. Än så länge är det i kontrollerade former och jag har bara ätit någon burk då och då. Inte på den nivån att jag åker och köper det för att jag är såååå sugen på det. Men om det finns hemma så kan jag utan svårighet sätta i mig en hel bruk med annanasbitar på en kväll. Inte så högklassig craving kanske, men well något jag är sugen på i alla fall.
Med aptiten är det annas ganska kasst, är inte särskillt sugen på mat. Middag lagar jag enbart för att Ellie behöver det, och att jag gärna vill ha mat i lunchlåda till jobbet.
Ut över det så har det inte hänt mycket denna vecka heller. Det är vardag helt enkelt. Pusslande med tid och ork, aktivering och stimulering. Gården ska hinnas med, vardagsstäd och och plock, tvätt. Dagarna räcker liksom inte riktigt till, men på något sätt fungerar det ändå.
Nu är jag änligen i vecka 29! Sista delen av graviditeten. Ansökan om graviditetspenning är snart inskickad, och jag kan officiellt börja räkna ner dagarna tills jag får gå hem och klappa på min kalaskula till mage. Jobbet börjar kännas lite tungt ibland, främst vid tunga förflyttningar. Har plan på att jobba fram till 16 december,, dvs ca 4 veckor innan beräknad bf. Hoppas att jag håller både kroppsligt och med orken. Tackar gudarna för att jag jobbar 75% och inte 100% för då hande vardagspusslet aldrig gått ihop.
Ny vecka nya tag. Hej vecka 29! Micke är borta på konferens tis-ons så jag och Ellie får köra vardag bara vi tjejer. Ellie är för övrigt inne i en otroligt mammig fas! Men även en kul utveckligsfas med mycket prat. I veckan sa hon nya tvåordsmeningar - Sitta här, sitta där, gå hem, gå farmor. Hon har verkligen förstått det här med att prata nu.
Siktar på träning på gymmet mån, ons och fredag om det klaffar. Ska även till MVC på koll på den 30:e.
Ha en bra vecka hörrni så hörs vi!
Puss!
Gravid vecka 27 (26+0-26+6)
Ingen uppdatering från min sida förra veckan. Förlåt. Jag har dragits med en monsterförkylning i 1vecka nu. Förra helgen va jag så däckad att jag knappt klarade av att ta hand om mig själv och Ellie. Sjukskriven från jobbet måndag och tisdag. Först idag börjar jag känna att jag är på banan igen.
Men en veckouppdatering om föregående gravidvecka dvs v 27 kan jag bjussa på nu!
Magen växer på. Jag har haft skumma förverkar till och från nästan varje dag de senaste två veckorna. Monstret sparkar runt och verkar må bra, vilket är superskönt.
Denna graviditet känns det verkligen som om att jag bär längre ned och bebisen ligger liksom längre ner mot livmoderhalsen. Jag blir töttare i bäckenbotten fortare (trotts alla evineliga knipövningar), läcker dock inte urin när jag hostar eller nyser (tack gode för det). Annars så mår kroppen ganska bra.
Ellie har utvecklats så mycket de senaste två veckorna! Att få vara med henne och se henne utvecklas är helt fantastiskt. Hon kan nu räkna till 10 med stöd och till 5 nästan helt själv. Orden kommer fler och fler, lika så med namn. Hon har även börjat sätta ihop ord till tvåordsmeningar.
Ett litet urval kommer här:
Mamma
Pappa
Mini (katten)
Märta (katten)
Kom mamma (eller pappa)
Vatten
Duscha
Hoppa
Springa
Bada
Mormor
Farmor
Mia
Pippi
Hästen
Katten (och kattljud mjau)
Hund (ljudar voff)
Korv
Mat
Kaka
Docka
Nappen
Snutten
Där
Här
Äpple
Mössa
Jacka
Ut
Gunga
Det va några ord som jag kommer på såhär på en gång. Sådant som kommer dagligen.
Vidare så kan jag berätta att ladutakets baksida äntligen är färdig med ny plåt på! Så nu kan vintern få komma snart. Det är bara 1 pressning som ska plockas bort och nockplåten som ska läggas, sedan är det helt klart! Äntligen! Micke har varit så duktig som fixat taket.
Hemma så är det inte så mycket mer som behövs fixas inför vintern. Vi ska försöka Mura om skorstenen lite om tid finnes, annars så får vi göra det till våren.
Till våren ska vi även ta in någon som lägger om hela hustaket och så ska vi chakta av hela framsidan och göra om med grus och bättre planering av gårdsplanen. Måste medge att jag längtar efter det!
Nog svammel nu. Avslutar som vanligt med lite bilder!
Gravid vecka 25 (24+0-24+6)
Hej vecka 26 och hejdå vecka 25.
Lätt förkylning, sammandragningar (???) och en hel natt med sömn.
Vecka 25 swishade förbi lika fort som alla veckor verkar gå just nu. Som i en blinkning var den över och jag tackar och tar emot. Känner mig lite klar med att vara gravid nu. Lite vemodigt, för jag kommer antagligen inte genomföra en till graviditet, vi har sagt att 2 barn är nog. Men man ska aldrig säga aldrig. Hur som helst så har jag en del veckor kvar i denna graviditet.
Veckan har varit okej, fått in 2 gympass, men inte så mycket mer sedan, bara vardagsmotion. Jag har haft snuva och känt av halsen, så jag har faktiskt gett mig själv träningsförbud. Känner mig bättre idag, men känner allt mer ofta av en trött känsla i bäckenbotten och min ländrygg känns av till och från när dagen lider mot sitt slut.
Ellie har sovit bättre den här veckan och faktiskt sovit en hel natt i sitt rum själv! Förstå en hel natts ostörd sömn- Helt underbart.
För övrig så känner jag mig peppad på en ny vecka. Jag har äntligen börjat köra in veden och stapla i vedboden. Eftersom Ellie inte tycker det är så roligt att lassa in ved så kör jag kvällstid med pannlampa. Ser ut som en mupp, men ca 2,5 timmar den här helgen innebär att jag har fått in ca 25% av all ved. Bara liite slit kvar med skottkärran denna vecka. Mitt mål denna vecka är att få in all ved i vedboden, får se om jag lyckas med det, eller om Micke hjälper till på ett hörn.
Jag har äntligen köpt mig en aktivitetsklocka! Väntar med spänning på att den ska komma med posten. Vill börja registrera steg osv för att se min aktivitetsnivå på en dag. Vill verkligen ha det svart på vitt för hur mycket jag rör på mig utan att träna. Jag har fortfarande sådan ångest sådana dagar jag inte tränat utan "bara" vardagsmotionerat. Klockan ska förhoppningsvis kunna lugna mitt psyke lite. Återkommer med hur det går.
Det va nog allt för denna vecka. Magen växer på, minimonstret sparkar på. Jag är lika trött som alltid, men vardagen rullar på. Lika lite graviditetsreflektioner denna vecka som de andra.
Har ni några namnförslag förresten? Jag har 0 namn på min lista. Inte känsla för något. Så hit me med förslag!
Här kommer veckans bilder.
Måndagendennittondeaugustitvåtusennitton
Mörbultad från topp till tå. Måndag.
Föregående vecka var det inskolning för Ellie på förskolan. 3 intensiva dagar och Ellie var så duktig. 1,5 dag var jag med. Eftermiddagen dag 2 var hon själv med fröknarna, vaknade efter sovningen och nyste hos fröken A. Saknade inte mig alls vad det
verkade som. I fredags så lämnade jag in Ellie vid 09. Kl 09.15 sa jag "Hejdå Ellie, nu går mamma, jag hämtar dig i eftermiddag." Ellie kollar på mig och säger "Ja" och fortsätter att leka. Jag säger "Hejdå" och Ellie vinkar till mig. Sen står hon
i vinkfönstret, hur glad som helst och vinkar till mig när jag cyklade där ifrån. Behöver jag säga att jag verkligen fulgrät på cykeln därifrån. Tårarna bara sprutade för att min lilla stora tjej var så duktigt. Alltså all stolthet fick inte plats
i hjärtat. Ringde Micke och fulgrät och han bara skrattade och sa att han hade varit säker på att det skulle gå bra. Så nu är min lilla stora tjej inskolad och gör första riktiga dagen på föris idag. Micke lämnar, jag hämtar. Längtar redan efter att
klockan ska bli två så att jag får åka och hämta henne.
För övrigt har det inte hänt så mycket i våra liv. Jag var på RUL med monstret i magen. Allt såg fint ut och vi är beräknade förlossning 18 januari 2020. Vecka 19 idag och det känns som om att jag inte ens hunnit stanna upp och reflektera över att jag
är gravid. Magen är fortfarande näst intill obefintlig men jag känner buffar inifrån. Har stått stilla i v.19 i typ 100 år känns det då vi fått flyttat BF-datum flera gånger. Men nu är tidräkningen korrekt enligt mätningar, så det är bara att vänta
och se. Känns dock som om att den lilla filuren kommer komma tidigare än 18:e, men vad vet jag. Efter nästa vecka passerar vi halvvägs in i denna graviditet, känns lite sjukt. Tiden går så fort.
Passade på att träna på gymmet i fredags då Ellie var på förskolan. Tränade mest för att distrahera tankarna. Körde ett ben + ryggpass. Gött att fortfarande kunna lyfta 70 kg i marklyft utan problem samt squata 60 kg. Träningsvärk på riktigt efter det.
Toppar sedan träningshelgen med ett benpass med Limpan, som avslutas med intervaller på avstäng löpband, så att man själv måste driva bandet runt. Fy. Ordet jag söker är TRÄNINGSVÄRK.
Har även passat på att måla om lilla toaletten, städat, tvättat och klippt granhäcken. Kan medge att jag känner mig mör i kroppen efter träning, passa och leka med Ellie och typ aldrig pausa på dagen.
Granhäcksjäveln är dock inte klar än, har ca 20 meter kvar att klippa på utsidan. Och så måste jag kratta upp allt granris på utsidan och lägga det på högen som ska bli höstbrasa. Men skam den som ger sig, tänkte försöka mig på att göra klart ikväll.
Till lite gravidkrämpor då. Jo, visst har jag några. Jag mådde denna gång illa från ca v.2 till v.17. Fantastiskt. Mår fortfarande lite illa ibland då jag äter mat. Monstret i magen ligger så att hen trycker lite mer ned mot min urinblåsa och samtidigt
liksom trycker upp mot min magsäck. Så jag har väldigt dåligt med aptit. Är inte särskilt sugen på kött, pizza kan jag bli sugen på ibland. Äter gärna morötter. Ja. Så är jag. Noll frukostaptit, lunch går bättre.
Jag har en låsning i höger SI-led som varit där sedan jag var gravid med Ellie. Var hos kiropraktor för att få den uttryckt, men han lyckades inte. Det vart ju bättre så har inte tänkt så mycket på den, för ens nu. Oj, jag kan säga att denna låsning känns
nu. Liksom ilande smärta. Tror verkligen inte att det är foglossning då jag kan punktplacera i SI-leden vart smärtan sitter. Har även lyckats mobilisera lite själv för att minska smärtan (lyckades knaka loss en del). Men det ilar något djälvulskt
i vid vissa rörelser.
Håller tummarna för att dett är högts övergående och att jag ska kunna röra mig och jobba normalt tills den 16/12, då jag tänkt att gå hem på graviditetspenning.
Lite mer om Ellies utveckling. Ellie pratar massor nu! Hon härmar ord och det kommer mer och mer för varje dag. Gurka, kom, tält, bubblor, tvätta, torka, tack tack, tutu (napp). Hon vet vad saker är, kan hämta saker. Har lärt sig att gå in till mig och
Micke på natten om hon vaknar istället för att skrika. Sover dock sällan en hel natt i sin säng nu mera, men nattningarna fungerar bra. Snittsovning i egen säng nu mer är 19-03 -Och det är bra nätter. Vi har även en tältsäng inställd i hennes rum
nu mer så att jag eller Micke kan sova där om hon vaknar tidigt på kvällen och inte vill sova själv. Men över lag fungerar livet bra. Känner av lite dåliga sömnnätter och mycket fysiskt arbetet och psykisk påfrestning. Men nu är det vanlig vardag
igen och rutinerna verkar rulla igång bra.
Tack för mig för denna gång, så hörs vi när andan faller på igen.
Dentrettiondejunitvåtusennitton
Så! Nu är nyheten släppt på Instagram också. Vi ska bli 4 i januari! Vi va och gjorde KUB-test i torsdags och allt såg bra ut. En livlig liten krabat är det i min mage som sparkar och lever runt. Så skönt att se, har varit lite nojig att allt inte skulle
vara bra, men de va det.
Nu är det bara att längta ihjäl mig i ca 6 månader till. Sen är lillasyster eller lillebror här.
Ellie är lyckligt ovetande, och förstår än inte begreppet "bebis i mammas mage". Vi jobbar på det.
För övrigt så har det inte hänt så supermycket hos oss. Micke har äntligen byggt mig en altan på baksidan. Ca hälften så stor som den ska vara, men en altan! Helt underbart! Perfekt tills vi har tid och framförallt råd att lägga pengar på en "riktig"
altan.
Vi ska även börja med att lägga om ladutaket och byta till plåt. Micke börjar nästa vecka, så jag anser vår semester som slut. Nu jobbar han och jag och Ellie får sköta marktjänsten här hemma. Städa, tvätta, laga mat och roa oss på så vis.
Tisdagendenfjärdejunitvåtusennitton
En summering av månaden som varit i bilder.
Maj va en bra månad! Ser nu fram emot juni med mycket skoj framför oss. Jag har semester och har en hemlis att berätta för er!
Denförstamajtvåtusennitton
Inget inlägg från april. Det svider lite, men bloggningen ligger så långt ner på priolistan. Tråkigt men sant.
Våren kom som en stormvind och allt har blir grönt. Jag är ledig nu, denna vecka och vi har verkligen passat på att fixa med trädgården. Rensat och donat, målat och pysslat. Det tar sig, men vilken tid det tar!
Ellie har börjat att gå, så nu är det inte en lugn stund här hemma. Det går i ett och det är så kul! Hon har verkligen börjat visa sin personlighet så mycket.
Ellie har börjat sova hela nätterna igenom och äter bättre på dagarna.
Så livet som mamma är fantastiskt just nu.
På jobbet är det fullt upp. Skönt är det att jobba 80% men jag ser faktiskt ännu mer fram emot att gå ner till 75% från och med mitten av augusti. Underbart att då jobba 07:30-14:00.
Ellie har fått förskoleplats från och med början av augusti. Och vi är sååå nöjda med platsen vi fick. Det kunde inte bli bättre.
Märta har fått kattungar, 5 stycken!
Månadens bildbomb kommer här! Förbered er på massor av bilder på Ellie för det är tydligen nästan det enda som fyller minkamerarulle nu förtiden.
Lördagendentrettiondemarstvåtusennitton
Denna månaden alltså. Det har gått i ett! Orken, tiden och lusten till att blogga har liksom inte funnits där. Men nu så!
Mars månad bjöd på snö, regn, isvindar, motvind och en heddundrans massa jobb! Micke fyllde 33 år och Ellie har fyllt 1 år! Tänk att min lilla tjej redan är 1!
Ellie blev firad med tårta och vi hade öppet hus! På hennes födelsedag fick hon äta kanelbulle till frukost.
Nu smälter snön med ilfart, lera överallt och Ellie har tagit sina allra första steg utan stöd!
Ute övar vi på att gå med skor och hönsen är väldigt intressanta.
Fredagendenförstafebruaritvåtusennitton
Smaken av torsdag på tungan. Det är 14 minusgrader ute. Jag får som vanligt springa till bussen. Om jag ska gå så tar det ca 13 min att gå hemmifrån mig till busshållplatsen, bussen går 06.43. Då kan jag inte gå kl 06.35, jag kommer liksom inte hinna
då. Men varje morgon står jag där ap-stressad och slänger mig ut på byvägen och börjar springa 06.35. Kul. Att jag aldrig lär mig.
En annan komisk grej är att jag varje morgon möter en ganska rund kvinna i svart korvig täckjacka. Hon har två små hundar som ALLTID skäller på mig. Varje gång de skäller skriker hon "TYYYYYSSSSSTTT" så högt att jag hoppar till. Och så drar hon i kopplen
till de två små råttorna. Hon har inte heller någon reflex eller reflexväst på sig vilket gör att jag alltid ser henne så sent när jag kommer flåsande mot bussen. Kaos uppstår nästan jämt med koppel, bjäbbiga hundar och jag som nästan får hoppa ut
i snövallen. Längtar efter att snön ska smälta undan så att jag kan börja cykla till jobbet.
En konstant trötthet. Jag tror inte att det spelar någon roll hur mycket jag sover, jag är fortfarande trött. I en vecka nu har jag haft små rycklingar i höger ögonlock. Tror verkligen att det beror på någon form av sömnbrist även fast jag nu får sova
på nätterna för att Micke går upp om Ellie vaknar. Det kanske är någon form av retroaktiv sömbrist? Den liksom hänger kvar eftersom jag sovit så extremt dåöigt sedan Ellie föddes.Och i och med det kanske jag kommer känna mig utvilad någon
gång 2037 om jag har tur.
En liten fundering. Klassas man som tant om man är extremt taggad på att åka på Sy- och hantverksfestivalen i stockholm 15 februari? Jag bara undrar.
Hur är livet i allmänhet då? Jo det är fint tackar som frågar. Jag jobbar tisdag-fredag, 07.15-15.45. Ellie är supergosig när jag kommer hem och ger mig en massa kramar. Micke trivs med pappa-ledigheten och Ellie är glad som en lax. Ellie rumphasar sig
fram och kan resa sig mot saker om hon vill. Hon älskar att gå runt och hålla i mina händer och banka på alla saker hon kommer åt. Hon är 10 månader, 79cm lång och väger ca 9,5 kg. Hon äter mat, men älskar verkligen kvarg. Vi håller på att fasa ut
vällingen på dagen, och hon har nu bara 2 sovstunder per dag. Hon går och lägger sig ca 18.30 och vaknar mellan 05.40 och 06.30 (givetvis med två uppvak där emellan, men ändå). Livet är så rackarns bra. Jag känner mig så bortskämd. Det är verkligen
inte alla som har en sådan tur med livet.
Jag har även börjat planera Ellies 1 års kalas. Hur sjukt är det inte att Ellie blir 1 år om ca 2 månader??? Jag har så svårt att greppa det. Tiden har verkligen rasat iväg de senaste månaderna. Jag vill liksom bromsa tiden lite. Men jag börjar även bli
lite bebissugen igen. Kanske dags att göra en till liten bebis snart? Väntetiden innan man får bebisgosa är ju som känt ca 9 månader. Hur underbart med två så juveler??? Vi får väl se vad som händer, jag är ju redan så lyckligt lottad med Ellie, så
jag förutsätter inte att ska kunna få en till lite underbaring.
Fredag!
Fredagspeppen! Sminkade mig till och med imorse. Ellie sov fortfarande vid 06:30 när jag gick till bussen. Jag har blivit superbra på att vara ninja på morgonen då jag passerar Ellies dörr. Jag får liksom ta pyttesteg för att golvet inte ska
knarra, och sen i trappen får jag sådär vikta i knäna och fördela tyngden på olika ställen på trappstegen för att den inte ska knarra. Inte så supersmidigt när jag tydligen hade sovit mig igenom mitt första alarm och egentligen har lite bråttom.
Mötte hundkvinnan idag också. Idag såg hon mig på långt håll och hann samla ihop sina små hundar. Dom skällde som vanligt helt hysteriskt medan hon böjde sig ner och sa "sluta skälla" "Maggan var tyst!" Alltså ursäkta, men vem döper sin hund
till Maggan? Jag bara undrar. Börjar nästan bli lite pinsamt för varje morgon hälsar jag på kvinnan med ett "godmorgon" men har hittills aldrig fått något svar. Jag kanske bara ska sluta hälsa? Eller?
I vilket fall som helst så är jag fredagspeppad! Jag kunde gå till bussen idag, slapp springa. Vilket var väldigt skönt eftersom jag är lite stel i benen efter gårdagens frisvårdstimmelöp hem från jobbet. För övrigt är det typ en av veckans höjdpunkter!
Att få snöra på sig springskorna 1 timme innan avslutat arbetstid och springa hem en gång i veckan. Lyx!
Men åter till fredagen. Taggar eventuellt fredagsfika och nu hägrar min görttallrik som jag gör på morgonen.
Ha en mysig dag
Mvh en kollektivtrafiksåkare. (Detta kanske innebär att denna blogg kommer uppdateras mera? Lovar inget men kanske, tid finns ju när jag sitter och glor såhär på bussen)
Fredagendenelftejanuaritvåtusennitton
Nytt år, nya rutiner. Ett jobb att gå till tisdag-fredag (ledig måndag). Fulla arbetsdagar, nya tider med Ellie.
Mindre sömn, mer snö. Kollektivtrafik till jobbet. Transportlöpning hem 2 ggr/vecka a’ 7.5 km. Gym lördag,söndag och måndag.
Nya hönor, isgata på hela tomten och råttfärgat hår.
Lugn lunch, matlådor. Sol i hjärtar. Glädje. Mer energi. Januari har startat bra.
Som sedvanligt lite bilder från den gångna månaden!
