Tänkte skriva av några sidor i boken "Jag behöver dig med än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket"
Lovley bok!



Foten trilla förbi och sen tillbaka, stryker honom för-
siktigt över tårna på vänsterfoten. Det spritter till i huvudet
då han tittar upp och möter hennes blänkande ögon, stora
som femfronor. Han rodnar, varsnar hur det hugger mjukt
i hjärtat.
                                                                                11



"Var lärde du dig att kyssas sådär?" Hom vinklar huvudet
uppåt och ser ner på nagelbanden.
   "Hur?"
   "Som du gör."
   "Jag lärde mig av en annan tjej."
   "Jaha... Synd. Jag trodde du lärt dig på engen hand."

                                                                               12

Rummet är rött, allt i rummet är rött: mattan; sängöver-
kastet; tapeterna; en luddig nallebjörn av typen man
vinner på nöjesfält. Till och med tröskeln in till rummet
är röd.
   "Vågar man gå in här?" Han känner direkt hur töntig
han är. Sedan hinner han inte tänka mer. Hon knuffar ho-
nom bryskt in i rummet, fast med ett leende som utstrålar
något annat. Stänger rummet, så musiken och sorlet för-
svinner, och lägger sig på sängen. Han lägger sig inte utan går
runt i rummet lite på måfå, tar upp en barbiedocka med
rödfärgat hår.
   "Tror du hon har färgat håret på den själv, eller kan man
 köpa dem såhär?"
   "kom hit en stund och lägg dig istället så kan du leka
med dockorna senare."

                                                                               13


Pappa är manodepresiv. Det betyder att han tatuerar in en
runa i högerarmen när han åker till Island; att han börjar
röka när han är fyrtiosju; att han ger flera hundra
i dricks när han går på resturang; att han skrattar högre
än alla andra och gråter tystare. Men för det mesta betyder det
ingenting.

                                                                               14


Det kommer att följa honom, han förstår det redan nu.
Den söta, instängda lukten i rummet; hennes rödflammiga
ansikte som smälter in i allt det andra. Hon drar upp hans
tröja så att magen tittar fram, gör redan samma sak med sig
själv och pressar sin magglipa mot hans. "Hud", säger hon
och myser ihop ögonen och munnen mot mitten av ansik-
tet.

                                                                                15


Det första han ser när han vaknar är kläderna utspridda i
svarta fläckar över golvet.  Han går ner för trapporna och
ut i vardagsrummet invirad i en filt. Soffbordet är fullt av
ölburkar och i en fåtölj har någon krupit ihop tilol en liten
boll. Med försiktiga steg går han upp för trapporna igen.
Det röda i rummet är blekare i morginljuset.  Mjukt skakar
han henne tills hon vaknar.
   "Vad var det du hette egentligen?"
   "Betty."
   " Jag heter Morris. Kan vi träffas någon mer gång?"
 
                                                                               16