Ja, jag är en uppmärksamhetshora. Jag pratar non stopp, och jag inser det inte själv. Jag tänker inte på att jag pratar så mycket, så kanske är det inte mitt fel. Jag kan vara tyst också. Hatar och älskar mig själv, är lite i en kris. Vill inte mycket, brinner för jobbet, och musiken. Hatar skolan. Livet suger samtidigt som jag älskar det.  Jag är en smått knäpp människa, men det är inget fel på mig, jag gillar att göra lite knäppa saker bara.

Just nu sitter jag och känner mig värdelös, fryser, sitter med vetekudde över axlarna, filt runt omkring mig, har mjukisbyxor och en tjock tröja på mig. Har rosa raggsockor på mig, och känner mig ful. Har varit och jobbat, vilket var kul, men nu när jag kom hem så, ja, nu vill jag inte vara med mer.  Jag vill inte plugga fast jag måste, jag vill verkligen inte skriva tyska, jag vill inte! Varför finns det inte en pausknapp på livet? Jag är nämligen i stort behov av en sådan nu. Så, du som har uppfunnit en knapp som kan pausa livet, du kan väl vara bussig och höra av dig till mig snarast!

Rörig text, jag vet, om du vill förstå vad som står, läs mellan raderna och försökt se allt ut en smått ledsen synvinkel.

Kärlek.