Mörbultad från topp till tå. Måndag.

Föregående vecka var det inskolning för Ellie på förskolan. 3 intensiva dagar och Ellie var så duktig. 1,5 dag var jag med. Eftermiddagen dag 2 var hon själv med fröknarna, vaknade efter sovningen och nyste hos fröken A. Saknade inte mig alls vad det verkade som. I fredags så lämnade jag in Ellie vid 09. Kl 09.15 sa jag "Hejdå Ellie, nu går mamma, jag hämtar dig i eftermiddag." Ellie kollar på mig och säger "Ja" och fortsätter att leka. Jag säger "Hejdå" och Ellie vinkar till mig. Sen står hon i vinkfönstret, hur glad som helst och vinkar till mig när jag cyklade där ifrån. Behöver jag säga att jag verkligen fulgrät på cykeln därifrån. Tårarna bara sprutade för att min lilla stora tjej var så duktigt. Alltså all stolthet fick inte plats i hjärtat. Ringde Micke och fulgrät och han bara skrattade och sa att han hade varit säker på att det skulle gå bra. Så nu är min lilla stora tjej inskolad och gör första riktiga dagen på föris idag. Micke lämnar, jag hämtar. Längtar redan efter att klockan ska bli två så att jag får åka och hämta henne.

För övrigt har det inte hänt så mycket i våra liv. Jag var på RUL med monstret i magen. Allt såg fint ut och vi är beräknade förlossning 18 januari 2020. Vecka 19 idag och det känns som om att jag inte ens hunnit stanna upp och reflektera över att jag är gravid. Magen är fortfarande näst intill obefintlig men jag känner buffar inifrån. Har stått stilla i v.19 i typ 100 år känns det då vi fått flyttat BF-datum flera gånger. Men nu är tidräkningen korrekt enligt mätningar, så det är bara att vänta och se. Känns dock som om att den lilla filuren kommer komma tidigare än 18:e, men vad vet jag. Efter nästa vecka passerar vi halvvägs in i denna graviditet, känns lite sjukt. Tiden går så fort.

Passade på att träna på gymmet i fredags då Ellie var på förskolan. Tränade mest för att distrahera tankarna. Körde ett ben + ryggpass. Gött att fortfarande kunna lyfta 70 kg i marklyft utan problem samt squata 60 kg. Träningsvärk på riktigt efter det. Toppar sedan träningshelgen med ett benpass med Limpan, som avslutas med intervaller på avstäng löpband, så att man själv måste driva bandet runt. Fy. Ordet jag söker är TRÄNINGSVÄRK.

Har även passat på att måla om lilla toaletten, städat, tvättat och klippt granhäcken. Kan medge att jag känner mig mör i kroppen efter träning, passa och leka med Ellie och typ aldrig pausa på dagen.

Granhäcksjäveln är dock inte klar än, har ca 20 meter kvar att klippa på utsidan. Och så måste jag kratta upp allt granris på utsidan och lägga det på högen som ska bli höstbrasa. Men skam den som ger sig, tänkte försöka mig på att göra klart ikväll.

Till lite gravidkrämpor då. Jo, visst har jag några. Jag mådde denna gång illa från ca v.2 till v.17. Fantastiskt. Mår fortfarande lite illa ibland då jag äter mat. Monstret i magen ligger så att hen trycker lite mer ned mot min urinblåsa och samtidigt liksom trycker upp mot min magsäck. Så jag har väldigt dåligt med aptit. Är inte särskilt sugen på kött, pizza kan jag bli sugen på ibland. Äter gärna morötter. Ja. Så är jag. Noll frukostaptit, lunch går bättre.

Jag har en låsning i höger SI-led som varit där sedan jag var gravid med Ellie. Var hos kiropraktor för att få den uttryckt, men han lyckades inte. Det vart ju bättre så har inte tänkt så mycket på den, för ens nu. Oj, jag kan säga att denna låsning känns nu. Liksom ilande smärta. Tror verkligen inte att det är foglossning då jag kan punktplacera i SI-leden vart smärtan sitter. Har även lyckats mobilisera lite själv för att minska smärtan (lyckades knaka loss en del). Men det ilar något djälvulskt i vid vissa rörelser.

Håller tummarna för att dett är högts övergående och att jag ska kunna röra mig och jobba normalt tills den 16/12, då jag tänkt att gå hem på graviditetspenning.

Lite mer om Ellies utveckling. Ellie pratar massor nu! Hon härmar ord och det kommer mer och mer för varje dag. Gurka, kom, tält, bubblor, tvätta, torka, tack tack, tutu (napp). Hon vet vad saker är, kan hämta saker. Har lärt sig att gå in till mig och Micke på natten om hon vaknar istället för att skrika. Sover dock sällan en hel natt i sin säng nu mera, men nattningarna fungerar bra. Snittsovning i egen säng nu mer är 19-03 -Och det är bra nätter. Vi har även en tältsäng inställd i hennes rum nu mer så att jag eller Micke kan sova där om hon vaknar tidigt på kvällen och inte vill sova själv. Men över lag fungerar livet bra. Känner av lite dåliga sömnnätter och mycket fysiskt arbetet och psykisk påfrestning. Men nu är det vanlig vardag igen och rutinerna verkar rulla igång bra.

Tack för mig för denna gång, så hörs vi när andan faller på igen.