Sitter och små-ler när jag får ett sms av Mattias. Sitter vid datorn med musik i öronen, en tekopp framför mig, och är min egen lilla värld. Börjar skriva ett svar till älsklingen, ler fortfarande, och märker inte att min kära far står och kollar på mig. Jag rycker till när han säger med hög röst "sluta små-le sådär" och ler ironiskt mot mig. Jag måste bara säga att dessa stunder älsker man bara sin familj. De genomskådar varje min man visar, och jag har inget pokerface om jag säger så.