Orörlig som en bild i en sagobok
som vore han av sten.
eller en del av landskapet
stod han där
Frambenen tungt lutade mot kullens krön
huvudet böjt och ögonen sänkta mot marken
Det var i skymningen
Sju gånger sju gånger
färdades jag förbi kullen
och varje gång stod hästen där.

En afton stannade jag till
Då höjde hästen huvudet
och såg länge på mig
Så vände han sig om -
gick långsamt bort över ängen
och försvann in i träddungen
Aldrig mer såg jag hästen på kullen.