Ibland är det bara så förbannat skönt att få spy ur sig lite galla. Bara rensa huvudet. Egentligen inte bry sig om vad som skrivs, utan bara låta fingrarna knattra ner det som hjärnan vill få ur sig. Att inte behöva använda munnen, inte behöva använda tungan till att forma ord, forma ljud som faktiskt låtar något. Inte behöva forma snälla ljud, utan ibland är det bara så skönt att få spy ur sig lite galla utan ljud.

Jag skriver nu för att jag måste få spy ur mig om en dam på bussen. Visst jag vet att jag har min egen stil och ibland kan ha lite väl mycket mönster och färger i konstiga kombinationer. Men människor med hyfs stirrar inte! Oavsett hur konstiga kläder man har. Så idag på bussen. Jag kliver gladerligen på , jag har håret i en lockig knut mitt på huvudet, luggen nere, mina stora glajor, blå hängselbyxor, svarta träskor, svartvitrandig tröja, stor stickad mångmönstrad kofta, röda läppar och min blå fjällisryggsäck slängd över ena axeln. Denna dam som då sitter på bussen börjar med att blåstirra på mig, hon stirrar när jag tar fram busskortet, hon stirrar när jag lägger ner busskortet igen, hon stirrar när jag går och sätter mig, (jag sätter mig snett bakom henne för att slippa stirrandet) då vänder sig damen om och stirrar ännu mer på mig. Jag börjar nu fundera på om jag råkade göra något när jag gick på bussen eller om jag har gjort något annat fel, eller att jag kanske hade en jättestor fläck på byxorna? Men om jag hade en fläck på byxorna borde hon ju ha slutat stirra nu när jag satt mig, eller? Efter fem minuter i den lilla bussen stirrar fortfarande damen på mig, och nu börjar det bli irriterande. Hela främre delen av bussen luktar starkt av damparfym, och jag lovar att det kommer från kvinnan med stirrögonen. Hon har bakåtsatt hår med hjälp av en klämma, lite grått hår lyser vid tinningarna, och skiljer sig från det för övrigt välblonderade och slingade håret. Hon har en för tight liten skinjacka över sin ganska för mycket feta mage, och hon går i sådana där velourmjukisbyxor i en hemsk lila nyans (det borde vara förbjudet att få gå ut i sådana när man börjar bli lite till åren och inte håller sin kropp i trim!). Till denna fantastiska outfit med jackan och byxorna toppar hon allt med att ha ett tight turkost ginabasiclinne, som smiter åt över den feta magen där fettet ligger och vilar i knät där hon sitter på bussen. Allt detta ackompanjeras av en liten louis vuitton plagiat väska i brunt. Usch hur hon stirrar. Jag kliver av en bushållplats innan jag egentligen ska av, känner hennes hemska blickar i ryggen. Bläh på äckliga människor som stirrar. Synd att jag missade att notera vad hon hade för skor till hennes fenomenala outfit. Jag stirrade nämligen tillbaka efter åtta minuters bussfärd, enbart för att hämnas hennes stirrande. Så vi satt och stirrade på varandra tills jag kapitulerade och klev av. Men jag lovar att hon hade sådana där fula små klackskor med lite klack och wannabe- nitar.