Hej! Länge sedan nu (igen). Förlåt. Känns som om att jag inte hinner med, veckorna bara springer förbi och jag hänger med på ett hörn. 

Kroppen och jag mår bra, psykiskt börjar det bli jobbigt att vara gravid, det är påfrestande. Inte i avseende att det börjar vara tungt, utan mer för att jag börjar ha svårt att böja mig ner och ta på bla skor och strumpor som "normalt" folk. Det börjar vara psykiskt jobbigt för att jag vet att nu i skrivande stund (v.31+3), så har jag ca 8 veckor kvar till beräknat bf. Hur ska jag orka? 

Längtar ihjäl mig efter den lilla krabaten som mosar mina revben på höger sida, samtidigt som jag är lite lätt livrädd för hur det kommer att bli med två barn. Hallå, jag är liksom redan ganska slut när jag bara har Ellie att ta hand om. Jag oroar mig, som nog alla föräldrar gör för hur min kärlek ska räcka till? Hur ska jag kunna älska två barn lika mycket? Hur ska jag lyckas göra så att det ine blir orättvist? Hur ska jag hantera det så att båda får lika mycket närhet? Jag vet att nästan alla tvåbarnsföräldrar, eller ja, flerbarnsföräldrar säger att hjärtat bara växer. Kärleken man har ökar bara och alla får lika mycket. Men ändå. 

Lovar en bättre uppdatering gällande vecka 32. 

Puss