Får man gråta en stund?
Alltså, får man gråta en stund för att man är så less och trött på att vara gravid?
Jag är så otroligt trött på detta nu. Inatt vaknade jag som vanlig vid typ 3 och var kissnödig. Jag gick upp och kissade, och himmel å pannkaka vad ont jag hade ned mot bäckenet. De tryckte och ilande. Jag gick och la mig i sängen igen, ilandet fortsatte,
små värkar kom till och från i nedre delen av magen. Jag tänkte att nu äntligen kanske det är på g? Men nej, efter att ha slumrat mig igenom denna värk och obehagskänsla, vaknar jag måttligt utvilad, (pga dålig sömn pga falska skitvärkar) så är
allt precis som vanligt igen. Kroppen stannade av allt.
Jag är så less på detta nu. Känns som att jag kommer få ha en bebis i magen för evigt.
Jag är även så less på att jag sällan blir sedd som bara Emma. Alla fokuserar på min gravidmage osv. Alla frågar när det är dags, och då förväntas jag optimistiskt att svara "den 25" och le förhoppningsfullt. Jag börjar vara bombsäker på att
jag kommer att gå över tiden. Det känns som att bebbe trivs alldeles för bra inne i magen (vilket i och för sig är bra, jag vill ju att bebbe ska må bra). Men nu är jag så less.
Vill bara lägga mig ned och gråta, snabbspola tiden så att bebbe vill titta ut.
Ja, jag kanske låter desperat. Men har du själv provat att
- ha mindre med energi än vad du har i vanliga fall, men vill göra en massa saker, men det går inte.
- Ha en enorm mage som hindrar dig från att utföra rörelser
- Inte kunna bära saker för att dels magen är i vägen och dels så dör man av fogsmärtorna om man bär för öjämnt.
- Inte kunna träna hur du vill för att du har en mage i vägen och uttöjda magmuskler. Du får även sammandragningar om det blir för ansträngande eller tungt
- Du har ofrivilligt gått upp ca 15 kg och känner dig som en heffaklump
- Du gör en sak, måste sedan sätta dig och vila för att:
- Din rygg känns som att den håller på att gå av, precis i svanken.
- Din ork är minimal
- Det värker i bröstryggen
- Dina knän gör ont pga all extra tyngd
- Mycket tryck ned mot bäckenet
- En bebis i magen som tycker att det är kul att försöka sparka ut revben och vitala organ
- Lätt buksmärta för att du råkade böja dig ned för mycket och du råkade klämma ihop magen så att alla organ som redan är mosade blev mer mosade.
- Du är så andfådd för att ditt hb värde är superlågt och kroppen prioriterar att syresätta bebbe och inte en själv
- Jag kan hålla på i evigheter, men jag slutar rada upp exempel nu
Så om du känner igen dig i ovanstående, så kan du säkert relatera till min desperation till att det ska vara över. Men annars har du ingen rätt att kalla mig desperat.
Sen att längtan efter den lilla krabaten i magen är helt hysteriskt stor gör det ju inte direkt bättre.
Jag är inte heller känd för mitt långa tålamod, så att jag har klarat mig såhär långt utan att få ett sammanbrott är ju faktiskt väldigt bra. Men nu är jag så nära bristningsgränsen.
Ett litet tips till alla er som träffar mig som gravida kvinna som är i sluttampen av min graviditet:
- fråga mig inte om jag är desperat
- Ifrågasätt inte min copingstrategi
- Prata inte om hur mycket NI längtar efter bebisen - jag som bär på ungen längtar mest
- Berätta inte läskiga förlossningsberättelser - jag vill inte höra
- Var inte imponerade av om jag är uppe och rör på mig - jag vet redan att jag ser ut som en heffaklump som inte borde kunna flytta mig en meter
- Prisa inte min gravidkropp - jag skulle typ ge vad som helst för att få komma tillbaka till kroppen jag hade innan graviditeten
- Prata inte om hur skönt det var att springa milen i solskenet på nya supertiden - jag vill men kan inte springa just nu. Min storsinthet räcker inte heller till just nu för att vara glad för din skull (förlåt).
- Prata definitivt inte om den supergoda salami och brie mackan som du åt i veckan.
(Dessa tips kanske inte gäller alla dagar, vissa dagar pratar jag gärna graviditet. Men fråga gärna innan du börjar, för att jag är så less på detta nu)
Frustrationen sprutar ut, kroppen värker överallt. Orken pendlar. Det är 9 dagar kvar till bf. Bara det känns som en evighet.
Nu ska gnällspiken ta och gå en promenad så att endorfinerna kanske hjälper mig att bli mer positivt.
Mvh
Så fruktansvärt trött på att vara hemma, trött, gravid, sötsugen och tjock.
Kommentarer
Trackback
