Ibland är det bara så förbannat skönt att få spy ur sig lite galla. Bara rensa huvudet. Egentligen inte bry sig om vad som skrivs, utan bara låta fingrarna knattra ner det som hjärnan vill få ur sig. Att inte behöva använda munnen, inte behöva använda tungan till att forma ord, forma ljud som faktiskt låtar något. Inte behöva forma snälla ljud, utan ibland är det bara så skönt att få spy ur sig lite galla utan ljud.

Jag skriver nu för att jag måste få spy ur mig om en dam på bussen. Visst jag vet att jag har min egen stil och ibland kan ha lite väl mycket mönster och färger i konstiga kombinationer. Men människor med hyfs stirrar inte! Oavsett hur konstiga kläder man har. Så idag på bussen. Jag kliver gladerligen på , jag har håret i en lockig knut mitt på huvudet, luggen nere, mina stora glajor, blå hängselbyxor, svarta träskor, svartvitrandig tröja, stor stickad mångmönstrad kofta, röda läppar och min blå fjällisryggsäck slängd över ena axeln. Denna dam som då sitter på bussen börjar med att blåstirra på mig, hon stirrar när jag tar fram busskortet, hon stirrar när jag lägger ner busskortet igen, hon stirrar när jag går och sätter mig, (jag sätter mig snett bakom henne för att slippa stirrandet) då vänder sig damen om och stirrar ännu mer på mig. Jag börjar nu fundera på om jag råkade göra något när jag gick på bussen eller om jag har gjort något annat fel, eller att jag kanske hade en jättestor fläck på byxorna? Men om jag hade en fläck på byxorna borde hon ju ha slutat stirra nu när jag satt mig, eller? Efter fem minuter i den lilla bussen stirrar fortfarande damen på mig, och nu börjar det bli irriterande. Hela främre delen av bussen luktar starkt av damparfym, och jag lovar att det kommer från kvinnan med stirrögonen. Hon har bakåtsatt hår med hjälp av en klämma, lite grått hår lyser vid tinningarna, och skiljer sig från det för övrigt välblonderade och slingade håret. Hon har en för tight liten skinjacka över sin ganska för mycket feta mage, och hon går i sådana där velourmjukisbyxor i en hemsk lila nyans (det borde vara förbjudet att få gå ut i sådana när man börjar bli lite till åren och inte håller sin kropp i trim!). Till denna fantastiska outfit med jackan och byxorna toppar hon allt med att ha ett tight turkost ginabasiclinne, som smiter åt över den feta magen där fettet ligger och vilar i knät där hon sitter på bussen. Allt detta ackompanjeras av en liten louis vuitton plagiat väska i brunt. Usch hur hon stirrar. Jag kliver av en bushållplats innan jag egentligen ska av, känner hennes hemska blickar i ryggen. Bläh på äckliga människor som stirrar. Synd att jag missade att notera vad hon hade för skor till hennes fenomenala outfit. Jag stirrade nämligen tillbaka efter åtta minuters bussfärd, enbart för att hämnas hennes stirrande. Så vi satt och stirrade på varandra tills jag kapitulerade och klev av. Men jag lovar att hon hade sådana där fula små klackskor med lite klack och wannabe- nitar. 

Fredag kväll. Sitter här för mig själv, fredagsmyser, äter lite Toblerone och känner mig lyxig. Sara, Peter och Alice har precis lämnat huset med sin alkohol och cigaretter. De frågade om jag ville följa med ut, men jag kände att jag inte orkar. Jag vill inte umgås med fulla människor, sitter hellre här hemma, känner mig bitter och har oplattad lugg.

Saknar Sebastian och är trött på att vara hemma. Vill skriva musik men det finns ingen inspiration, oavsett hur många timmar jag sitter med gitarren och skapar olika melodier. Ge mig lite inspiration tack!?

En fluga surrar konstant runt i mitt rum - otroligt irriterande. Jag funderar strakt på att gå och hämta damsugaren och dammsuga upp den. Den kommer då gå en säker plågsam död till mötes. Hehe, känner mig elak.

Har fällt elaka kommentarer till människor (en människa närmare bestämt) hela dagen. Elakt jag vet, (förlåt gud, jag kanske får komma till himlen ändå? Jag är ju inte mer än mänsklig) men du kanske vet den här känslan som fyller kroppen när man först tydligt och bestämt sagt att man vill vara ifred och inte bli störd med massa onödigt sällskapsprat, och sedan trotts det blir störd i alla fall? Om du nu har det, så förstår du hur jag har känt sedan lunch, och elaka kommentarer har bara slunkit ur mig. För den gråsvarta ångan inuti mig, den ville ut, och allt skit ville riktas mot en specifik människa.

Hade en släng av ångest idag också. En släng av ”jag vill inte att sommarlovet ska ta slut”- ångest. Orkar inte bli seriös, börja plugga, börja jobba, sluta träna varje dag. Jag kommer nog bli knäpp som jag blev förra treminen. Usch, tänker verkligen leva livet resten av sommarlovet, så gott jag kan i alla fall. Paulina far ju till USA, Maria till Göteborg och jag ska övningsköra. Så jag och Celine får väl leva livet så gott vi kan på egen hand mellan min körkortsteoripluggning och övningskörning. I mina öron låter de i alla fall som en bra plan.

Låter jag bitter nu? Låter jag som en tragisk ungdom som inte har något liv? Eh, jag orkar verkligen inte bry mig. Imorgon ska jag träna igen. Längtar efter gymmet och att få pumpa ut mig totalt igen.

Förresten så har jag inmundigat en halv cider ikväll, tyckte de var nog där, jag är verkligen världelös på att inmundiga alkohol. Ser ingen poäng med det. Wejwej storfestarn är jag!