Måndagendentjugondeaugustitvåtusenarton
Bitter, arg, irriterad och sur på min kropp. Vasst inlägg men huggtänder och taggar.
Du kommer komma tillbaka på nolltid!
Nu sitter jag här 5 månader PP och tittar på mig själv. Hormonfylld, kört 3 månader med skit mini-piller, bestämt mig nu för att slänga dem åt h-vete. Trött. Tappar skitmycket hår, har haft mens i tre månader. Kroppen känns sliten. En bäbis som inte ville amma efter ca 3,5 månad. Hur blev det med den här kroppen som alla sa skulle komma tillbaka på nolltid?
Helt ärligt så gick det sådär. Jag har tränat ca 5 dagar i veckan sedan 5 veckor PP. Jag har fortsatt att äta i princip exakt vad jag vill. Jag har njutit i sommar och unnat mig glass.
Jag har dippat i järnvärde, så nu är all boost från graviditeten borta. Dags att äta äckliga järntabletter igen som jag i princip måste äta 4 av varje dag för att de ska hjälpa. Mini-pillerna har gjort att jag mår skit psykiskt.
Så det är här jag står nu, och stampar... irriterad, trött på min kropp som absolut inte vill sammarbeta med hormoner. Så vad ska jag hitta på nu? Fortsätta blöda en monsunflod varje månad och konstant ha för lågt järnvärde i blodet. Må piss av andra hormoner?
Fortsätta träna skiten ur mig för att hålla mig lite i schack mot alla extra kilon som vill komma i och med alla hormoner och sötsuget de drar med sig?
Så det här med att jag skulle studsa tillbaka och vara lika snygg, smal och typ välmående var ju en fet lögn.
Vilket jag egentligen visste att det skulle vara redan innan.
Och till alla er som sagt att jag kommit så långt som jag kommit på min väg tillbaka tack vare min unga ålder och amningen, så kan jag säga att det inte stämmer ett skit. För amma kunde jag bara göra ca 3,5 månad och att jag är ung spelar inte så pass stor roll. Jag har tränat skiten ur mig, det är det som har gjort det.
Tack och hej leverpastej.
Mvh
Bitter mensande tjej.
Kommentarer
Trackback
