Har funderat lite idag, och jag har konstaterat att jag är ganska konstant ful när jag jobbar, halvfrägat blött hår, inget smink, och står i en baddräkt eller mjukisbyxor. Jag går i sportbh dagarna i ända, och mitt hår är aldrig fint. Jag har trasiga naglar, och barnen klottrar tusch på armarna. Så den som kan säga att jag är vacker då, den måste vara lite knäpp. Det är samma sak på morgonen när man vaknar, då man har knullrufs och sömngrus i hela ansiktet, ögonen är små grisögon som kisar mot ljuset, då är man inte heller vacker. Men man kan ju inte vara vacker hela tiden. Jag får bjuda på min fulhet och täcka över den lite med ett leende. Inte ens blommorna är fina hela tiden de vissnar ju och dör, så då blir dom också fula. Samma sak med träden. Så, ja, alla är fula någon gång.