Du vet, det finns många som kan få dig att tappa andan, men den som påminner dig om att andas när du gör det, det är det andetaget du ska hålla.

Jag har fått hålla mitt andetag i snart ett och ett halvt år. Och när jag inte orkat varit stark och hållit andetaget har han som påminde mig om att andas blåst luft i mina lungor igen. Luft som jag låtit stanna.

Att få dela någons andetag är bland det finaste som finns. Att få hålla någons luft i sina lungor så länge som det bara går är otroligt.

Att veta att det finns någon som utan tvekan skulle göra mun mot munmetoden om luften i lungorna tog slut, bara för att få en att andas samma luft igen. Det är något som knappt är fantiserbart.

I mina lungor finns luft, massor av luft. Hans luft. Och hans andetag vill jag kämpa för att hålla, ända till det sista andetaget.

För du vet väl? Det finns många som kan få dig att tappa andan, men den som påminner dig om att andas när du gör det, de är dennes andetag du ska hålla.