Jag tror inte jag har fattat att de hänt mig. Jag har den mest underbara pojkvän man kan tänka sig. Han är den som håller mig hel. Jag trodde jag var en superstark individ som skulle klara av att leva singel, men oj vad jag hade fel. För när jag fann kärleken, då försvann mitt försvar. Nu är jag sårbar, men med hans armar runt mig har jag åter ett försvar. För när jag är med honom känns det som om att ingenting i hela världen kan göra illa mig. Jag känner mig fri, och han får mig att vilja leva. Han får mig att tänka, han får mig att älska, han får mig att må bra.

Så vad gör man när inte ord räcker till för att beskriva hur mycket man tycker om en människa? Ja, jag tror inte att ordet älska räcker till, jag vet inte heller om det räcker med kroppar tätt intill. Men just nu får ord räcka för min finaste är långt bort från mig.

Så älskling, om du läser det här så vill jag bara säga hur underbar du är. Du finns för mig, och du stöttar mig, du står ut med mig, och jag älskar dig. Du är vackrast och underbarast, finast och bäst, du fyller mitt hjärta och jag älskar dig så mycket att jag skulle kunna gå sönder.