Gynmottagning, Kalle Anka gång och cellförändringar

I januari i år gjorde jag mitt allra första cellprov som 23-åring. Man tror ju inte att det ska vara något, men det visade sig att jag hade cellförändringar grad 2 efter en lite noggrannare undersökning på gynmottagning. Jag fick återkontroll om ett år, dvs januari 2020. Jag fortsstte leva mitt liv som vanligt, en cellförändring skulle inte hindra mig. 

Jag blev gravid strax därefter utan svårighet och det fungerar det väldigt väldigt bra. Jag har inte upplevt några bekymmer av cellförändringarna fram tills idag. Förstå chocken. 

Imorse när jag gick på toaletten så var det helt rött i hela toalettstolen. Trodde att det var en mindre blödning och att det skulle ge med sig. Åker till jobbet men fortsätter blöda, vilket resulterar i att jag ringer Micke som får hämta upp mig. Jag har ringt och kollat med gynmottagningen som tycker att jag ska komma in. Jag är gravid i vecka 21. Skräcken för ett sent missfall kommer krypande. På mottagningen får jag lämna urinprov, de tar blodprov och sen får jag sätta mig ner igen och vänta på en läkare. Blödningarna har då avtagit. När läkaren hämta mig är det inte längre blödningar tack och lov, men oron finns fortfarande kvar. Trodde att jag hade fått ett missfall. Hos läkaren får jag prata och informera om hur graviditeten varit, tidigare graviditet och hälsohistoria. Sedan är det dags för den berömda Kalle Anka-gången när jag får gå utan byxor med enbart tröja och sätta mig i gynstolen. Därefter bli jag ordentligt undersökt, de kontrollerar min livmodertapp, mäter att den är 4,5 cm lång och inga tydliga blödningar. Allt ser bra ut. Därefter gör det vaginalt ultraljud kontrollerar att min moderkaka sitter på plats och inte har släppt från livmoderväggen, mäter avstånd mellan utgång för bebis och moderkaka, vilket är sex centimeter - fullt godkänd placering av moderkakan. Alla undersökningar visar på att bebisen mår  fint och även att jag mår bra. Blodtryck 120/60 och inga gulkroppshormon i urinen. Läkaren kan konstatera att det högst troligt är mina cellförändringar som spökar genom att ge mig blödningar från livmodertappen. Är troligt orsakat utav högre fysisk ansträngning som till exempel när jag var ute och sprang igår. Läkaren rekommenderar mig att springa kortare sträckor alternativt löpning i lägre tempo. Men träning är fortsatt ok. Så summa summarum j**** s*** cellförändringar. Den psykiska urladdning var enorm men lyckligtvis mår både jag och bebis i magen bra. Hela familjen mår bra. Inget missfall tack och lov. 

Nu taggar vi vecka 21 på riktigt och hoppas att vi slipper fler obehagliga blödningar. Vill dock passa på att tacka vården, Fy fan vad bra den är. Jag ringde, jag fick komma in till gynakuten, de tog mina prover, de kollade med ultraljud och lugnade mig, tack. 

Sänder ett tack till livet. Idag är jag lite extra tacksam för allt.