Är det tillåtet att vara såhär lycklig? Jag vet inte om jag vågar tro det. Men kanske kan livet vara så här bra ibland!

Livet är kaos, och alla tankar bara snurrar omkring. Jag vet inte vad jag ska göra med min lycka. Kommer den bara helt plötsligt att rinna av mig? Kan jag inte få skala av mig lite lycka och spara i en fin burk med rosa glitter, som jag sen kan ta fram när jag behöver en dos av lycka?

Att några människor kan göra mig så glad, och en viss person fick mig verkligen att känna mig speciell. Jag vet inte vad han tycker om mig, men jag vet att jag vill träffa honom igen.