vecka 21
Vecka 21.
Böjer mig ned för att ta på mig skorna, men oj, vänta det är något som tar emot. Javisst ja! Jag har ju en tjock mage som bromsar färden ned mot fötterna. Om jag ska ta på mig skor som är lite mer avancerade, ja ni vet sådana där med snörning är jag nästan tvungen att sätta mig ned för att inte få kram i magen av allt mosande mot den. Tänk att en så liten bebiskula kan vara i vägen så mycket., för hur ska det gå sedan när jag är ännu tjockare? Jag kommer ju inte kunna nå ned till fötterna?? Vänta nu, stopp, stopp STOPP, nu får vi bromsa superväxarspurten på magen en stund så att jag hinner vänja mig. Dess utom så har jag inga lämpliga vinterskor än som jag kan ha på mina fötter. Jag har bara superkrångliga skor med snörning. Och nu när det har blivit superkallt så måste jag ju krångla på mig dessa varje gång jag ska gå ut. Som igår tillexempel. Jag skulle ut på hundpromenad. Jag började med att klä på hunden sina reflexer och halsband. Sedan tog jag på mig först en tjocktröja, sedan en tjocktröja till, sedan jackan, reflexvästen, halsduken, mössan. Sen kom jag på att ”attans! Jag har ju inga skor på mig” Böjer mig ned för att sätta på mig ena kängan, magen och alla miljoners tjocktröjor tar stopp. Sätter mig ned på golvet istället. Snörar på mig ena kängan. ”Ha de gick ju enkelt!” Tar på mig andra kängan. Nu har hunden ledsnat på att vänta på mig, så han lägger sig ned bredvid mig med huvudet på mitt ben. Nästa mission – ta sig upp från golvet. Flyttar på hunden lite, bökar mig upp från golvet -Puh, äntligen i stående läge. Är nu så varm så att jag småkokar innanför tröjorna och halsduken. Tar vantarna och kopplet och beger mig ut. Får en skymt av mig själv i ett reflekterande fönster. Jag ser då ut som en stor heffaklump som vandrar fram längs de mörkersvarta novembergatorna. Tjock och vaggande med en liten jordgubbsmössa på toppen. Nästan som ett klot, med två små pinnben som sticker fram under den knälånga kappan med ett litet rött körsbär uppe på toppen, dekorerad med en reflexväst. Underbart vackert.
Jag borde kanske införsakffa mig en mer anpassad jacka och ett par bra vinterskor.
Men vissa dagar glömmer jag nästan bort magen, de är som att jag swishar fram, och kommer först ihåg magen då jag ska ta mig igenom något trångt utrymme. Jag brukar ju kunna gå igenom relativt smala utrymmen och det har då varit brösten som tagit i om något, men nu krockar magen i, det är en ovan känsla.
Jag har bestämt mig för att ansöka om graviditetspenning, så att jag får vara hemma från jobbet de två sista månaderna innan BF. Jag har konstaterat att det kan vara svårt att jobba som fysioterapeut in i det sista, kommer kanske inte kunna hjälpa patienter så bra, när jag själv är rund som ett klot och inte får lyfta tungt. Så förhoppningsvis går jag hem 1 februari och får vänta in vår lilla parvel.
Idag har 52,5% av graviditeten passerat, 133 dagar kvar till BF.
