Lördagendenfemtondedecembertvåtusenarton
Nu närmar sig julen med stormsteg!
Lite bilder från tiden sen förra inlägget. Har varit dålig på att fota, men några små glimtar finns i alla fall!
Söndagendentjugofemtenovembertvåtusenarton
Bara jag som är helt orimligt taggad på jul???
Längtar efter att få julpynta!
Denna månaden har varit så bra. Ellie och jag har haft flyt och rutinerna har börjat sitta riktigt bra! Vi börjar få in mer rutiner med att äta "riktig" mat, och jag mixar puréer på löpande band.
Träningen löper på, kroppen börjar styrkemässigt kännas helt som innan graviditeten.
Jag ser fram emot att börja jobba i januari, och ska börja med 85% vilket känns bra.
Alla följer ju mig på min story på Instagram så ni vet ju redan vad jag har för mig på dagarna, men här kommer lite bilder från den gångna månaden.
Måndagendentjugoniondeoktobertvåtusenarton
Hej allihopa!
Länge sedan jag orkade skriva ett inlägg här, men nu kommer en liten uppdatering!
Jisses vad trött jag är! Denna omställning till vintertid är inte nådig som småbarnsförälder. I söndags vaknade Ellie 04:30 och ville gå upp! Det va bara att starta dagen. Usch.
Det känns som om att Ellie överlag sover sämre nu. Vi har provat att flytta henne till eget rum om det skulle hjälpa, men hittills har jag inte sett nå resultat.
Försöken att få henne att sluta äta på natten har gått åt skogen. Hon vaknar bara oftare och är superhungrig. Någon som har några tips för att bli av med nattmatningen? Kommentera gärna!
Just nu vaknar Ellie 3-4 ggr/natt och tycker att det är morgon 05:30. Inte mycket sömn för mig alltså. Känns som om att jag går som en zombie hela dagarna.
Lilldamen börjar bli stor, vill absolut inte ligga ner utan ska bara sitta upp! Hon ska ha allt som jag håller i, drar och sliter. Är envis som bara den och har börjat slänga saker på golvet... I vikt har hon passerat 8kg gränsen och är 72cm lång såhär
vid 7 månaders ålder. Vi har bytt ut babyskyddet mot ny bilstol och så har hon nästan vuxit ur badbaljan.
Jag tränar på tillsammans med Linn, gym minst 2 dagar i veckan och totalt minst 5 pass i veckan. Träningen går framåt och jag känner hur muskelstyrkan äntligen börjar komma tillbaka till där jag var innan graviditeten.
Annars så flyter livet på! Jag har det så bra!
Avslutar som vanligt med lite bilder
Söndagendentrettiondeseptembertvåtusenarton
Hej!
Söndag. Laddar batterierna inför en ny vecka.
Veckans schema för mig och Ellie lyder följande:
Måndag: Gym med Linn och Ebba
Tisdag: Träning med Genemsamma krafter på friskis med Rehabmammagruppen
Onsdag: Babyrytmik eller genemsamma krafter (har inte bestämt mig än)
Torsdag: Beby på biblan + löpning
Fredag: Gym med L & E.
Lördag & Söndag: Jag och Ellie har inte bokat in något speciellt, men Micke ska bort hela lördagen så vi kanske tar oss till friskis och river av ett pass!
Veckan mat har jag planerat till följande:
Måndag: Potatis och Purjolöks- soppa
Tisdag: Köttfärbiffar med potatismos
Onsdag: Krämig pastasås med kyckling och soltorkad tomat
Torsdag: Fish and chips med remouladsås
Fredag: Hemagjord pizza
Helg: Laga vad som helst... Inspiration 0 till mat på helgen.
Hoppas att det här blir en bra vecka!
Överväger strakt att börja fasa ut Ellies nattmatning, för nu är det tungt att vakna varje natt! Räknade ut att jag inte sovit en hel natt på 8 månader! De två sista månaderna innan Ellie kom och så alla nätter efter det. Alltså det är 275 dagar.
Jag kan meddela att det börjar kännas nu. Men alla som någon gång haft småbarn/ni som har, jag vet att ni kan relatera. Jag klagar inte, men det känns som om att Ellie börjar bli tillräckligt stor för att klara nätterna utan mat. Får se om jag kommer
orka denna vecka eller om vi ska vänta in nästa lugna mellanfas mellan hennes utvecklingsfaser.
Hoppas att ni alla får en superbra vecka!
Måndagendentjugofemteseptembertvåtusenarton
Ett ihopkok av gångna veckors händelser!
Mammalivet ramlar på, nu är det helt fantastiskt att vara hemma. Jag och Ellie har så kul på dagarna. Visst blir det gnäll och tandagnisslan, men överlag roliga dagar. Vi myser, gymmar, går på event på biblioteket, träffar vänner, fikar, myser lite mer.
Det är så lyxigt att få vara mamma till denna lilla brud. Och hon är 6 månader! Hjälp vad fort det går!
Puss på er!
Söndagendenandraseptembertvåtusenarton
Jag sjunger inte i duschen längre. Har inte gjort det på ett bra tag. När blev det så? Var det vardagen, livet och allt som kom emellan tro? Det känns som om att det är något som ligger och pyr under ytan, men jag kan inte sätta fingret på vad.
Jag är lycklig, har nog aldrig varit lyckligare än vad jag är nu. Har jag bara gått ur fasten "sjunga i duschen?" eller är det något som kan komma tillbaka? Vad vet jag. Får väl helt enkelt börja sjunga igen, för hur svårt kan det vara? Får återkomma med rapport om det här med att tvångssjunga i duschen satte igång sånglädjen igen?
Jag är åter igen i träningsnarkomanträsket. Jag blir elak om jag inte tränar. Jag har denna vecka tränat 5 pass, med tvångsvila dagar. Träning är min drog. Jag behöver den för att orka om dagarna, typ. Behöver höja seratonin-nivåerrna. Behöver träna tills musklerna ömmar, träna tills spykänslan kommer, ta i lite till. Det är så sjukt, men så underbart. Var ute och sprang nyss (sprang så jag ville spy) men längtar redan tills gympasset imorgon med Linn!
Funderar på att köra kostschema i 6 veckor, bara för att det är kul och att jag då kanske verkligen kan se resultat? Fåfäng som jag är ser jag alltid skavanker på min kropp som jag vill ändra på, kanske kan vara kul att prova? Vi får se.
Livet som mammaledig flyter på. Har hittat ett riktigt kul mammagäng som jag träffar och går ut och går med, fikar, pratar bebissnack osv. Det gör att dagarna går så mycket fortare.
Ellie har precis gått in i utvecklignsfas 5. Hon börjar bli så stor! Hon kan nu sitta korta korta stunder utan stöd, alltså mammahjärtat sväller över av stolthet. Vi har dess utom fått in riktgt bra sovrutiner (peppar,peppar). Ellie somnar mellan 19.00-20.00. Vaknar för mat någon gång mellan 00-02. Vaknar för mat en andra gång 04-05. Vaknar sedan mellan 06-07. Om hon vaknar 06 kan hon vara vaken en timme och kan sedan sova igen ca 07-08.30. Allt går faktiskt väldigt bra. Jag längtar dock tills hon inte behöver mat på natten. Oavsett om jag då kanske bara får sova 5 timmar på natten, så är det 5 timmar i sträck då och det är mer än vad jag sovit i stäck på 5 månader. Det börjar faktiskt kännas av att jag vaknar 3-4 ggr/natt, sömnbristen börjar ta ut sin rätt. Jag kan gå och lägga mig i god tid och sammanlagt sova kanske 8 timmar, men det är de ständiga uppvaken som gör det så svårt. Kroppen är liksom alltid lite vaken känns det som. Alltid berädd om Ellie skulle vakna.
Natten inatt var den jobbigaste på länge. Inte för att Ellie skrek och var vaken, utan för att hon vred och gnydde i sömnen så mycket. I vanliga fall är vridande och sprakande en del av Ellies "jag vaknar för att jag är hungrig"-process på natten. Inatt gjorde hon så varannan timme. Hon somnade som vanligt vid ca 19.30. Jag gick och la mig vid ca 23. Somnade men vaknade av Ellie vid 00. Gav henne mat och hon somnade om, inget konstigt med det. Vid ca 01 vaknar jag igen av att Ellie låter, förstår att hon nog inte är hunrig igen så ger henne nappen och vaggar henne till ro igen. 02.40 vaknar av Ellie som vill ha mat. 04.30 vaknar av Ellie som gnyr, viftar, spakar. Lyfter över henne till min och Mickes säng, får henne att lugna ner sig cch sova lugnt igen. 06.15 Ellie vaknar - får mat. 06.45 Ellie klarvaken. Micke tar henne tack och lov och går upp så att jag fick sova 2 timmar till. Men det är det där hackiga sovandet. Det tar slut på mig. Jag hoppas verkligen att det bara är en fas hon är inne i och att det kommer att gå över.
Det var nog allt jag ville skriva om denna gång.
Puss och kram vi hörs snart.
Måndagendentjugondeaugustitvåtusenarton
Bitter, arg, irriterad och sur på min kropp. Vasst inlägg men huggtänder och taggar.
Du kommer komma tillbaka på nolltid!
Nu sitter jag här 5 månader PP och tittar på mig själv. Hormonfylld, kört 3 månader med skit mini-piller, bestämt mig nu för att slänga dem åt h-vete. Trött. Tappar skitmycket hår, har haft mens i tre månader. Kroppen känns sliten. En bäbis som inte ville amma efter ca 3,5 månad. Hur blev det med den här kroppen som alla sa skulle komma tillbaka på nolltid?
Helt ärligt så gick det sådär. Jag har tränat ca 5 dagar i veckan sedan 5 veckor PP. Jag har fortsatt att äta i princip exakt vad jag vill. Jag har njutit i sommar och unnat mig glass.
Jag har dippat i järnvärde, så nu är all boost från graviditeten borta. Dags att äta äckliga järntabletter igen som jag i princip måste äta 4 av varje dag för att de ska hjälpa. Mini-pillerna har gjort att jag mår skit psykiskt.
Så det är här jag står nu, och stampar... irriterad, trött på min kropp som absolut inte vill sammarbeta med hormoner. Så vad ska jag hitta på nu? Fortsätta blöda en monsunflod varje månad och konstant ha för lågt järnvärde i blodet. Må piss av andra hormoner?
Fortsätta träna skiten ur mig för att hålla mig lite i schack mot alla extra kilon som vill komma i och med alla hormoner och sötsuget de drar med sig?
Så det här med att jag skulle studsa tillbaka och vara lika snygg, smal och typ välmående var ju en fet lögn.
Vilket jag egentligen visste att det skulle vara redan innan.
Och till alla er som sagt att jag kommit så långt som jag kommit på min väg tillbaka tack vare min unga ålder och amningen, så kan jag säga att det inte stämmer ett skit. För amma kunde jag bara göra ca 3,5 månad och att jag är ung spelar inte så pass stor roll. Jag har tränat skiten ur mig, det är det som har gjort det.
Tack och hej leverpastej.
Mvh
Bitter mensande tjej.
Tisdagendenfjortondeaugustitvåtusenarton
Hej!
Hur länge sedan var det inte jag skrev ett blogginlägg? Jo, väldigt länge. Jag har inte haft inspiration. Men nu. Här kommer då äntligen en liten uppdatering.
Sommaren har bara rullat på. Micke börjar jobba på torsdag, vilket innebär att jag och Ellie blir ensamma hemma igen. Det kommer bli ensamt. Jag har dock bokat in en massa saker nästa vecka, så att det inte ska bli ensamt och segt, vilket jag tror är superbra.
Jag har haft en fantastiskt bra sommar! Sådan otrolig lyx att vara både jag och Micke hemma. Dagarna har gått så fort! Vi har målat och fixat på ladan, fixat i huset. Myst. Ätit massor av glass och svettats ihjäl i värmen. Vi har badat, gått promenader. Tränat. Umgåtts med varandra. Träffat vänner, fikat, träffat nya vänner, spelat minigiolf. Ja massor.
Elliore växer så att det knakar nu. Hon är snart för lång för att ligga i ligg-delen på barnvagnen. Hon avskyr fortfarande att ligga på mage och vill absolut inte lära sig att snurra från rygg till mage. Men hon älskar att så och babbla, så det är ju alltid något. Vid förra BVC besöket vägde Ellie 5900 gram och var 65cm lång. Men det var för några veckor sedan. Vi ska till BVC på fredag och det ska verkligen bli superkul att se hur mycket hon har vuxit.
Jag har slutat amma. Mina bröst ville inte producera tillräckligt med mjölk när Ellie var ca 3,4 månad. I samma veva så började hon inte vilja ta bröstet, jag fick mjölkstockning och allt blev bara krångligt och jävligt. Allt bara var jobbigt, Ellie blev inte mätt, var gnällig och jag hade ångest för att mina bröst aldrig ökade i produktion. En dålig kombo helt enkelt. Så vi bestämde oss för att gå över till ersättning. Och vilken skillnad det blev! Ellie är glad, mätt och nöjd. Går förhoppningsvis upp mer i vikt och kommer tillbaka upp på kurvan igen. Först känndes det lite jobbigt att sluta amma så "tidigt". Jag hade egentligen velat amma henne tills hon var 6 månader, men såhär i efterhand så känns det väldigt bra att vi valt att gå över till ersättning. Detta beslut gör dess utom att Micke kan hjälpa till mer med matningen, så jag kan få mer fritid. Vi kan dela mer jämt på tiden med Ellie vilket är superbra.
Ellinore har börjat sova så bra på nätterna nu (peppar, peppar). Hon får en matning mellan kl 20-21, sover sen oftast fram till mellan 00-01, vaknar och får en flaska ersättning. Somnar om bums och sover till ca 04-05. Vaknar och vill ha mat. Somnar om och sover till ca 06.30-07.30. Superlyxigt! Det är så skönt att kunna få lite egentid på kvällen innan det är dags för mig och Micke och sova. Håller verkligen tummarna för att hon ska fortsätta att sova såhär bra! Hon sover dessutom i egen säng, så jag och Micke kan verkligen vräka ut oss och sova hur vi vill utan att vara rädda för att rulla på Ellie. Den enda vi måste ta lite hänsyn till är Märta som sover i fotändan av vår säng, men om vi sparkar för mycket hoppar hon över och sover i Ellies säng (viket hon oftast gör faktiskt).
I lördags döptes Ellie. Ellinore Signe Linnéa Gommel Karlsson. Hon kommer nog ge mig onda ögat för alla namn sen när hon är lite äldre, men hon har ju många namnsdagar i alla fall! Vi va i S.t Stefans Kapell i Falun, hade ett superfint dop. Det blev verkligen lyckat, vilket var så skönt. Smörgåstårta till fikat, kaffe och rån. Inget krångligt, men trevligt va det.
Mer än så blir det nog inte berättat i detta blogginlägg. Avslutar som vanligt med en drös med bilder. Massor på Ellie, jag kan liksom inte rå för att jag fotar henne i massor. Hon är ju så rackarn söt!
Puss
(Ja, hon har en luga i pannan, men älskar bilden ändå)
Fredagendentrettondejulitvätusenarton
Inte så mycket bloggat på sistone. Energin finns inte riktigt till.
Men här kommer lite bilder från senaste tiden.
Torsdagendentjugoförstajunitvåtusenarton
Hallihallå! Idag blir Ellinore 3 månader! Min lilla klump!
Hon har precis gått in i ett nytt utvecklingssteg och börjar ta in mer intryck. Hon känner igen mamma och pappa och är frikostig med leenden. Hon har börjat att jollra och låta en massa och man kan ha långa konversationer med henne.
Hon vill fortfarande inte ligga på mage och lyfta huvudet, men stå däremot är bland det bästa hon vet.
Hon är vaken mycket på dagarna och hon håller mig vaken på nätterna för hon ska äta varannan timme igen. På kvällarna är hon nästan otröstlig, och det enda som får henne att somna är att ligga i min famn i sängen och att jag sjunger för henne.
Jag älskar min lilla skitunge.
Ellie och jag har varit ute och sprungit en del. Och det har gått förvånansvärt bra att springa med vagnen! Och om man vill träna konditionen lite extra, då ska man springa med barnvagnen! Jag skulle jämföra det med att springa i lite lätt uppförslut
hela tiden. Fantastiskt bra för kondisen!
Och givetvis har det blivit några amningspauser på vägen. För när Ellie är hungirg, så är hon hungrig. Då är det bara att hiva fram brösten vart man än är.
Så en lite kroppsuppdatering 12 veckor post partum. Jag är så galet imponerad av min kropp! Wow.
För 12 veckor sedan vägde jag 88kg och hade en kalaskula med Ellie i. Idag väger jag ca 67 kg. Jag älskar vad min kropp har lyckats att åstadkomma åt mig.
Torsdagendensjundejunitvåtusenarton
Nu äntligen kommer här ett inlägg. Efter mycker om och men. Gnistan har liksom inte funnits där de senaste dagarna (veckorna??). Men nu spottar jag ur mig ett inlägg i alla fall.
Ellinore blev igår 11 veckor gammal. Hon gillar fortfarande inte att ligga på mage och träna på att lyfta på huvudet. Hon älskar när man bär runt på henne. Hon tycker om att sitta i babysittern och kolla på när jag/Micke fixar och donar i tex köket. Ljudet av damsugaren får henne nästan alltid att sluta gråta (på min spotify-lista på mest spelade låtar ligger vaccum cleaner - Part 01, 02 osv i topp). Hon käkar mat som ett litet monster. Vi ska inte till BVC för ens den 25 juni, så någon längd/vikt kan jag inte dela med mig av denna gång.
Jag har varit på MVC för "återkontroll". Vilken J*VLA bullshit. Hallå jag har fött barn, är jag inte ens värd en grundläggande check så att alla mina muskler i underlivet är ok och att mina mamagmuskler dragit ihop sig som de ska? Jag fick frågan om "allt kändes okej". Om jag gjorde mina knipövningar och om jag kunde hålla mitt urin. Eller ja, rent ut sagt kissar jag på mig eller bajsar jag på mig?. Jag svarade nej och då var det inget mer med det. Hon frågade om jag hade slutat blöda avslag och om jag hade haft sex ännu. Sen frågade hon om jag fått min mens. Där efter preventivmedel. Jag har konstaterat sedan tidigare att inget preventivmedel fungerar så bra på mig, så vi pratade en stund om det. Hon rekomenderade mig tillslut den "nya spiralen" som har givit så bra resultat hos kvinnor som satt in den. Jag känner bara att min kropp har redan självmant stött ut en spiral en gång. Jag är inte sugen på att uppleva det igen. Läste sedan om vanliga biverkningar på denna nya spiral som ska vara sååå revolutionerande. De lyder följande: Mycket vanliga biverkningar (förekommer hos 1 eller flera av 10 kvinnor) inkluderar huvudvärk, buk eller bäckensmärtor, akne eller fet hy, förändringar i blödningsmönstret, cystor på äggstockarna, och inflammaion i yttrekönsorganen eller slidan (vulvovaginit). Så helt ärigt, vem vill sätta in en sådan spiral??
Sedan var det liksom tack och bock. Jaha, tack och bock din kropp har burit och fött ett barn. Din fiffi sprack lite men det lagade vi såå checkt. Tack nu är du klar för oss i vården. Om du inte har blivit helt läkt korrekt så tänker vi inte ta reda på det innan det uppstår som komplikationer hos dig. Då får du söka vård och stå i vårdkö i sådär 1 år innan du får en remiss. När du sedan får träffa någon för en undersökning så får du rekommendationen knipövningar. Typ så känns det. Så jälva less.
Jag upplever inga problem dock. Men det hade varit trevligt att bli erbjuden en vaginal undersökning i alla fall så att jag till 100 % vet att min fiffi och musklerna är ok. Men nej.
Sen så tror jag att jag dagen till ära fått tillbaka min mens (det här med att helamma hjälpte inte mycket, mensen kom ju fort som satan ändå). Så jag är så otroligt less på min kropp. Så om någon har jättebra tips på preventivmedel som inte innhåller östrogen, så tas det tacksamt emot.
Jag fick i alla fall en koll på mitt blodvärde och vikt hos MVC vilket var gött. Blodvärde på 125 och vikten ligger nu på 69kg. Alla 18(!) graviditetskilon har jag gått ned. Nu vill jag gärna gå ned till 65 kg, mest bara för att jag tror att min kropp mår bäst i den vikten. Men ingen stress eller så. Det kommer när det kommer.
Träningen löper på. Igår lyckades jag löpa runt milen i 5:37 tempo och det bästa är att det inte kändes allt för jobbigt. Det var roligt. Jag för FMTK-appen samt lite egna pass också. Ca 5-6 pass i veckan blir det nu, vilket är underbart.
Vi har hängt med vänner, grillat, fikat, promenerat. Paulina, Maria, E och P-E och familjen. Igår var det firande av Sveriges nationaldag vilket var supermysigt. Hela byn samlades och käkade rulltårta.
Söndagendentjugosjundemajtvåtusenarton
Ännu en vecka passerad. Tiden springer iväg som vanligt.
Vi var på BVC i onsdags, lillan växer så att det knakar!
- Längd: 60 cm
- Vikt: 5115g
Ellinore börjar dessutom ha superbra koll på huvudet! Börjar att bli stabil i nacken och klarar av att hålla det upprätt själv. Hon har dock inte riktigt fattat det här med att man måste lyfta huvudet när man ligger på mage innan man kan krypa hehe. Men det kommer väl.
Lilla tjejen börjar bli så stor! Två månader redan. Det är ju så kul. Varje dag är det som att hon har upptäckt något nytt. Hon är supermyfiken och kikar runt överallt.
Sömntutan sover bra om nätterna. Somnar runt 21. Sover till 04 eller 05, vill ha mat. Somnar om. Sover till 06 eller 07, äter mat. Kan vara vaken en halvtimme eller timme och sedan somna om igen ca 1 timme. Så jag får sova som en stock.
Ellinore har även börjat med att äta på sin vänsterhand istället för nappen. Det är hennes favorit. Äter upp typ hela sin hand. Ser ju ut som att hon aldrig får mat. Men den lilla damen kan käka hon, äter hela tiden, vilket är superbra.
För övrigt är livet fantastiskt fint. Har umgåts med Mia. Micke har haft Ellinore så att jag både har hunnit sy, måla och träna. Plockat liljekonvaljer. Sommarn är verkligen här. Jag har även börjat göra inbjudningskort till Ellinores dop som är bokat tll 11 Augusti.
Maria och Johan Bröllop 2018
Igår lyste solen bara för dom. Ett så fint bröllop och en fantastisk bröllopsfest. Så roligt att få vara med. Och till frågan, när ska jag få en ring på mitt finger? (En liten hint till dig Micke)
Fredagendenartondemajtvåtusenarton
Postpartumuppdatering
Åtta veckor har gått sedan Ellinore klämdes ut genom min fiffi. Ja mer glamoröst och mer förfinat tänker jag inte säga det.
Som jag skev i min förlossningsberättelse så sprack jag (kanske inte så konstigt när ett huvud med omkrets 34cm skulle ut genom min fiffi). Stygnen är helt borta och allt har läkt ihop fint. Visst känns det fortfarande vart jag har varit lagad, men
det är okej.
Jag skrev ju här för några veckor sedan att jag äntligen slutat blöda avslag. Några dagar senare så började det igen... Sen så har jag varit blödningfri hela förra veckan, men börjat småblöda igen under senaste dagarna. När jag läst på olika forum så
är det tydligen helt normalt?! Men jag ska till BM på återkontroll den 28:de så ska fråga lite om det då. Någon som har koll och kan säga att det kan vara så efter en förlossning? Är liksom aningens trött på det här med konstant/väldigt oregelbundet
blödande.
Kroppen har återhämtat sig grymt bra! Jag är så imponerad. Dock så har amningen typ trollat bort alla mina former?!! Vart tog min rumpa vägen? Och mina lår?!! Fan alltså vad jag har tappat muskler. Måste verkligen börja styrketräna med lite tyngre vikter
för att få tillbaka lite mera former. Det är verkligen som om att amningen käkar upp allt. Det bara har sagt slurp, det som finns kvar nu av graviditetskilona är lite extra fett på magen.
Det ska bli intressant och se vad jag väger när jag ska till barnmorskan. Jag äger ingen våg (många anledningar till det som jag väljer att inte ta upp nu), så jag har ingen aning om vad jag väger nu efter förlossningen. Senaste vikten som togs var
väl ca 1,5 vecka innan förlossningen och då vägde jag 85kg (!). Det kan jag ju säga att jag inte gör nu i alla fall.
Jag passar på att tacka min kropp lite extra och konstaterar att jag är så lyckligt lottad som har en så bra kropp som trollar tillbaka sig så bra.
Avslutar med en bild där jag sammanställt "förvandlingen" från 1 vecka PP —> 8 veckor PP (bilderna i mitten är nog 3 och 5 veckor PP).
Puss
Torsdagendensjuttondemajtvåtusenarton
Livets goda och lite ångest.
Finns det något mysigare än en liten tjej som sover liggandes på ditt bröst? Nej, jag skulle inte tro det.
Alltså fy vad jag är lyckligt lottad här i livet. Jag har en underbar sambo, världens finaste lilla dotter och en underbar stor familj. Jag bor i ett fint hus, jag har en stor trädgård. Vi alla mår bra och jag är omgiven av fina vänner. Hur kan man någonsin
klaga då? Vill liksom bara passa på att säga tack livet för allt.
Jag har äntligen kommit igång med träningen på riktigt! En sådan underbar känsla. Kroppen svarar bra på träningen och jag känner att det går sakta men säkert framåt. Många kanske tycker att jag är kroppsfixerad och manisk på många sätt, men det skiter
jag i. Jag tränar för att jag mår bra av det. Och när jag mår bra så är jag en bättre mamma till min dotter, så enkelt är det. Träningen ger mig en massa energi och tålamod vilket behövs när man tar hand om en liten gullunge hela dagarna.
När man är hemma såhär hela dagarna är det så svårt att göra något vettigt. Alltså jag måste få gnälla lite, även fast det är helt underbart att få vara hemma med Ellinore och jag njuter av det. Men, det blir lite långsamt. För hur mycket kan man hitta
på att göra egentligen? Jag försöker vara ute, greja med saker, pyssla i trädgården, måla om möbler. Men hur kul blir det i längden? Dess utom får jag göra allt i halvtimmesintervaller när E sover. För när hon sover själv så sover hon ca 30 min, vaknar
sedan och vill inte vara själv mer. Jag diskar, städar, tvättar och plockar undan. Men hur kul att vara hushållerska?
Stora delar av tiden sitter jag och roar Ellinore. För när hon är vaken så ska det grejas, helst ska man gå runt med henne på armen så att hon får kolla på saker. Bära, bära, bära. Sitta nära. Mysa. Prata med en liten gullunge fast man inte får svar.
Jag upplever att jag blir lite lätt knäpp av det.
Så när Micke kommer hem på eftermiddagarna är det underbart att få lite mammitime. Stänga av från att bara vara mamma och faktiskt göra något som jag vill i någon timme oavbrutet och ostört. Det får mig att känna mig som en otroligt dålig mamma när jag
lämnar över Ellinore och skyndar mig att byta om till träningskläder. Men jag vet att det är det som gör att jag är en bra mamma som orkar. Ångesten finns där varje gång, men jag vet att Ellinore har det minst lika bra med Micke som med mig. Lika
älskad och lika omhändertagen. Men det känns också lite som om att samhället kollar på mig och stämplar mig som egoist som prioriterar mig och min träning framför att umgås med mitt barn.
Sedan kan jag också känna pressen från socialamedier etc. Man ska komma i form så fort efter förlossningen och gärna träna med sitt barn. Alltså hur orkar dom??! är min stora fråga. Är dessa människor aldrig själva?
Hur som i alla fall, jag behöver min egotid, jag vet att jag blir en bättre mamma av det. Det är OKEJ. Och jag duger precis som jag är, jag vet att jag är en bra mamma.
Från det ena till det andra. Tack alla ni som följer mig och min fina lilla familj. Det är så mycket roligare att skriva blogginlägg när jag vet att det är folk som faktisk kikar på inlägget. Och om det är något ni undrar över eller vill att jag skriver
om, kommentera det gärna. Det blir ju inte supermycket att skiva om när vi bara skrotar runt på dagarna.
Sen så vet jag att några eller alla även följer mig på insta. Där lägger jag ju ut instastorys varje dag om vad vi pysslar med. Lite tätare uppdateringar än vad som kommer här. Så om ni inte följer mig där så är det ett tips, för där är det mycket bebisbilder
och filmer.
Puss
Lördagendentolftemajtvåtusenarton
Hej!
Lat lördag idag. Så otroligt kvavt ute, orken är i bott. Men krigade mig runt en löprunda imorse ändå.
Min lilla kråka sover fint i Mickes famn, han sitter och kollar på hockey (jag med nästan, småkikar och bloggar samtidigt). Jag har blivit så otroligt bra på att göra många saker samtidigt. Och jag har blivit fenomenal på att göra saker snabbt. Laga
mat, äta, plocka undan på 15 min ca. Hänga tvätt på tork, slänga in en tvätt och plocka undan pryttlar på bottenvåningen 10 min. Raketfart. Eller som på helgen när Micke har Ellinore, så kan jag hinna träna ett fullt pass på ca 40 min. Jag som
tidigare tränade tvåtimmarspass, dom är ett minne blott.
Lite om veckan som varit då.
Jag och E har varit till BVC. 4835 gram, 57 cm lång vid 6 veckor. Hon fick första dosen av ROTA-vaccinet och var hur duktig som helst!
Sommar slog ju till och lilltjejen var verkligen dålig på att äta de allra varmaste dagarna som varit. Men hon har tagit igen det ganska bra nattetid. Nu när det har svalnat av lite så äter hon som ett litet monster. Vilket jag jublar över.
Jag har även varit och träffat mina kollegor, vi var och tackade av Jessica som ska vidare till nytt jobb. Käkade mat på Lilla Parken, vilket var väldigt trevligt. Det var första gången som Micke var ensam med E hemma. Jag hade pumpat ur mjölk så
att jag inte skulle behöva ha bråttom hem. Jag tycker att det gick bra, men å vad jag längtade efter min lilla tjej. 3,5 timme sen var det skönt att komma hem igen.
Vi har spontangrillat med grannarna. Vilket var supermysigt.
Vi har grillat och käkat ost och kex med fina vänner.
Så har det varit en massa aktivitet ute och massa superbra dagar. Hängt med bra folk. Lyckligt liv helt enkelt.
Torsdagendentredjemajtvåtusenarton
Ellinore blev 6 veckor igår. Det är så kul att hänga med henne hela dagarna nu, för det är något nytt varje dag. Hon har börjat fokusera på föremål mer, är mer med och är så nyfiken. Hon har dess utom börjat acceptera att ligga själv en stund. Nu på morgonen
har hon legat själv i sitt babynest i säkert 15 min utan att skrika lungorna ur sig för att få komma upp i min famn. Det ser jag som ett stort framsteg.
Imorgon ska vi till BVC för att ta rota-vaccin samt 6 veckors kontroll. Ska bli kul att se om hon tagit sig förbi 5 kg i vikt.
I eftermiddag/kväll ska jag ut själv för första gången. Jag ska ut och äta mat med kollegorna från jobbet, tacka av en som har slutat hos oss. Det ska bli riktigt trevligt. Första riktiga svängen ut utan barn. Kommer längta ihjäl mig. Micke ska vara
hemma själv, håller tummarna för att det går bra. Jag har i alla fall pumpat ur bröstmjölk så att det finns + att vi har köpt hem bröstmjölksersättning. Så dom borde klara sig i ca 3 timmar.
Här hemma så händer inte så mycket annars. Jag är typ konstant trött nu mera. Orkar inte göra så mycket mer än att ta hand om Ellinore och se till att huset ser okej ut.
Då jag får ha min egen tid utan Ellinore på dagarna ca 1 timme, så orkar jag inte göra något annat än att träna eller bara gå ut i trädgården och pyssla lite med ljudbok i öronen. Min ork räcker liksom inte så ofta till till att tex prata i telefon
med någon då. För det är min ego-tid. På dagarna kan jag gärna träffa folk, inga problem, för då hänger Ellinore också med. Men när jag äntligen får vara helt själv en stund, då vill jag verkligen bara ta han om mig själv.
Många tror att det inte alls är ansträngande att ta hand om ett barn. Hon sover ganska mycket. Men faktum är att det här med att konstant ta hand om en annan, även fast det är mitt barn som jag älskar över allt annat, så är det ansträngande. Jag
behöver också bara vara jag ibland.
Valborg firades här hemma med grannarna. Så mysigt. Vi tände brasa bakom vårt hus på åkern, grillade burgare och hade det allmänt bra.
Och vi fick äta nybakta bullar hos Mickes föräldrar. Bullar i stora lass! Matchade då vår outfit dagen till ära. Då både jag och Ellinore var klädda i hemmasydda kläder i fikatyg.
Igår provade vi att köra ett pass på gymmet. Hur gudomligt var det inte att lyfta en skivstång igen!? Magiskt. Ellinore skötte sig exemplariskt och var nöjd nästan hela passet. Jag och Micke hann faktiskt köra varsin cirkel a 8 övningar, 3 varv utan problem.
Mitt gymkort gick ut idag dock, och jag kommer inte köpa mig något nytt nu över sommaren. Känns inte som om att jag kommer tillbringa tillräckligt mycket tid på gymmet för att det ska vara värt det. Funderar istället på att köpa mig en skivstång och vikter
hemma. Bara en stång så att jag kan lassa ca 40 kg eller så. Jag kan då köra lite viktat hemma, underhålla musklerna. Men jag har ju som plan att konditionsträna ganska mycket i sommar, så jag ska för den delen inte bygga så mycket muskler. Har kikat
runt på nätet lite grann, och hittat ett viktset samt stång för 600. Funderar pp att köpa det. Eller känner du någon som vill bli av med vikter och stång till ett rimligt pris?
Så mycket lättare att bara gå ut på tomten och köra ett pass än att göra hela projektet och åka in till gymmet. Då är jag nära och kan hjälpa Micke mer Ellinore om det behövs.
Avslutar med en bild på lilltjejen bara för att hon är sötast i hela världen
Fredagendentjugosjundeapriltvåtusenarton
Bära, bära, bära hela dagen lång. Ellinore klänger och jag bär. Bärsjal, bärsele. Vagnen fungerar då hon sover max 30 min. Jag är den enda som duger, Micke kan inte söva henne på kvällarna då hon bara gnäller. Det spelar ingen roll vem som bär, om hon är ledsen så är det bara jag som kan trösta henne. Jag hoppas att det vänder snart och att hon kan börja sova lite själv. I skrivande stund sitter hon och sover i bärsjalen på magen. Det blir tugnt att bära efter ett tag, för hon väger nästan 5 kg nu. Men vi bär på, bärsele ute och bärsjal inne.
I onsdags var vi hos BVC på rutinkontroll hos läkaren. Hon väger nu 4620g, börjar verkligen bli en tung klump. Hon blev godkänd på alla testerna. Det enda som vi skulle jobba på var att vara ännu mer i dagsljus så att det sista gula i ögonen (efter gulsoten) försvinner. Hon fick så mycket beröm och de sa att hon var en otroligt vaken och alert tjej! (Mammahjärtat sväller lite extra). Min lilla dramaqueen.
Annars så går det väldigt bra här hemma. Dagarna kan ibland kännas väldigt långa, men jag försöker att gå ut och göra saker. Allt tar ju så otroligt mycket längre tid än utan bebis, så bara att gå ut är ett projekt i sig.
Till en kroppsuppdatering från mig då. 5 veckor post partum, kan jag vara mer imponerad av min kropp?! Tror inte det. Jag tackar och bockar för att den repar sig så otroligt bra.
I tisdags kunde jag springa mitt första löppass på evigheter (slutade springa då jag var gravid i vecka 24 tror jag). I torsdags sprang jag sedan mina första 5 km och det var helt magiskt. Jag sprang bara för att det var skönt så gissa hur glad jag blev när jag kom runt min löprunda och såg att jag sprungit 5 km på 30 min och 37sek, alltså 6:05 tempo! Åter igen, tack kroppen för att du repar dig så bra (och har sparat lite kondition åt mig också).
I måndags slutade jag änligen att blöda ut avslag efter förlossningen. Känslan att slippa ha en binda i trosorna är fantastisk (hade typ glömt hur det kändes efter 5 veckor med binda konstant). Alla stygn har släppt, alltså är jag ihopläkt i underlivet nu, även det en väldigt skön känsla. Dock så börjar jag förstå vad man menar med att man kanske inte kommer "känna igen" sitt underliv efter att man fött barn. Där jag blev ihopsydd kommer jag nog aldrig bli som innan och det känns. Inget som gör ont, men ja, jag tror att ni fattar, det är ju ett ärr, typ.
Så jag kan konstatera att min kropp tog ca 5 veckor på sig att repa sig till något sånär normaltillstånd.
Så det här är hur min kropp ser ut nu. Och härifrån är det bara att kämpa tillbaka till drömformen (men den är en bit bort och mååånga slitiga timmar på gymmet kommer det att bli. Men va f*n, jag har ju faktiskt burit och fött ett barn).
Avslutar med en bild på min lilla mistlur. Hur är det ens möjligt att dra ned mungiporna så mycket?
Måndagendentjugotredjeapriltvåtusenarton
Förra veckan gjorde vi verkligen framsteg när det kommer till att sova själv. Nu kan jag faktiskt ganska ofta lägga ner Ellinore när hon har somnat i min famn. Detta innebär att jag har så många fler chanser att kunna göra någonting på dagen! Det känns
så bra.
Nätterna har fungerat riktigt bra de med, faktiskt. Micke har varit hur bra som helst och gått upp och tagit blöjbytena så att jag sluppit. Jag har bara behövt att amma och vagga E till sömns igen. Vilket har lett till mer sömn för min del. Äntligen.
Igår kan jag dock säga att sömnbristen gjorde sig påmind då jag ska gå och hämta en skarvsladd. Sladden sitter inkopplad i eluttaget, bredvid hänger en annan sladd som inte ska vara ikopplad. Vad gör jag då? Jo jag drar ur skarvsladden jag ska ha
och kopplar i den andra sladden. När Micke sedan går förbi och ser att sladden är i så kopplar han ur den. Frågar sedan mig om jag kopplat i den, men jag kan verkligen inte komma ihåg att jag gjort det. Kanske en gnutta för trött för mitt eget
bästa. Jag måste bli bättre på att powernapa då E sover pp dagarn.
Nu i helgen som va fick jag och Ellinore ha lyxen att träffa både Sofie och Maria! Så mysigt och välbehövligt!
Ingen bild på Sofie dock, men hon är en mästerlig fotograf som tog de två bilderna ovan.
Vi har rivit altanen på baksidan av huset, så nu är det byggarbetsplats delux där. Och jag har planterat penséer så att framsidan blev och se lite roligare ut.
Annars så har det inte hänt något mästerligt denna vecka som varit. Vi får helt enkelt se vad denna vecka har att bjuda på.
Torsdagendennittondeapriltvåtusenarton
Igår blev lilla tjejen 4 veckor! Börjar bli stor tjej nu. Känns som om att man vill pausa tiden. Hon som drunknade i storlek 50 på kläderna när hon tittade ut kan nu utan problem har storlek 56. Hon börjar bli mer med och alert, är sjukt bestämd och vet vad hon vill. Hon är ett matvrak och äter hur mycket som helst känns det som. Känns som att mina boobs är ute och flyger mer eller mindre hela tiden.
Vi var på BVC i tisdags och vägde, mätte och bandlade naveln som aldrig vill läka ihop helt.
Längd: 54 cm
Vikt: 4245 g
Hon ligger lite över "snittet" både gällande längd och vikt, så det är en matglad växande liten dam vi har.
Navlen såg bättre ut än vad den gjorde förra veckan, men behandlades även nu med ett medel så att all vävnad ska dra ihop sig/ tillbaka så att det slutar vätska från naveln.
Och nu till det stora avslöjandet. Jag har hållt lilltjejens namn hemligt tills nu av olika anledningar. Men nu är papprena inskickade till skatteverket, allt bestämt och kommer inte att ändas. Lilltjejen heter alltså: Ellinore Signe Linnéa Gommel Karlsson.
Detta är även första veckan som jag och Ellinore är hema själva på dagarna. Vi har provat att åka buss, vilket fungerade förvänansvärt bra. Ellinore tyckte verkligen om själva bussåkandet, men tyckte mindre bra om transporterna mellan hem och buss.
E vill fortfarande inte vara själv. Hon ska bäras hela tiden (förutom då hon åker vagn och är lagomt trött). Jag växlar mellan att bära i bärsele och bärsjal. Bärsjalen avlastar ryggen bättre än vad bärselen gör, men Ellinore tycker bäst om att sitta i bärselen då hon kan vifta runt med huvudet mer. I bärsjalen behöver huvudet "sitta fast" under den sjaldel för att det inte ska fara hit och dit, vilket hon inte uppskattar supermycket. Men det fungerar för det mesta. Min rygg börjar dock känna av allt bärande, men det är bara att gilla läget och träna ryggmusklerna lite mer.
Sömnen på nätterna går fortfarande ganska bra. E sover ca 2-3 timmar, vaknar och vill ha ny blöja och mat. Visst känner jag att jag inte fått sova en hel natt i sträck, men det kunde ha varit så mycket värre. Det här känns som att man kan leva med ett bra tag utan att bryta ihop totalt.
På dagarna har det varit så fint väder nu! Så lycklig. Jag och Ellinore har kunnat vara ute och börjat pyssla i trädgården eller bara suttit ute på vår provisoriska altan. Planen är att vi ska bygga ett trädäck där i sommar, vilket jag tror kommer bli superbra.
Så till min veckouppdatering då. Kroppen återhämtar sig sakta. Jag jag fortfarande 3 av mina 6 stygn kvar i underlivet. Men det känns som om att det går åt rätt håll. Magen sjunker mer och mer till sin "normala" form. Det kanske inte syns så mycket på bild att det ändras, men det känns i kroppen.
3 veckor PP vs 4 veckor PP
Ibland så känns det som att det står till på min väg tillbaka till "normal" form. Men så satte jag mig och gjorde några jämförelsebilder bara för att se hur cool kroppen faktiskt är. Det tog liksom 9 månader att forma om kroppen till den där kalaskulan med världens sötaste bebis i. Och sen har den nu haft 4 ynka veckor på sig att gå tillbaka till "normal" form och har redan gjort det så bra! Jag är verkligen imponerad av min kropp.
Gravid i vecka 39 vs 4 veckor PP
1 vecka PP vs 4 veckor PP
Visst kan jag känna frustration över att jag har lite extra fluff på magen, bristningar på brösten och att jag fortfarande blöder ut avslag. Men vad sjutton, det har ju bara gått 4 veckor. Jag har inte ens nått "nollstrecket" som är ca 6 veckor efter förlossning. Det är någon stans där som kroppen har repat sig så pass att man kan säga att det är det som är min utgångspunkt.
Puss på er alla
