Nu närmar sig julen med stormsteg! 

Lite bilder från tiden sen förra inlägget. Har varit dålig på att fota, men några små glimtar finns i alla fall! 

Längtar efter att få julpynta! 

Denna månaden har varit så bra. Ellie och jag har haft flyt och rutinerna har börjat sitta riktigt bra! Vi börjar få in mer rutiner med att äta "riktig" mat, och jag mixar puréer på löpande band. 

Träningen löper på, kroppen börjar styrkemässigt kännas helt som innan graviditeten. 

Jag ser fram emot att börja jobba i januari, och ska börja med 85% vilket känns bra. 

Alla följer ju mig på min story på Instagram så ni vet ju redan vad jag har för mig på dagarna, men här kommer lite bilder från den gångna månaden. 

Länge sedan jag orkade skriva ett inlägg här, men nu kommer en liten uppdatering! 

Jisses vad trött jag är! Denna omställning till vintertid är inte nådig som småbarnsförälder. I söndags vaknade Ellie 04:30 och ville gå upp! Det va bara att starta dagen. Usch. 

Det känns som om att Ellie överlag sover sämre nu. Vi har provat att flytta henne till eget rum om det skulle hjälpa, men hittills har jag inte sett nå resultat. 

Försöken att få henne att sluta äta på natten har gått åt skogen. Hon vaknar bara oftare och är superhungrig. Någon som har några tips för att bli av med nattmatningen? Kommentera gärna!

Just nu vaknar Ellie 3-4 ggr/natt och tycker att det är morgon 05:30. Inte mycket sömn för mig alltså. Känns som om att jag går som en zombie hela dagarna. 

Lilldamen börjar bli stor, vill absolut inte ligga ner utan ska bara sitta upp! Hon ska ha allt som jag håller i, drar och sliter. Är envis som bara den och har börjat slänga saker på golvet... I vikt har hon passerat 8kg gränsen och är 72cm lång såhär vid 7 månaders ålder. Vi har bytt ut babyskyddet mot ny bilstol och så har hon nästan vuxit ur badbaljan. 

Jag tränar på tillsammans med Linn, gym minst 2 dagar i veckan och totalt minst 5 pass i veckan. Träningen går framåt och jag känner hur muskelstyrkan äntligen börjar komma tillbaka till där jag var innan graviditeten. 

Annars så flyter livet på! Jag har det så bra! 

Avslutar som vanligt med lite bilder

Hej! 

Söndag. Laddar batterierna inför en ny vecka. 

Veckans schema för mig och Ellie lyder följande:

Måndag: Gym med Linn och Ebba

Tisdag: Träning med Genemsamma krafter på friskis med Rehabmammagruppen 

Onsdag: Babyrytmik eller genemsamma krafter (har inte bestämt mig än)

Torsdag: Beby på biblan + löpning 

Fredag: Gym med L & E. 

Lördag & Söndag: Jag och Ellie har inte bokat in något speciellt, men Micke ska bort hela lördagen så vi kanske tar oss till friskis och river av ett pass! 

 

Veckan mat har jag planerat till följande: 

Måndag: Potatis och Purjolöks- soppa

Tisdag: Köttfärbiffar med potatismos 

Onsdag: Krämig pastasås med kyckling och soltorkad tomat

Torsdag: Fish and chips med remouladsås 

Fredag: Hemagjord pizza

Helg: Laga vad som helst... Inspiration 0 till mat på helgen.

 

Hoppas att det här blir en bra vecka! 

Överväger strakt att börja fasa ut Ellies nattmatning, för nu är det tungt att vakna varje natt! Räknade ut att jag inte sovit en hel natt på 8 månader! De två sista månaderna innan Ellie kom och så alla nätter efter det. Alltså det är  275 dagar. Jag kan meddela att det börjar kännas nu. Men alla som någon gång haft småbarn/ni som har, jag vet att ni kan relatera. Jag klagar inte, men det känns som om att Ellie börjar bli tillräckligt stor för att klara nätterna utan mat. Får se om jag kommer orka denna vecka eller om vi ska vänta in nästa lugna mellanfas mellan hennes utvecklingsfaser. 

 

Hoppas att ni alla får en superbra vecka!

 

Ett ihopkok av gångna veckors händelser! 

Mammalivet ramlar på, nu är det helt fantastiskt att vara hemma. Jag och Ellie har så kul på dagarna. Visst blir det gnäll och tandagnisslan, men överlag roliga dagar. Vi myser, gymmar, går på event på biblioteket, träffar vänner, fikar, myser lite mer. 

Det är så lyxigt att få vara mamma till denna lilla brud. Och hon är 6 månader! Hjälp vad fort det går! 

Puss på er!

Jag sjunger inte i duschen längre. Har inte gjort det på ett bra tag. När blev det så? Var det vardagen, livet och allt som kom emellan tro? Det känns som om att det är något som ligger och pyr under ytan, men jag kan inte sätta fingret på vad. 

Jag är lycklig, har nog aldrig varit lyckligare än vad jag är nu. Har jag bara gått ur fasten "sjunga i duschen?" eller är det något som kan komma tillbaka? Vad vet jag. Får väl helt enkelt börja sjunga igen, för hur svårt kan det vara? Får återkomma med rapport om det här med att tvångssjunga i duschen satte igång sånglädjen igen?

 

Jag är åter igen i träningsnarkomanträsket. Jag blir elak om jag inte tränar. Jag har denna vecka tränat 5 pass, med tvångsvila dagar. Träning är min drog. Jag behöver den för att orka om dagarna, typ. Behöver höja seratonin-nivåerrna. Behöver träna tills musklerna ömmar, träna tills spykänslan kommer, ta i lite till. Det är så sjukt, men så underbart. Var ute och sprang nyss (sprang så jag ville spy) men längtar redan tills gympasset imorgon med Linn!

 

Funderar på att köra kostschema i 6 veckor,  bara för att det är kul och att jag då kanske verkligen kan se resultat? Fåfäng som jag är ser jag alltid skavanker på min kropp som jag vill ändra på, kanske kan vara kul att prova? Vi får se. 

 

Livet som mammaledig flyter på. Har hittat ett riktigt kul mammagäng som jag träffar och går ut och går med, fikar, pratar bebissnack osv. Det gör att dagarna går så mycket fortare. 

 

Ellie har precis gått in i utvecklignsfas 5. Hon börjar bli så stor! Hon kan nu sitta korta korta stunder utan stöd, alltså mammahjärtat sväller över av stolthet. Vi har dess utom fått in riktgt bra sovrutiner (peppar,peppar). Ellie somnar mellan 19.00-20.00. Vaknar för mat någon gång mellan 00-02. Vaknar för mat en andra gång 04-05. Vaknar sedan mellan 06-07. Om hon vaknar 06 kan hon vara vaken en timme och kan sedan sova igen ca 07-08.30. Allt går faktiskt väldigt bra. Jag längtar dock tills hon inte behöver mat på natten. Oavsett om jag då kanske bara får sova 5 timmar på natten, så är det 5 timmar i sträck då och det är mer än vad jag sovit i stäck på 5 månader. Det börjar faktiskt kännas av att jag vaknar 3-4 ggr/natt, sömnbristen börjar ta ut sin rätt. Jag kan gå och lägga mig i god tid och sammanlagt sova kanske 8 timmar, men det är de ständiga uppvaken som gör det så svårt. Kroppen är liksom alltid lite vaken känns det som. Alltid berädd om Ellie skulle vakna. 

 

Natten inatt var den jobbigaste på länge. Inte för att Ellie skrek och var vaken, utan för att hon vred och gnydde i sömnen så mycket. I vanliga fall är vridande och sprakande en del av Ellies "jag vaknar för att jag är hungrig"-process på natten. Inatt gjorde hon så varannan timme. Hon somnade som vanligt vid ca 19.30. Jag gick och la mig vid ca 23. Somnade men vaknade av Ellie vid 00. Gav henne mat och hon somnade om, inget konstigt med det. Vid ca 01 vaknar jag igen av att Ellie låter, förstår att hon nog inte är hunrig igen så ger henne nappen och vaggar henne till ro igen. 02.40 vaknar av Ellie som vill ha mat. 04.30 vaknar av Ellie som gnyr, viftar, spakar. Lyfter över henne till min och Mickes säng, får henne att lugna ner sig cch sova lugnt igen. 06.15 Ellie vaknar - får mat. 06.45 Ellie klarvaken. Micke tar henne tack och lov och går upp så att jag fick sova 2 timmar till. Men det är det där hackiga sovandet. Det tar slut på mig. Jag hoppas verkligen att det bara är en fas hon är inne i och att det kommer att gå över. 

 

Det var nog allt jag ville skriva om denna gång. 

Puss och kram vi hörs snart. 

 

Men här kommer lite bilder från senaste tiden. 

Hon har precis gått in i ett nytt utvecklingssteg och börjar ta in mer intryck. Hon känner igen mamma och pappa och är frikostig med leenden. Hon har börjat att jollra och låta en massa och man kan ha långa konversationer med henne. 

Hon vill fortfarande inte ligga på mage och lyfta huvudet, men stå däremot är bland det bästa hon vet. 

Hon är vaken mycket på dagarna och hon håller mig vaken på nätterna för hon ska äta varannan timme igen. På kvällarna är hon nästan otröstlig, och det enda som får henne att somna är att ligga i min famn i sängen och att jag sjunger för henne.

Jag älskar min lilla skitunge. 

Ellie och jag har varit ute och sprungit en del. Och det har gått förvånansvärt bra att springa med vagnen! Och om man vill träna konditionen lite extra, då ska man springa med barnvagnen! Jag skulle jämföra det med att springa i lite lätt uppförslut hela tiden. Fantastiskt bra för kondisen! 

Och givetvis har det blivit några amningspauser på vägen. För när Ellie är hungirg, så är hon hungrig. Då är det bara att hiva fram brösten vart man än är. 

Så en lite kroppsuppdatering 12 veckor post partum. Jag är så galet imponerad av min kropp! Wow. 

För 12 veckor sedan vägde jag 88kg och hade en kalaskula med Ellie i. Idag väger jag ca 67 kg. Jag älskar vad min kropp har lyckats att åstadkomma åt mig. 

Finns det något mysigare än en liten tjej som sover liggandes på ditt bröst? Nej, jag skulle inte tro det. 

Alltså fy vad jag är lyckligt lottad här i livet. Jag har en underbar sambo, världens finaste lilla dotter och en underbar stor familj. Jag bor i ett fint hus, jag har en stor trädgård. Vi alla mår bra och jag är omgiven av fina vänner. Hur kan man någonsin klaga då? Vill liksom bara passa på att säga tack livet för allt. 

Jag har äntligen kommit igång med träningen på riktigt! En sådan underbar känsla. Kroppen svarar bra på träningen och jag känner att det går sakta men säkert framåt. Många kanske tycker att jag är kroppsfixerad och manisk på många sätt, men det skiter jag i. Jag tränar för att jag mår bra av det. Och när jag mår bra så är jag en bättre mamma till min dotter, så enkelt är det. Träningen ger mig en massa energi och tålamod vilket behövs när man tar hand om en liten gullunge hela dagarna. 

När man är hemma såhär hela dagarna är det så svårt att göra något vettigt. Alltså jag måste få gnälla lite, även fast det är helt underbart att få vara hemma med Ellinore och jag njuter av det. Men, det blir lite långsamt. För hur mycket kan man hitta på att göra egentligen? Jag försöker vara ute, greja med saker, pyssla i trädgården, måla om möbler. Men hur kul blir det i längden? Dess utom får jag göra allt i halvtimmesintervaller när E sover. För när hon sover själv så sover hon ca 30 min, vaknar sedan och vill inte vara själv mer. Jag diskar, städar, tvättar och plockar undan. Men hur kul att vara hushållerska? 

Stora delar av tiden sitter jag och roar Ellinore. För när hon är vaken så ska det grejas, helst ska man gå runt med henne på armen så att hon får kolla på saker. Bära, bära, bära. Sitta nära. Mysa. Prata med en liten gullunge fast man inte får svar. Jag upplever att jag blir lite lätt knäpp av det. 

Så när Micke kommer hem på eftermiddagarna är det underbart att få lite mammitime. Stänga av från att bara vara mamma och faktiskt göra något som jag vill i någon timme oavbrutet och ostört. Det får mig att känna mig som en otroligt dålig mamma när jag lämnar över Ellinore och skyndar mig att byta om till träningskläder. Men jag vet att det är det som gör att jag är en bra mamma som orkar. Ångesten finns där varje gång, men jag vet att Ellinore har det minst lika bra med Micke som med mig. Lika älskad och lika omhändertagen. Men det känns också lite som om att samhället kollar på mig och stämplar mig som egoist som prioriterar mig och min träning framför att umgås med mitt barn.

Sedan kan jag också känna pressen från socialamedier etc. Man ska komma i form så fort efter förlossningen och gärna träna med sitt barn. Alltså hur orkar dom??! är min stora fråga. Är dessa människor aldrig själva? 

Hur som i alla fall, jag behöver min egotid, jag vet att jag blir en bättre mamma av det. Det är OKEJ. Och jag duger precis som jag är, jag vet att jag är en bra mamma. 

Från det ena till det andra. Tack alla ni som följer mig och min fina lilla familj. Det är så mycket roligare att skriva blogginlägg när jag vet att det är folk som faktisk kikar på inlägget. Och om det är något ni undrar över eller vill att jag skriver om, kommentera det gärna. Det blir ju inte supermycket att skiva om när vi bara skrotar runt på dagarna. 

Sen så vet jag att några eller alla även följer mig på insta. Där lägger jag ju ut instastorys varje dag om vad vi pysslar med. Lite tätare uppdateringar än vad som kommer här. Så om ni inte följer mig där så är det ett tips, för där är det mycket bebisbilder och filmer. 

Puss

Lat lördag idag. Så otroligt kvavt ute, orken är i bott. Men krigade mig runt en löprunda imorse ändå. 

Min lilla kråka sover fint i Mickes famn, han sitter och kollar på hockey (jag med nästan, småkikar och bloggar samtidigt). Jag har blivit så otroligt bra på att göra många saker samtidigt. Och jag har blivit fenomenal på att göra saker snabbt. Laga mat, äta, plocka undan på 15 min ca. Hänga tvätt på tork, slänga in en tvätt och plocka undan pryttlar på bottenvåningen 10 min. Raketfart. Eller som på helgen när Micke har Ellinore, så kan jag hinna träna ett fullt pass på ca 40 min. Jag som tidigare tränade tvåtimmarspass, dom är ett minne blott.

Lite om veckan som varit då. 

Jag och E har varit till BVC. 4835 gram, 57 cm lång vid 6 veckor.  Hon fick första dosen av ROTA-vaccinet och var hur duktig som helst! 

Sommar slog ju till och lilltjejen var verkligen dålig på att äta de allra varmaste dagarna som varit. Men hon har tagit igen det ganska bra nattetid. Nu när det har svalnat av lite så äter hon som ett litet monster. Vilket jag jublar över. 

Jag har även varit och träffat mina kollegor, vi var och tackade av Jessica som ska vidare till nytt jobb. Käkade mat på Lilla Parken, vilket var väldigt trevligt. Det var första gången som Micke var ensam med E hemma. Jag hade pumpat ur mjölk så att jag inte skulle behöva ha bråttom hem. Jag tycker att det gick bra, men å vad jag längtade efter min lilla tjej. 3,5 timme sen var det skönt att komma hem igen. 

Vi har spontangrillat med grannarna. Vilket var supermysigt. 

Vi har grillat och käkat ost och kex med fina vänner. 

Så har det varit en massa aktivitet ute och massa superbra dagar. Hängt med bra folk. Lyckligt liv helt enkelt.

Här hemma så händer inte så mycket annars. Jag är typ konstant trött nu mera. Orkar inte göra så mycket mer än att ta hand om Ellinore och se till att huset ser okej ut. 

Då jag får ha min egen tid utan Ellinore på dagarna ca 1 timme, så orkar jag inte göra något annat än att träna eller bara gå ut i trädgården och pyssla lite med ljudbok i öronen. Min ork räcker liksom inte så ofta till till att tex prata i telefon med någon då. För det är min ego-tid. På dagarna kan jag gärna träffa folk, inga problem, för då hänger Ellinore också med. Men när jag äntligen får vara helt själv en stund, då vill jag verkligen bara ta han om mig själv. 

Många tror att det inte alls är ansträngande att ta hand om ett barn. Hon sover ganska mycket. Men faktum är att det här med att konstant ta hand om en annan, även fast det är mitt barn som jag älskar över allt annat, så är det ansträngande. Jag behöver också bara vara jag ibland. 

Valborg firades här hemma med grannarna. Så mysigt. Vi tände brasa bakom vårt hus på åkern, grillade burgare och hade det allmänt bra. 

Och vi fick äta nybakta bullar hos Mickes föräldrar. Bullar i stora lass! Matchade då vår outfit dagen till ära. Då både jag och Ellinore var klädda i hemmasydda kläder i fikatyg.  

Igår provade vi att köra ett pass på gymmet. Hur gudomligt var det inte att lyfta en skivstång igen!? Magiskt. Ellinore skötte sig exemplariskt och var nöjd nästan hela passet. Jag och Micke hann faktiskt köra varsin cirkel a 8 övningar, 3 varv utan problem. 

Mitt gymkort gick ut idag dock, och jag kommer inte köpa mig något nytt nu över sommaren. Känns inte som om att jag kommer tillbringa tillräckligt mycket tid på gymmet för att det ska vara värt det. Funderar istället på att köpa mig en skivstång och vikter hemma. Bara en stång så att jag kan lassa ca 40 kg eller så. Jag kan då köra lite viktat hemma, underhålla musklerna. Men jag har ju som plan att konditionsträna ganska mycket i sommar, så jag ska för den delen inte bygga så mycket muskler. Har kikat runt på nätet lite grann, och hittat ett viktset samt stång för 600. Funderar pp att köpa det. Eller känner du någon som vill bli av med vikter och stång till ett rimligt pris? 

Så mycket lättare att bara gå ut på tomten och köra ett pass än att göra hela projektet och åka in till gymmet. Då är jag nära och kan hjälpa Micke mer Ellinore om det behövs. 

Avslutar med en bild på lilltjejen bara för att hon är sötast i hela världen 

Bära, bära, bära hela dagen lång. Ellinore klänger och jag bär. Bärsjal, bärsele. Vagnen fungerar då hon sover max 30 min. Jag är den enda som duger, Micke kan inte söva henne på kvällarna då hon bara gnäller. Det spelar ingen roll vem som bär, om hon är ledsen så är det bara jag som kan trösta henne. Jag hoppas att det vänder snart och att hon kan börja sova lite själv. I skrivande stund sitter hon och sover i bärsjalen på magen. Det blir tugnt att bära efter ett tag, för hon väger nästan 5 kg nu. Men vi bär på, bärsele ute och bärsjal inne. 

 

Förra veckan gjorde vi verkligen framsteg när det kommer till att sova själv. Nu kan jag faktiskt ganska ofta lägga ner Ellinore när hon har somnat i min famn. Detta innebär att jag har så många fler chanser att kunna göra någonting på dagen! Det känns så bra. 

Nätterna har fungerat riktigt bra de med, faktiskt. Micke har varit hur bra som helst och gått upp och tagit blöjbytena så att jag sluppit. Jag har bara behövt att amma och vagga E till sömns igen. Vilket har lett till mer sömn för min del. Äntligen. 

Igår kan jag dock säga att sömnbristen gjorde sig påmind då jag ska gå och hämta en skarvsladd. Sladden sitter inkopplad i eluttaget, bredvid hänger en annan sladd som inte ska vara ikopplad. Vad gör jag då? Jo jag drar ur skarvsladden jag ska ha och kopplar i den andra sladden. När Micke sedan går förbi och ser att sladden är i så kopplar han ur den. Frågar sedan mig om jag kopplat i den, men jag kan verkligen inte komma ihåg att jag gjort  det. Kanske en gnutta för trött för mitt eget bästa. Jag måste bli bättre på att powernapa då E sover pp dagarn. 

Nu i helgen som va fick jag och Ellinore ha lyxen att träffa både Sofie och Maria! Så mysigt och välbehövligt! 

Ingen bild på Sofie dock, men hon är en mästerlig fotograf som tog de två bilderna ovan. 

Vi har rivit altanen på baksidan av huset, så nu är det byggarbetsplats delux där. Och jag har planterat penséer så att framsidan blev och se lite roligare ut. 

Igår blev lilla tjejen 4 veckor! Börjar bli stor tjej nu. Känns som om att man vill pausa tiden. Hon som drunknade i storlek 50 på kläderna när hon tittade ut kan nu utan problem har storlek 56. Hon börjar bli mer med och alert, är sjukt bestämd och vet vad hon vill. Hon är ett matvrak och äter hur mycket som helst känns det som. Känns som att mina boobs är ute och flyger mer eller mindre hela tiden. 

Vi var på BVC i tisdags och vägde, mätte och bandlade naveln som aldrig vill läka ihop helt. 

Längd: 54 cm 

Vikt: 4245 g

Hon ligger lite över "snittet" både gällande längd och vikt, så det är en matglad växande liten dam vi har. 

Navlen såg bättre ut än vad den gjorde förra veckan, men behandlades även nu med ett medel så att all vävnad ska dra ihop sig/ tillbaka så att det slutar vätska från naveln. 

 

Och nu till det stora avslöjandet. Jag har hållt lilltjejens namn hemligt tills nu av olika anledningar. Men nu är papprena inskickade till skatteverket, allt bestämt och kommer inte att ändas. Lilltjejen heter alltså: Ellinore Signe Linnéa Gommel Karlsson. 

 

I måndags var vi på BVC för första gången. Allt gick bra med vägning och mätning. Lilla E vägde 3950g och har vuxit till 53cm. 

Det är skönt att se att amningen fungerar, lillan har gått upp ca 400g på en vecka (!)

Så jag ger mina boobs gott betyg!

När de från BVC var på hembesök hos oss (förra veckan) så fick vi D-vitamindroppar som E ska få varje dag. Men hon har fått så otroligt ont i magen av dem, så nu efter att vi frågat på BVC så har vi bytt stort till vattenbaserade istället för oljebaserade, vilket fungerar så mycket bättre. Håller tummarna att inte hon helt plötsligt ska få ont i magen av dessa också, för då vet jag inte vad jag ska hitta på. 

Till min veckouppdatering. Jag tränar på. Har kört några lättare styrkepass samt kniptränar. Går barnvagnspromenader dagligen. 

Känner att kroppen har en del vätska kvar, jag svullnar fortfarande om benen efter en hel dag. Jag upplever inte att jag ser så stor skillnad på kroppen denna vecka jämfört med förra veckan, men känslan är att jag är starkare. Jag känner fortfarande att bäckenbotten sviktar om jag hoppar eller springer, så jag fortsätter att hålla mig borta ifrån det.

Jag har fortfarande kvar stygn i underlivet, men det känns som att det läker bra. Det börjar kännas mer och mer normalt så att säga. 

Jag har fått ännu fler bristningar på brösten. Jag avskyr dem! Jag har även svårt att se mina bröst som vackra nu för tiden, men de ger mitt barn bra med mat, så jag ska låta bli att klaga på dem tills vidare (en vacker klagosång samt bilder kommer antagligen komma längre fram, jag ska bara ta mod till mig och visa sanningen för alla).

Vi lever på i bebisbubblan. Det här är sista veckan som Micke är ledig. Sen så blir jag själv hemma med lilla E. Och till alla er som undrar, jag ska publicera hennes namn, snart, jag lovar. 

Söndag.

Huset ligger lugnt och stilla. Lilltjejen sover lugnt i bärsjalen på min mage. Micke har ännu inte vaknat. Han var upp och tog alla bajsblöjor i natt, så att jag slapp att gå upp ur sängen. Jag behövde bara vakna för att amma lillplutten. 

 

Tänkt att det redan är söndag igen. Tiden rinner på så ofatbart fort. Det känns som om att jag och Micke nyss åkte in till förlossningen, men ändå så känns det som att pyret har varit hos oss i en evighet. Jag kikade i kalendern i veckan och såg att om jag hade gått över tiden så hade jag haft mitt sista barnorskebesök i torsdags och antagligen så skulle jag ha blivit igångsatt idag. Tänk att jag egentligen forfarande skulle kunnat vara gravid. Hur konstigt? 

Jag är så glad att pyret bestämde sig för att komma lite tidigare än beräknat. Otippat men å så väkommet. Jag kan ju inte påstå att jag saknar gravidkroppen direkt. Men såhär i efterhand när jag kollar på bilder, så tycker jag faktiskt att jag hade en ganska så fin gravidkropp. Och jag var ju inte så enormt stor, trotts att jag kände mig som ett hus där och då. 

 

Min kropp repar sig faktiskt förvånansvärt bra tycker jag. Igår körde jag mitt första träningspass efter förlossningen. Bara vanlig hemmaträning. Inga hopp eller stor ansträngning på magmuskulaturen. Men väl lite benböj, fokus på rumpa och ländrygg. Lätt aktivering av bålen samt knipövingar. Det var en alldeles lagomt jobbig start, men ÅÅÅ SÅ KUL DET ÄR ATT TRÄNA! Det ger en sådan kick. Jag tycker att det är viktigt att jag försöker att komma igång med träningen så snabbt som möjligt. Dels för att jag mår bra av det, men även för att pyret ska bäras hela tiden på dagarn. Hon accepterar att vara i vagnen när den rullar och accepterar att ligga/sitta själv i max 10 min, men sen ska hon bäras. Vi bär och vi bär och vi bär. Jag är superglad att hon accepterar bärsjal och bärsele för att då har jag i alla fall en chans att göra något med båda händerna även på dagtid. Men jag känner hur axlar och bröstrygg börjar känna av allt bärande. Så jag längtar efter att jag kan börja träna med vikter så att jag kan aktivera ryggens muskler ordentligt. Men jag ska hålla mig till rekomendationerna och inte lyfta tungt innan det gått 6 veckor PP (det finns ju rekomendationer av en anledning).

 

Jag har fått många frågor om hur min fiffi repar sig efter att tyckt ut lilla pyret med 34cm omkrets på huvudet, så jag tar och berättat här också. Min fiffi repar sig bra. De största "skadorna" skedde invändigt så de märker jag inte av i dagsläget, de läker fint. Utvändigt fick jag ett ca 2 cm klipp på vänster sida, inte värre än att det skulle vara ett klipp som barnmorskan gjort. Det läker fint det med. 2 av 3 stygn har släppt vilket betyder att det har nästan läkt ihop helt. Stygnen släpper ju av sig själva när det har läkt, vilket är otroligt skönt. Jag kan aktvera muskulaturen, så knipfunktionen fugerar bra. Än så länge inga ofrivilliga urinlekage. 

 

Jag har även fått en massa frågor om amning. Jag helammar och det fungerar hur bra som helst. Mina boobs verkar klara av uppgiften galant. Hittilis har jag klarat mig utan mjölkstockning och mina bröstvårtor har klarat sig utan sår (håller tummarna att det fortsätter att vara så). Pyret går upp i vikt så det verkar som om att mina bröst producerar tillräckligt med mjölk. Mitt högra bröst tokproducerar mjölk, och mitt västra producerar nog normal mängd mjölk. Jag ser ut som om att jag har skaffat silikoninplantat och gått upp typ 3 kupstorlekar. 

 

 

Så för att prata vidare om amning och bröst. Jag ska bröllop i slutet av maj. Klädkoden är ingen speciell men man ska vara uppklädd. Jag letar då efter en klänning som är fin (lagomt uppklädd för ett bröllop) som  går att amma i. Jag vill ha en klännig som visar att jag har lite midja och att den går nedtill knäna ungefär. 

Har letat som en galning men hittar inget som jag tror kan passa. Så någon som har ett förslag på en klänning? Jag tar tacksamt emot alla förslag! 

 

 

 

 

 

 

 

Imorgon (i natt) blir vår lilla tjej två veckor (!) 

Det är sjukt hur fort tiden går.

Idag hade vi besök från BVC. Lillan blev vägd, väger nu 3580g. Godkänd på alla kontroller också, vilket känns superbra. 

Annars så händer inte så mycket i vår bebisbubbla. Vi skrotar runt här hemma, myser och byter bajsblöjor. Går promenader i solskenet, sover på soffan. 

Min kropp fortsätter att laga sig själv och återhämta sig. Är imponerad av hur bra den anpassar sig tillbaka. 

Nu är det en del mammakilon kvar, magen är aningens dallrig. Men överlag så trivs jag bättre i min mammakropp än förväntat. 

 Jag längtar efter att få börja träna, men just nu har jag varken orken eller vill lägga tiden på det. Jag får hålla till godo med mina barnvagnspromenader.

Bjuder på bilder där jag jämför 1 vecka efter förlossningen med dagens kropp, två veckor efter förlossningen. 

1 vecka PP —> 2 veckor PP

Lilltjejen mår bra! 

Bilirubinvärdena har gått ner och dalar sakta med säkert mot normal nivå. 

En sådan lättnad. 

Firade detta med att pyret fick sitt första bad (hon var väl inte superförtjust i det där med vatten) och sedan lite solterapi på vardagsrumsgolvet liggandes på pappa. 

En liten uppdatering om lillans gulsot. 

Vi var och tog nytt blodprov idag som visade på att bilirubinvärdena har stannat av och förhoppningsvis börjat att sjunka.

Vi ska in på lördag till BB för ett nytt prov för att se vart värdena tar vägen. 

Lilltjejen mår för övrigt bra, pigg och glad. Småtjurig och frikissar så fort blöjan åker av. 

Imorgon får vi äntligen en helt ledig dag utan provtagning och hålltider.