Jag hade bara ett försvar.

Jag kunde bara bygga en mur som beskydd,

det fanns bara lite taggtråd till försvar.

Så vad ska jag göra nu när du flyttat bort varenda sten som blockerade vägen till mitt hjärta?

Taggtråden som skyddade trollade du bort när du för första gången såg mig i ögonen.

Då stod jag där ännu mer blottad.

Det som var kvar var muren, som jag hade lovat mig själv att ingen skulle få riva.

Men dina ord rev ner sten för sten, och muren var inte mycket till beskydd mer.

Jag hade lovat mig själv att inte lyssna till mitt hjärta.

Men det var redan för sent.

Du hade fångat mig.

Så om du vill ha mig, då är jag din för evigt nu.

För man kan väl inte älska någon för mycket?