Av ständig oro för stort och smått
jag blev allt mera en igelkott.

Gott folk som klampar min väg förbi
de viskar ofta om hysteri.

Och några de talar om stämning
och de morderna om hämning.

Gott folk må prata vad hest dom vill:
mej kryper ingen för nära till.

Jag har en fullgod reptoar
av tricks och konster till självförsvar.

Jag önskar inte bli biten
fast jag är konstig och liten.

Ja, konstig är jag till övermått
och en besynnerlig igelkott.

Ja, konstig är jag till övermått
och en besynnerlig igelkott.

Ty dessa spjut som jag sträcker ut
har genomborrat mig förut.

- så ber jag, vänligen, bara
gott folk att låta mig vara.