Mistakes make me human. Failure makes me stronger. Love keeps me alive, and it's you who keeps me smiling

Hur kan en känsla förändras på en sekund? Hur kan man gå från så lycklig till tårar? Hur är det möjligt att man inte vill se den man älskar i ögonen? Varför finns ens den känslan? Man vill bara få den hur huvudet. Man vill glömma, men så vet man att det kanske är fel. Man vet inte vad det rätta att gör är. Man tänker så mycket, vrider och vänder på situationen. Försöker se hur olika perspektiv. Tillslut orkar man inte tänka mer, huvudet blir alldeles fullt av olika tankar. Det tar aldrig slut. Man ställer sig dessa frågor om och om igen, men finner inga svar. Finns det någon med svaren? Jag antar att det rätta är att följa sitt hjärta, utan att tänka.


Aaa, det kanske är så. Jag har teorin om att man inte ska tänka, utan bara vara som man är, om man är arg så är man, men det går över. Även om det just för stunden känns som om att man vill vända ryggen till och springa där ifrån, aldrig komma tillbaka. Men det blir bra tillslut. Jag vet att jag är grinig, jag och mina humörsvängningar, jag kan vara glad, och sen helt plötsligt bli sur. Jag vet att jag kan reagera på en gång, bara det är ett ord som jag tolkar fel kan göra mig sur. Jag glömmer fort varför jag blev sur från den första början, och blir glad igen. Men jag vet att när jag blir sur vill jag inte se någon i ögonen, inte ens den mest fantastiskaste människan på denna jord. Jag förstår inte hur denna människa står ut med mig, jag säger aldrig vad som är fel, jag är feg, och blir sur för ingenting, men han står ut på något murakulöst sätt.  Han ger mig komplimanger, och jag slår iväg dem, som alltid. Jag försöker att bli bättre, jag försöker, men jag är som jag är. Det ända jag kan säga är att jag är så galet kär så jag kan inte beskriva det med ord.  Jag tänker på honom hela tiden, jag går omkring och ler, det kanske låter sjukligt och knäppt. Men jag är ju knäpp och lite skruvad, så nu när jag sitter här och skriver ser jag mina fint målade naglar, som är prydda av massor av prickar. Tänker på den underbaraste människan, han som jag är galet kär i, som faktiskt är konstnären bakom mina naglar.

 

Puss & nattinatti


Kommentarer

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0