Ännu en vecka passerad. Tiden springer iväg som vanligt. 

Vi var på BVC i onsdags, lillan växer så att det knakar! 

• Längd: 60 cm
• Vikt: 5115g

Igår lyste solen bara för dom. Ett så fint bröllop och en fantastisk bröllopsfest. Så roligt att få vara med. Och till frågan, när ska jag få en ring på mitt finger? (En liten hint till dig Micke)

Åtta veckor har gått sedan Ellinore klämdes ut genom min fiffi. Ja mer glamoröst och mer förfinat tänker jag inte säga det.

Som jag skev i min förlossningsberättelse så sprack jag (kanske inte så konstigt när ett huvud med omkrets 34cm skulle ut genom min fiffi). Stygnen är helt borta och allt har läkt ihop fint. Visst känns det fortfarande vart jag har varit lagad, men det är okej. 

Jag skrev ju här för några veckor sedan att jag äntligen slutat blöda avslag. Några dagar senare så började det igen... Sen så har jag varit blödningfri hela förra veckan, men börjat småblöda igen under senaste dagarna. När jag läst på olika forum så är det tydligen helt normalt?! Men jag ska till BM på återkontroll den 28:de så ska fråga lite om det då. Någon som har koll och kan säga att det kan vara så efter en förlossning? Är liksom aningens trött på det här med konstant/väldigt oregelbundet blödande. 

Kroppen har återhämtat sig grymt bra! Jag är så imponerad. Dock så har amningen typ trollat bort alla mina former?!! Vart tog min rumpa vägen? Och mina lår?!! Fan alltså vad jag har tappat muskler. Måste verkligen börja styrketräna med lite tyngre vikter för att få tillbaka lite mera former. Det är verkligen som om att amningen käkar upp allt. Det bara har sagt slurp, det som finns kvar nu av graviditetskilona är lite extra fett på magen. 

Det ska bli intressant och se vad jag väger när jag ska till barnmorskan. Jag äger ingen våg (många anledningar till det som jag väljer att inte ta upp nu), så jag har ingen aning om vad jag väger nu efter förlossningen. Senaste vikten som togs var väl ca 1,5 vecka innan förlossningen och då vägde jag 85kg (!). Det kan jag ju säga att jag inte gör nu i alla fall.

Jag passar på att tacka min kropp lite extra och konstaterar att jag är så lyckligt lottad som har en så bra kropp som trollar tillbaka sig så bra.  

Avslutar med en bild där jag sammanställt "förvandlingen" från 1 vecka PP —> 8 veckor PP (bilderna i mitten är nog 3 och 5 veckor PP). 

Finns det något mysigare än en liten tjej som sover liggandes på ditt bröst? Nej, jag skulle inte tro det. 

Alltså fy vad jag är lyckligt lottad här i livet. Jag har en underbar sambo, världens finaste lilla dotter och en underbar stor familj. Jag bor i ett fint hus, jag har en stor trädgård. Vi alla mår bra och jag är omgiven av fina vänner. Hur kan man någonsin klaga då? Vill liksom bara passa på att säga tack livet för allt. 

Jag har äntligen kommit igång med träningen på riktigt! En sådan underbar känsla. Kroppen svarar bra på träningen och jag känner att det går sakta men säkert framåt. Många kanske tycker att jag är kroppsfixerad och manisk på många sätt, men det skiter jag i. Jag tränar för att jag mår bra av det. Och när jag mår bra så är jag en bättre mamma till min dotter, så enkelt är det. Träningen ger mig en massa energi och tålamod vilket behövs när man tar hand om en liten gullunge hela dagarna. 

När man är hemma såhär hela dagarna är det så svårt att göra något vettigt. Alltså jag måste få gnälla lite, även fast det är helt underbart att få vara hemma med Ellinore och jag njuter av det. Men, det blir lite långsamt. För hur mycket kan man hitta på att göra egentligen? Jag försöker vara ute, greja med saker, pyssla i trädgården, måla om möbler. Men hur kul blir det i längden? Dess utom får jag göra allt i halvtimmesintervaller när E sover. För när hon sover själv så sover hon ca 30 min, vaknar sedan och vill inte vara själv mer. Jag diskar, städar, tvättar och plockar undan. Men hur kul att vara hushållerska? 

Stora delar av tiden sitter jag och roar Ellinore. För när hon är vaken så ska det grejas, helst ska man gå runt med henne på armen så att hon får kolla på saker. Bära, bära, bära. Sitta nära. Mysa. Prata med en liten gullunge fast man inte får svar. Jag upplever att jag blir lite lätt knäpp av det. 

Så när Micke kommer hem på eftermiddagarna är det underbart att få lite mammitime. Stänga av från att bara vara mamma och faktiskt göra något som jag vill i någon timme oavbrutet och ostört. Det får mig att känna mig som en otroligt dålig mamma när jag lämnar över Ellinore och skyndar mig att byta om till träningskläder. Men jag vet att det är det som gör att jag är en bra mamma som orkar. Ångesten finns där varje gång, men jag vet att Ellinore har det minst lika bra med Micke som med mig. Lika älskad och lika omhändertagen. Men det känns också lite som om att samhället kollar på mig och stämplar mig som egoist som prioriterar mig och min träning framför att umgås med mitt barn.

Sedan kan jag också känna pressen från socialamedier etc. Man ska komma i form så fort efter förlossningen och gärna träna med sitt barn. Alltså hur orkar dom??! är min stora fråga. Är dessa människor aldrig själva? 

Hur som i alla fall, jag behöver min egotid, jag vet att jag blir en bättre mamma av det. Det är OKEJ. Och jag duger precis som jag är, jag vet att jag är en bra mamma. 

Från det ena till det andra. Tack alla ni som följer mig och min fina lilla familj. Det är så mycket roligare att skriva blogginlägg när jag vet att det är folk som faktisk kikar på inlägget. Och om det är något ni undrar över eller vill att jag skriver om, kommentera det gärna. Det blir ju inte supermycket att skiva om när vi bara skrotar runt på dagarna. 

Sen så vet jag att några eller alla även följer mig på insta. Där lägger jag ju ut instastorys varje dag om vad vi pysslar med. Lite tätare uppdateringar än vad som kommer här. Så om ni inte följer mig där så är det ett tips, för där är det mycket bebisbilder och filmer. 

Puss

Lat lördag idag. Så otroligt kvavt ute, orken är i bott. Men krigade mig runt en löprunda imorse ändå. 

Min lilla kråka sover fint i Mickes famn, han sitter och kollar på hockey (jag med nästan, småkikar och bloggar samtidigt). Jag har blivit så otroligt bra på att göra många saker samtidigt. Och jag har blivit fenomenal på att göra saker snabbt. Laga mat, äta, plocka undan på 15 min ca. Hänga tvätt på tork, slänga in en tvätt och plocka undan pryttlar på bottenvåningen 10 min. Raketfart. Eller som på helgen när Micke har Ellinore, så kan jag hinna träna ett fullt pass på ca 40 min. Jag som tidigare tränade tvåtimmarspass, dom är ett minne blott.

Lite om veckan som varit då. 

Jag och E har varit till BVC. 4835 gram, 57 cm lång vid 6 veckor.  Hon fick första dosen av ROTA-vaccinet och var hur duktig som helst! 

Sommar slog ju till och lilltjejen var verkligen dålig på att äta de allra varmaste dagarna som varit. Men hon har tagit igen det ganska bra nattetid. Nu när det har svalnat av lite så äter hon som ett litet monster. Vilket jag jublar över. 

Jag har även varit och träffat mina kollegor, vi var och tackade av Jessica som ska vidare till nytt jobb. Käkade mat på Lilla Parken, vilket var väldigt trevligt. Det var första gången som Micke var ensam med E hemma. Jag hade pumpat ur mjölk så att jag inte skulle behöva ha bråttom hem. Jag tycker att det gick bra, men å vad jag längtade efter min lilla tjej. 3,5 timme sen var det skönt att komma hem igen. 

Vi har spontangrillat med grannarna. Vilket var supermysigt. 

Vi har grillat och käkat ost och kex med fina vänner. 

Så har det varit en massa aktivitet ute och massa superbra dagar. Hängt med bra folk. Lyckligt liv helt enkelt.

Här hemma så händer inte så mycket annars. Jag är typ konstant trött nu mera. Orkar inte göra så mycket mer än att ta hand om Ellinore och se till att huset ser okej ut. 

Då jag får ha min egen tid utan Ellinore på dagarna ca 1 timme, så orkar jag inte göra något annat än att träna eller bara gå ut i trädgården och pyssla lite med ljudbok i öronen. Min ork räcker liksom inte så ofta till till att tex prata i telefon med någon då. För det är min ego-tid. På dagarna kan jag gärna träffa folk, inga problem, för då hänger Ellinore också med. Men när jag äntligen får vara helt själv en stund, då vill jag verkligen bara ta han om mig själv. 

Många tror att det inte alls är ansträngande att ta hand om ett barn. Hon sover ganska mycket. Men faktum är att det här med att konstant ta hand om en annan, även fast det är mitt barn som jag älskar över allt annat, så är det ansträngande. Jag behöver också bara vara jag ibland. 

Valborg firades här hemma med grannarna. Så mysigt. Vi tände brasa bakom vårt hus på åkern, grillade burgare och hade det allmänt bra. 

Och vi fick äta nybakta bullar hos Mickes föräldrar. Bullar i stora lass! Matchade då vår outfit dagen till ära. Då både jag och Ellinore var klädda i hemmasydda kläder i fikatyg.  

Igår provade vi att köra ett pass på gymmet. Hur gudomligt var det inte att lyfta en skivstång igen!? Magiskt. Ellinore skötte sig exemplariskt och var nöjd nästan hela passet. Jag och Micke hann faktiskt köra varsin cirkel a 8 övningar, 3 varv utan problem. 

Mitt gymkort gick ut idag dock, och jag kommer inte köpa mig något nytt nu över sommaren. Känns inte som om att jag kommer tillbringa tillräckligt mycket tid på gymmet för att det ska vara värt det. Funderar istället på att köpa mig en skivstång och vikter hemma. Bara en stång så att jag kan lassa ca 40 kg eller så. Jag kan då köra lite viktat hemma, underhålla musklerna. Men jag har ju som plan att konditionsträna ganska mycket i sommar, så jag ska för den delen inte bygga så mycket muskler. Har kikat runt på nätet lite grann, och hittat ett viktset samt stång för 600. Funderar pp att köpa det. Eller känner du någon som vill bli av med vikter och stång till ett rimligt pris? 

Så mycket lättare att bara gå ut på tomten och köra ett pass än att göra hela projektet och åka in till gymmet. Då är jag nära och kan hjälpa Micke mer Ellinore om det behövs. 

Avslutar med en bild på lilltjejen bara för att hon är sötast i hela världen