Jag har världens bästa familj. Jag har ett underbart liv. Jag har ett fantastiskt jobb. Och skolan är inte så hemsk trotts allt, när jag tänker efter. Ibland kan jag önska att jag levde något annat liv, kanske lite mera glamoröst än ett liv där jag jobbar i en simbasäng, cyklar tills skolan och färgar håret med rea-färg från Ica Maxi. Men när jag tänker efter så skulle jag inte vilja byta bort mitt liv för något i värden. När jag får underbara sms från min pojkvän, och när jag får vara med honom då är allt perfekt. När mamma glad i hågen kommer och hämtar mig efter jobbet, då känner jag mig underbart bortskämd, för jag slipepr att cykla hem. När mamma bakar hembakt bröd, och jag får äta godmacka när jag kommer hem från skolan, då är livet bra. Och på jobbet, när jag känner mig som fulast i blommig baddräkt, trassligt hår i backslick och hästsvans, vatten i ögonen och känner att jag har tjocka ben, och det kommer ett simskolebarn och ger mig en kram och säger att det var jättekul på simskolan idag. Då känns allt genast så bra. Eller när en simskolebarnsförälder kommer och säger att jag är duktig, då känner jag att jobbet är inte så tråkigt ändå, jag får så mycket uppskattning och kärlek för det jag gör. Så det är värt varenda minut i simbasängen, allt skrikande och tjatande, allt busande och all energi, det är värt allt.