Sitter och fryser, min själ är i en halvsvettig urvriden kropp. Lyssnar på "Jag vet vilken dy hon varit i" av Håkan Hellström. Denna underbara person gjorde min natt helt unerbar igår. Stod där mitt i allt folket. Sjöng med och hoppade så jag trodde att jag skulle tappa andan. Var helt galen, svettades, fick en armbåge i ryggen, fortsatte ändå  sjunga med falskt och högt i alla låtar, och hoppa som en galning. Var en av alla galna Håkan-fans som ville stå längst fram. Hamnade i  mitten, kände att jag älskade livet just då. Så jä*la underbart!  Kom hem runt ett, käkade hallonyoghurt, med flingor, och sedan in i duschen. Lyckas ställa klockan på mobilen, när jag släcker nattlampan, och borrar ner huvudet i kudden, är klockan till slut halv tre.  Alla muskler värker, och ögonen är så trötta att dom är fylda med sömngrus. Jag sov som en klubbad säl. 

Klockan 06.45, ringer mobil helvetet. Det är mörkt i rummet, och jag trevar med handen bervid sängen, försöker hitta mobilen utan att öppna ögonen. Tvingar upp ögonen, och hittar mobilen.  Snosar i tio minuter, släpar mig sedan upp ur sängen. Vacklar till garderoben, drar på mig mjukisbyxor, linne, och en kofta.  Rafsar ihop håret i en knut i nacken. Går som en zoombie upp till köket, och tvingar i mig frukost. Känner att jag egentligen inte orkar. Men min älskade mor skjutsar mig till scandic, till klockan åtta, för att jag ska fullfölja min ledarutbildnind. Och nu är det gjort! Fan vad skönt!!! Nu ska jag  ta och sova. 4.5 timmars sömn, är väl inte det optimala att sova om man ska på kurs, men vad gör man? Med tå panodil i kroppen så gick det faktiskt. Och jag är så stolt, för att jag orkade. Men nu sitter jag här och fyser, för att min kropp strejkar... 
 
 
 Puss& kram// Emma