För ett och ett halvt år sedan trodde jag aldrig att jag skulle kunna bli så störtkär i någon. Jag trodde att jag skulle leva forever alone. Jag trodde att jag aldrig skulle fixa att hålla ihop ett förhållande längre än fyra månader. Så jag trodde inte på kärleken, trodde inte att den existerade. Jag hade aldrig haft oslagbara känslor för en kille. Så idag undrar jag om jag bara har haft tur eller om det verkligen var så kallat ment to be. Träffas på ett musikevent? Ganska små chanser att de skulle kunna bli bra. Men det vart ju inte bra, utan det blev helt fantastiskt, otroligt underbart. Det är svårt att beskriva känslan av att älska någon så djupt, att bara vilja spendera varje minut, varje sekund, tillsammans med denna människa. Känna hur hjärtat slår sådär extra hårt, slår ett extra slag varje gång man ser varandra i ögonen. Skratta tillsammans så att magen gör ont, torka bort tårarna från kinderna när livet är tungt. Stötta varnadra när allt inte känns lika lätt. Hålla om varandra, känna närhet och känna sig älskad, omtyckt och betydelsefull.

För ganska precis en vecka sedan var det 17 månader sedan jag och Sebastian träffades första gången. Jag kommer ihåg den dagen, när jag var på Cozmoz i Borlänge och repade med Malle på scenen inför musikeventet som jag skulle vara med och spela på den kvällen. Kommer ihåg hur han kom ingåendes på scenen och började prata med Malle. Jag kommer ihåg hur vi sedan började prata, och jag kommer ihåg hur jag frågade om jag fick måla hans naglar rosa och hur vi efter eventet hamnade i logen där jag hade alla mina grejer. Jag kommer ihåg hur han frågade om jag ville ha skjuts hem, och hur jag svarade att min mamma skulle komma och hämta mig. Jag kommer ihåg hur han frågade efter mitt nummer när han bar mina saker till bilen. Jag kommer ihåg kramen jag fick när vi sa hejdå, och jag kommer ihåg känslan när jag satt i bilen hem med mamma. Jag ville träffa honom igen. Jag insåg att jag redan kände något för denna kille. Så skickade vi massa sms, och träffades igen. Han hämtade mig med bil, och vi åkte och spelade biljard. Och jag bara kände hur det kändes… rätt! Efter några veckor tillsammans med honom trodde jag att jag älskade honom så mycket som jag kunde då, men det bara växer hela tiden. Jag älskar honom bara mer och mer för varje dag som går. En totalt oslagbar känsla!

Kan knappt vänta till den dagen jag får vakna upp vid din sida varje dag.