Ja, konfirmationen är slut! ÅÅåå, vad det känns sorgligt!
Ja, jag konfirmerades idag, och det var så härligt, det känndes så stort på något sätt.  Men det är sorgligt att konfirmationen är slut, för det var så mysigt på alla konfaträffar och vi gjorde så roliga saker och vi var en så mysig grupp. Alla är så snälla och gulliga. Och idag när vi stod med kåpor och folkdräckter på så var alla jättefina. Vi är så söta. Så det känns tomt att lämna alla, för det känns som om vi precis börjat med konfirmationen, som om vi skulle ha ett helt år med konfaträffar kvar att se fram emot. Men nu är det slut, sorgligt men sant.



Visst är vi fina! Från vänster: Sandra, Nilla, Anja, Linnea, Jag (Emma),
Maja, Fanny, Erika, Hanna, Elias, Alexander, Isak, Pontus, Mahtilda,
Lisbet, Emma, och så Susanne som har varit en av våra ledare.

Lucia sakta gående intåg.


Min älskade syster Sara läste en text.


Jag, Mathilda, Emma, Lisbet och Anja sjöng Wild World.








Handpåläggningen






Alla sjunger Mysterium! Visst är vi fina?






Alla konfirmandsassistenter sjöng någon låt (Jag kommer inte ihåg namnet på den) 






Från vänster: Micke, Sandra, Nilla, Anja, Linnea, Jag, Maja och Fanny.


Linnea, Jag, Maja och Erika





ÅÅ, så var det kramar! Vi gjorde en kramcirkel och sa hejdå till allihopa
så här blev det en hejdåkram till Micke.


Och hela min släckt från mammas sida var och firade min konfirmation. 
Amanda, Alva, jag och Mormor, visst är vi väldigt prydligt uppställda?



Och så var det  mat sen, det var fett gott för jag var så sjukt hungrig.
Från vänster: JAg, Alva, Sara, Paul, Moster, Göran, Morfar.



Från Vänster: Morfar, Frida, Mamma, Göran, Robin, Mormor.


Från vänster: Moster, Morfar, Frida och Mamma.



Jag och Amanda.