Hellu! Ja, bra dag så här långt. Sov hos min finis inatt, var nästan helt i tid till bussen (fick bara springa sista biten idag), var vaken hela skoldagen, pluggade till kvart i fem, gick till friskis och körde ett jätteintensivt fexintervall pass, tog bussen hem och fick supergod pasta med räkor av mamma. Så nu har jag duschat, och ska sätta mig och kolla igenom en entimmas lång fysikfilm. En annan bra sak är att min försvunna kemi bok hux flux bestämde sig för att komma fram igen, så nu kan jag plugga massor av kemi!

Nu har jag gjort det. Jag har gjort det jag aldrig trodde att jag skulle lyckas med, jag har tagit KÖRKORT! Det är helt galet, sjukt och fantastiskt, jag klarade teorin på första försöket och uppkörningen på första försöket! Nu är jag lyckligast i världen och jag är så euforisk! Wehooo! Jag får köra bil. Lyckan är enorm. Ibland är livet snällt, och ibland skonar de en från mentala sammanbrott och får en att tro på ödet och livet igen.
Puss

Det är helt galet att man kan sakna någon så mycket som jag saknar dig. Jag försöker, jag kämpar, gör allt för att hinna med. Men jag räcker inte till någonstans. Jag försöker dela på mig, ge en liten del av mig till alla som behöver. Jag säger till de som behöver mig, ”det är lugnt”, jag hinner. Men meningen borde egentligen vara – det är lugnt (jag är rätt van att ha det tungt). För egentligen är det inte lugnt, det är bara det att jag är van att ha det tungt, så en sak till att tänka på, ja till det är det enklast att säga att det är lugnt. Lasset är ju redan ändå tungt.

Att inte räcka till, det är jobbigt. Att alltid behöva välja, att inte kunna göra både och. Tiden räcker inte till, och när det väl finns tid är jag så trött att jag bara sover. Förlåt. Jag kämpar, jag vill, men alltid står jag inför de där valen som inte kan göras om. Strunta i skolan, för att vara med den jag älskar mest i hela världen? Strunta i min träning för att skolan tar all tid? Ja, skolan äter tid. Den tar all vaken tid från 08.30 – minst 21.30, nästan varje dag. Det finns ingen tid kvar. Ja, lasset är tungt. Jag försöker. Och ja (jag är rätt van att ha det tungt).

Till er jag älskar och till alla jag vill hinna spendera tid med - förlåt. Jag gör så gott jag kan, ska försöka skaffa mig lite luckor i kalendern, markera dem med ett hjärta i röd tusch, markera med en penna som inte går att sudda bort, för den tiden ska vara bokad permanent.

Idag har jag haft nog min nästa värsta körlektion någonsin. Jag var så disträ, glömde att växla, glömde att kolla, sådant som jag kunnat som ett rinnande vatten förut. Det kändes som att jag hade noll koll, och tänkte på alldeles för mycket annat. Känner mig stressad, så mycket i skolan just nu, en superrörig dag igår, med trassel med mitt pass innan jag skulle gör mitt teoriprov på trafikverket, och trassel med fysikuppgifterna. Lite less på det här nu, har mensvärk (wiho, mensen kom i alla fall, dock fyra dagar försenad, lite för mycket stress i mitt liv kanske?), har tusen saker att göra med skolan, lucia, jobbet och körningen. Taggar uppkörning på fredag, behöver verkligen skärpa mig om det här ska gå vägen. Jag säger bara snälla, snälla hjärnan, håll koll på allt bara för en körlektion, och sen får den gärna glömma allting.

Nu blir det till att plugga träningslära.

Har massor av saker att göra nu, har Tyska, kemi, fysik, biologi, svenska att göra i skolan. Sen är det råpluggande på körkortsteori, och sist men inte minst så har jag jobbet och så övningar till luciakonserten i kyrkan. Så ska jag försöka hinna med att träna och att träffa min kära familj och min fina pojkvän. Det är ett fint pussel med schemat varje vecka, och på något konstigt vis så går det faktiskt ihop. Är lika förvånad själv faktiskt varje gång det är fredag igen och jag har tagit mig igenom ännu en skolvecka.

Ska äta ben&jerrys och plugga körkortsteori och tyska ikväll, sen så blir det väl en snabbkik på fotbollen också, ödesmatchen Sverige-Portugal och mys framför en brasa.

Livet är ändå fint alltså! Gillar november med allt regn och rusk, jag blir mer pluggmotiverad då!