Ja, då var man arton. Arton år, firad i fredags. Fredag den trettonde, lugn fin födelsedag, firad av släkt och vänner.  Lördag den fjortonde utgång med syrran å vänner, drack för mycket alkohol, glad som bara den, för mycket vin och bål. Idag söndag den femtonde mår piss. Har huvudvärk och mår illa, vinbakis och det kommer definitivt dröja länge innan jag inmundigar någon alkohol igen. Jobb står på agendan, inte inspirerad till att hoppa i en baddräkt och le glatt, men ett jobb är ett jobb, och pengar är pengar. Så de är bara å görat!

Ibland skulle det vara så infernaligt skönt att vara en Barbie. Jo, jag tror faktiskt det. Att ha den där plastiga ytan som inte går att ändra på, möjligtvis med massor av tuschpennor, men figuren skulle aldrig kunna ändras. Oavsett hur mycket godis och annat sött jag skulle stoppa i mig skulle min midja vara i samma omfång som när jag började. Jag skulle ha snygga välskapta ben med minimala fötter som i princip bara passar i skyhöga klackskor. Och till det bästa av allt, ett oklanderligt perfekt ansikte alltid fixat med perfekt make-up oavsett tid på dygnet. Sedan till det som nästan är ännu bättre, jag skulle alltid ha ett vackert leende påklistrat på läpparna oavsett vad min hjärna än tänkte, eftersom det som är gjutet i plast går inte att forma efter att de stelnat.

Ungefär det var tankarna idag när jag blev så otrevlig bemött av en människa jag råkade stöta till att jag nästan tappade målföret. Denna människa jag råkade stöta till med axeln på den trånga gatan vid bussen slängde ur sig ”med jävlar, hur svårt kan de vara att se sig för?! ! Smala till dina breda höfter och mage och se dig för vart du går!” Ungefär så var mitt underbara bemötande när jag försökte säga ursäkta till mannen. Jag kunde ju inte rå för att jag bar på tre ton böcker från skolan som gjorde att jag hade svårare att väja än vanligt. När mannen bara gormade på tänkte jag att jag var en snygg Barbie, klistrade på ett leende, ignorerade hans och folks blickar och gick på bussen.
Tänker nu för mig själv att så illa är inte min kroppsform, och jag kan ju säga att min figur är betydligt mer vältrimmad än den arga mannens. Så ingen kritik tagen, intalar mig själv att han hade en väldigt dålig dag, och lät de gå ut över mig.

Så, att vara en Barbie på heltid skulle jag inte vilja vara, skulle nog till och med börja sakna mitt lilla extra förråd med lite fett längst ner på magen. Ja, som en Barbie vill jag inte vara, för onaturliga kroppsideal för min del, men att tänka att jag är tjusig och ursnygg Barbie med svallande hår när jag får oförfogade elaka kommentarer på stan, då är de helt okej.

Ja, jag gör det faktiskt. Men jag är usel på att blogga och uppdatera om mitt liv. För utom de så är jag i relativt god form. Hatar fortfarande att övningsköra, pluggar fortfarande alldeles för mycket av bara farten, och älskar fortfarande att träna. Gillar fortfarande att dricka te på kvällarna och använder alldeles för mycket vaselin på läpparna. Livet är på topp. Taggar för en dag fylld med plugg imorgon, inga lektioner på agendan, men en massa fysik och kemipluggande ska de bli!
Puss
// Emma