Kniven är vacker.

Blank och silverfärgad.

Och vass är den också.

Det vet jag, för jag har provat den,

På mina handleder.

 

Utanför snöar det igen.

Snön ligger tjock och vit överallt.

Natten är vit av snö.

Och snart ska natten färgas röd.

Ditt mörka blod är vackert.

 

Du, min älskade.

Du förstod aldrig.

Men din knivskurna kropp är vacker.

Mitt ansikte var det sista du såg.

Mitt namn var det sista du sa.

 Publicerad hos: www.diktkonst.se