Gravid vecka 20 (19+6)
Veckan har varit bra. Kroppen har hängt med ganska bra och orken är helt okej. Jag och Ellie var själva hemma onsdag em och torsdag morgon. Så det blev nästan en hel dag bara mamma-Ellie tid, det va mysigt. Micke var ute i skogen med sina elever för en "kick-off" inför nya terminen.
I torsdags körde jag ett HIT-pass på friskis, vilket både kändes och gick toppenbra! Passet va enligt följande:
Uppvärmning med jogg och diverse övningar.
Pass: 4 x 4 min, 4 olika stationer, 1 min vila mellan stationerna.
Station 1: 7 boxhopp, 7, 20 m "farmers walk" fast hållandes i tung boll i famnen (25kg), 8 armhävningar.
Station 2: 4 ruscher a 20m st, 4+4 ensides clean med KB, 8 sidoplanka med kick
Station 3: 4 Toes to bar i ringar (denna bytte jag ut mot 10 goodmornings med stång), 8 höga grodhopp på tjockmatta, 10 roddrad i TRX.
Station 4: 8 marklyft med stång (50kg), 10 squats med KB, 7 "snurrplanka"
Final 4 min: 1 min burpees, 3 min "going up, going down" magövning efter musik (här körde jag en mermagvänlig gravidvariant, men ack så jobbig)
Något att prova om man vill flåsa ordentligt, lite sådär "känna att man lever" - pass.
Så idag lördag har jag storstädat, Ellie har haft tandsprickningsfeber och haft en ganska jobbig dag. Huset blev fint, så imorgon har jag bara moppning, tvätt och veckohandling kvar att göra på veckans "tråklista". Håller tummarna för att Ellies feber ska ge med sig till morgondagen och att hon orkar lite mera.
För övrigt i gravidstatus så verkar min vikt stadigt vara kvar på 72kg, har inte upptäckt några nya bristningar än även om brösten känns som om att de ska sprängas till och från. Det snurrar runt i magen och jag väntar med spänning på sparkar som man kan känna utifrån också. Det blir liksom lite mer verkligt då när man kan känna och se att det är någon inne i magen även utifrån, om du förstår vad jag menar.
I veckan har jag även hunnit arga upp mig över lite "nya" studier som försöker tuta i föräldrar att typ alla grejer till barn är superfarliga. Tex ska barn inte sitta i babysitter, vagn med ergonomisk sittdel, bärsele etc. Container baby syndrom kallar dom det. Givetvis finns det en del forskning bakom men de generaliserar sååå mycket och drar alla över en kam. Så nog om det nu, måste nog skriva ett eget inlägg om detta CBS, för att det irriterar mig så mycket. Fortsättning kommer med andra ord, när tid och ork finns.
Försöker för övrigt lära Ellie att det är en bebis i mammas mage, det går sådär. Idag sa jag att "Ellie, vet du, det är en bebis som växer i mammas mage, du ska bli storasyster snart" varpå hon svarar "bajs". Jag frågar då om hon tror att det är bajs inne i mammas mage och hon svarar "bajs" och klappar på min mage. Så ja, enligt Ellie har jag en stor bajskorv och inte en bebis i magen. Får ta och jobba vidare på det där med bebis i magen helt enkelt.
Tack och bock för denna vecka. Nu är det bara 140 dagar kvar tills vi förhoppningsvis får träffa den lilla krabaten inne i magen.
Gravid vecka 19 (18+6)
Hej på er! Kände att det kanske var dags att dra igång en sådan här vecka för vecka igen med magbilder och måendeuppdates såhär i vecka 19. Gjorde det när jag var gravid med Ellie ju, och det är ju riktigt roligt att ha kvar såhär i efterhand.
Jag gör väl ett försök nu.
Vecka 19 (18+6)
Måendet är ganska bra. Orken är åter, jag orkar leva mitt vanliga liv och träna. I förrgår sprang jag 5 kilometer utan att behöva stanna. Det går inte fort, nej, men jag kan springa i konstant tempo fortfarande utan smärta. Det är underbart. Vikuppgången har inte varit så drastisk denna gång, utan nu pendlar jag mellan 71 och 74kg, vägdes in på 71 kg vid första BM besöket, så det verkar inte hända så mycket på viktfronten just nu.
Både på KUB och RUL såg allt bra ut med lilla monstret i magen. Känner nu även tydliga buffar och snurrar inifrån vilket är underbart.
Magen är inte särskilt stor än, utan syns lite om jag har tighta kläder på mig. Brösten har vuxit sig till meloner och är konstant ömma. Storleken har jag inget emot, men jag tycker att de kan sluta ömma lite nu. Jag ska liksom inte ha bebis för ens i januari, så de kan ta det lite lugnt på växtfronten, de behöver ju inte bli supermegadunderstora redan nu?
För övrigt har jag inte ens hunnit reagera över att vi har gjort halva graviditeten nästa vecka. Livet rullar på i superfart och Ellie tar upp så mycket av min tanketid så jag tar mig knappt tiden att tänka över min graviditet. Jag blir mest frustrerad när orken inte räcker. Men då får jag komma ihåg att säga till mig själv "hallå, du gör faktiskt ett barn medan ditt liv fortfarande rullar i 180 det är ok att inte orka ibland". Jag har som vanligt lite svårt att acceptera att jag inte ska klättra på ladutaket, eller att jag har bäckensmärta. Men jag njuter samtidigt mer av denna graviditet än vad jag gjorde när jag var gravid med Ellie.
Så, nu är det så sent att jag borde ha sovit för 10 min sedan, har natten + morgonen imorgon med Ellie. Avslutar veckans gravidsnack med lite kassa mobilbilder på magen + fina bilder från RUL. Ska försöka ta mer bilder med systemkameran. Men lovar inget.
Så även en liten fundering, huuuur kan jag vara så kåt hela tiden? Alltså måste bara dela med mig av att denna graviditet har genererat en mängd bra sex so far. Får se hur länge denna underbara hormontopp håller i sig? Får väl passa på att njuta, med två barn blir det väl liiiite mindre tid till spontansex skulle jag tro?
Puss
Måndagendennittondeaugustitvåtusennitton
Mörbultad från topp till tå. Måndag.
Föregående vecka var det inskolning för Ellie på förskolan. 3 intensiva dagar och Ellie var så duktig. 1,5 dag var jag med. Eftermiddagen dag 2 var hon själv med fröknarna, vaknade efter sovningen och nyste hos fröken A. Saknade inte mig alls vad det verkade som. I fredags så lämnade jag in Ellie vid 09. Kl 09.15 sa jag "Hejdå Ellie, nu går mamma, jag hämtar dig i eftermiddag." Ellie kollar på mig och säger "Ja" och fortsätter att leka. Jag säger "Hejdå" och Ellie vinkar till mig. Sen står hon i vinkfönstret, hur glad som helst och vinkar till mig när jag cyklade där ifrån. Behöver jag säga att jag verkligen fulgrät på cykeln därifrån. Tårarna bara sprutade för att min lilla stora tjej var så duktigt. Alltså all stolthet fick inte plats i hjärtat. Ringde Micke och fulgrät och han bara skrattade och sa att han hade varit säker på att det skulle gå bra. Så nu är min lilla stora tjej inskolad och gör första riktiga dagen på föris idag. Micke lämnar, jag hämtar. Längtar redan efter att klockan ska bli två så att jag får åka och hämta henne.
För övrigt har det inte hänt så mycket i våra liv. Jag var på RUL med monstret i magen. Allt såg fint ut och vi är beräknade förlossning 18 januari 2020. Vecka 19 idag och det känns som om att jag inte ens hunnit stanna upp och reflektera över att jag är gravid. Magen är fortfarande näst intill obefintlig men jag känner buffar inifrån. Har stått stilla i v.19 i typ 100 år känns det då vi fått flyttat BF-datum flera gånger. Men nu är tidräkningen korrekt enligt mätningar, så det är bara att vänta och se. Känns dock som om att den lilla filuren kommer komma tidigare än 18:e, men vad vet jag. Efter nästa vecka passerar vi halvvägs in i denna graviditet, känns lite sjukt. Tiden går så fort.
Passade på att träna på gymmet i fredags då Ellie var på förskolan. Tränade mest för att distrahera tankarna. Körde ett ben + ryggpass. Gött att fortfarande kunna lyfta 70 kg i marklyft utan problem samt squata 60 kg. Träningsvärk på riktigt efter det. Toppar sedan träningshelgen med ett benpass med Limpan, som avslutas med intervaller på avstäng löpband, så att man själv måste driva bandet runt. Fy. Ordet jag söker är TRÄNINGSVÄRK.
Har även passat på att måla om lilla toaletten, städat, tvättat och klippt granhäcken. Kan medge att jag känner mig mör i kroppen efter träning, passa och leka med Ellie och typ aldrig pausa på dagen.
Granhäcksjäveln är dock inte klar än, har ca 20 meter kvar att klippa på utsidan. Och så måste jag kratta upp allt granris på utsidan och lägga det på högen som ska bli höstbrasa. Men skam den som ger sig, tänkte försöka mig på att göra klart ikväll.
Till lite gravidkrämpor då. Jo, visst har jag några. Jag mådde denna gång illa från ca v.2 till v.17. Fantastiskt. Mår fortfarande lite illa ibland då jag äter mat. Monstret i magen ligger så att hen trycker lite mer ned mot min urinblåsa och samtidigt liksom trycker upp mot min magsäck. Så jag har väldigt dåligt med aptit. Är inte särskilt sugen på kött, pizza kan jag bli sugen på ibland. Äter gärna morötter. Ja. Så är jag. Noll frukostaptit, lunch går bättre.
Jag har en låsning i höger SI-led som varit där sedan jag var gravid med Ellie. Var hos kiropraktor för att få den uttryckt, men han lyckades inte. Det vart ju bättre så har inte tänkt så mycket på den, för ens nu. Oj, jag kan säga att denna låsning känns nu. Liksom ilande smärta. Tror verkligen inte att det är foglossning då jag kan punktplacera i SI-leden vart smärtan sitter. Har även lyckats mobilisera lite själv för att minska smärtan (lyckades knaka loss en del). Men det ilar något djälvulskt i vid vissa rörelser.
Håller tummarna för att dett är högts övergående och att jag ska kunna röra mig och jobba normalt tills den 16/12, då jag tänkt att gå hem på graviditetspenning.
Lite mer om Ellies utveckling. Ellie pratar massor nu! Hon härmar ord och det kommer mer och mer för varje dag. Gurka, kom, tält, bubblor, tvätta, torka, tack tack, tutu (napp). Hon vet vad saker är, kan hämta saker. Har lärt sig att gå in till mig och Micke på natten om hon vaknar istället för att skrika. Sover dock sällan en hel natt i sin säng nu mera, men nattningarna fungerar bra. Snittsovning i egen säng nu mer är 19-03 -Och det är bra nätter. Vi har även en tältsäng inställd i hennes rum nu mer så att jag eller Micke kan sova där om hon vaknar tidigt på kvällen och inte vill sova själv. Men över lag fungerar livet bra. Känner av lite dåliga sömnnätter och mycket fysiskt arbetet och psykisk påfrestning. Men nu är det vanlig vardag igen och rutinerna verkar rulla igång bra.
Tack för mig för denna gång, så hörs vi när andan faller på igen.
