Bära, bära, bära hela dagen lång. Ellinore klänger och jag bär. Bärsjal, bärsele. Vagnen fungerar då hon sover max 30 min. Jag är den enda som duger, Micke kan inte söva henne på kvällarna då hon bara gnäller. Det spelar ingen roll vem som bär, om hon är ledsen så är det bara jag som kan trösta henne. Jag hoppas att det vänder snart och att hon kan börja sova lite själv. I skrivande stund sitter hon och sover i bärsjalen på magen. Det blir tugnt att bära efter ett tag, för hon väger nästan 5 kg nu. Men vi bär på, bärsele ute och bärsjal inne. 

 

Förra veckan gjorde vi verkligen framsteg när det kommer till att sova själv. Nu kan jag faktiskt ganska ofta lägga ner Ellinore när hon har somnat i min famn. Detta innebär att jag har så många fler chanser att kunna göra någonting på dagen! Det känns så bra. 

Nätterna har fungerat riktigt bra de med, faktiskt. Micke har varit hur bra som helst och gått upp och tagit blöjbytena så att jag sluppit. Jag har bara behövt att amma och vagga E till sömns igen. Vilket har lett till mer sömn för min del. Äntligen. 

Igår kan jag dock säga att sömnbristen gjorde sig påmind då jag ska gå och hämta en skarvsladd. Sladden sitter inkopplad i eluttaget, bredvid hänger en annan sladd som inte ska vara ikopplad. Vad gör jag då? Jo jag drar ur skarvsladden jag ska ha och kopplar i den andra sladden. När Micke sedan går förbi och ser att sladden är i så kopplar han ur den. Frågar sedan mig om jag kopplat i den, men jag kan verkligen inte komma ihåg att jag gjort  det. Kanske en gnutta för trött för mitt eget bästa. Jag måste bli bättre på att powernapa då E sover pp dagarn. 

Nu i helgen som va fick jag och Ellinore ha lyxen att träffa både Sofie och Maria! Så mysigt och välbehövligt! 

Ingen bild på Sofie dock, men hon är en mästerlig fotograf som tog de två bilderna ovan. 

Vi har rivit altanen på baksidan av huset, så nu är det byggarbetsplats delux där. Och jag har planterat penséer så att framsidan blev och se lite roligare ut. 

Igår blev lilla tjejen 4 veckor! Börjar bli stor tjej nu. Känns som om att man vill pausa tiden. Hon som drunknade i storlek 50 på kläderna när hon tittade ut kan nu utan problem har storlek 56. Hon börjar bli mer med och alert, är sjukt bestämd och vet vad hon vill. Hon är ett matvrak och äter hur mycket som helst känns det som. Känns som att mina boobs är ute och flyger mer eller mindre hela tiden. 

Vi var på BVC i tisdags och vägde, mätte och bandlade naveln som aldrig vill läka ihop helt. 

Längd: 54 cm 

Vikt: 4245 g

Hon ligger lite över "snittet" både gällande längd och vikt, så det är en matglad växande liten dam vi har. 

Navlen såg bättre ut än vad den gjorde förra veckan, men behandlades även nu med ett medel så att all vävnad ska dra ihop sig/ tillbaka så att det slutar vätska från naveln. 

 

Och nu till det stora avslöjandet. Jag har hållt lilltjejens namn hemligt tills nu av olika anledningar. Men nu är papprena inskickade till skatteverket, allt bestämt och kommer inte att ändas. Lilltjejen heter alltså: Ellinore Signe Linnéa Gommel Karlsson. 

 

I måndags var vi på BVC för första gången. Allt gick bra med vägning och mätning. Lilla E vägde 3950g och har vuxit till 53cm. 

Det är skönt att se att amningen fungerar, lillan har gått upp ca 400g på en vecka (!)

Så jag ger mina boobs gott betyg!

När de från BVC var på hembesök hos oss (förra veckan) så fick vi D-vitamindroppar som E ska få varje dag. Men hon har fått så otroligt ont i magen av dem, så nu efter att vi frågat på BVC så har vi bytt stort till vattenbaserade istället för oljebaserade, vilket fungerar så mycket bättre. Håller tummarna att inte hon helt plötsligt ska få ont i magen av dessa också, för då vet jag inte vad jag ska hitta på. 

Till min veckouppdatering. Jag tränar på. Har kört några lättare styrkepass samt kniptränar. Går barnvagnspromenader dagligen. 

Känner att kroppen har en del vätska kvar, jag svullnar fortfarande om benen efter en hel dag. Jag upplever inte att jag ser så stor skillnad på kroppen denna vecka jämfört med förra veckan, men känslan är att jag är starkare. Jag känner fortfarande att bäckenbotten sviktar om jag hoppar eller springer, så jag fortsätter att hålla mig borta ifrån det.

Jag har fortfarande kvar stygn i underlivet, men det känns som att det läker bra. Det börjar kännas mer och mer normalt så att säga. 

Jag har fått ännu fler bristningar på brösten. Jag avskyr dem! Jag har även svårt att se mina bröst som vackra nu för tiden, men de ger mitt barn bra med mat, så jag ska låta bli att klaga på dem tills vidare (en vacker klagosång samt bilder kommer antagligen komma längre fram, jag ska bara ta mod till mig och visa sanningen för alla).

Vi lever på i bebisbubblan. Det här är sista veckan som Micke är ledig. Sen så blir jag själv hemma med lilla E. Och till alla er som undrar, jag ska publicera hennes namn, snart, jag lovar. 

Söndag.

Huset ligger lugnt och stilla. Lilltjejen sover lugnt i bärsjalen på min mage. Micke har ännu inte vaknat. Han var upp och tog alla bajsblöjor i natt, så att jag slapp att gå upp ur sängen. Jag behövde bara vakna för att amma lillplutten. 

 

Tänkt att det redan är söndag igen. Tiden rinner på så ofatbart fort. Det känns som om att jag och Micke nyss åkte in till förlossningen, men ändå så känns det som att pyret har varit hos oss i en evighet. Jag kikade i kalendern i veckan och såg att om jag hade gått över tiden så hade jag haft mitt sista barnorskebesök i torsdags och antagligen så skulle jag ha blivit igångsatt idag. Tänk att jag egentligen forfarande skulle kunnat vara gravid. Hur konstigt? 

Jag är så glad att pyret bestämde sig för att komma lite tidigare än beräknat. Otippat men å så väkommet. Jag kan ju inte påstå att jag saknar gravidkroppen direkt. Men såhär i efterhand när jag kollar på bilder, så tycker jag faktiskt att jag hade en ganska så fin gravidkropp. Och jag var ju inte så enormt stor, trotts att jag kände mig som ett hus där och då. 

 

Min kropp repar sig faktiskt förvånansvärt bra tycker jag. Igår körde jag mitt första träningspass efter förlossningen. Bara vanlig hemmaträning. Inga hopp eller stor ansträngning på magmuskulaturen. Men väl lite benböj, fokus på rumpa och ländrygg. Lätt aktivering av bålen samt knipövingar. Det var en alldeles lagomt jobbig start, men ÅÅÅ SÅ KUL DET ÄR ATT TRÄNA! Det ger en sådan kick. Jag tycker att det är viktigt att jag försöker att komma igång med träningen så snabbt som möjligt. Dels för att jag mår bra av det, men även för att pyret ska bäras hela tiden på dagarn. Hon accepterar att vara i vagnen när den rullar och accepterar att ligga/sitta själv i max 10 min, men sen ska hon bäras. Vi bär och vi bär och vi bär. Jag är superglad att hon accepterar bärsjal och bärsele för att då har jag i alla fall en chans att göra något med båda händerna även på dagtid. Men jag känner hur axlar och bröstrygg börjar känna av allt bärande. Så jag längtar efter att jag kan börja träna med vikter så att jag kan aktivera ryggens muskler ordentligt. Men jag ska hålla mig till rekomendationerna och inte lyfta tungt innan det gått 6 veckor PP (det finns ju rekomendationer av en anledning).

 

Jag har fått många frågor om hur min fiffi repar sig efter att tyckt ut lilla pyret med 34cm omkrets på huvudet, så jag tar och berättat här också. Min fiffi repar sig bra. De största "skadorna" skedde invändigt så de märker jag inte av i dagsläget, de läker fint. Utvändigt fick jag ett ca 2 cm klipp på vänster sida, inte värre än att det skulle vara ett klipp som barnmorskan gjort. Det läker fint det med. 2 av 3 stygn har släppt vilket betyder att det har nästan läkt ihop helt. Stygnen släpper ju av sig själva när det har läkt, vilket är otroligt skönt. Jag kan aktvera muskulaturen, så knipfunktionen fugerar bra. Än så länge inga ofrivilliga urinlekage. 

 

Jag har även fått en massa frågor om amning. Jag helammar och det fungerar hur bra som helst. Mina boobs verkar klara av uppgiften galant. Hittilis har jag klarat mig utan mjölkstockning och mina bröstvårtor har klarat sig utan sår (håller tummarna att det fortsätter att vara så). Pyret går upp i vikt så det verkar som om att mina bröst producerar tillräckligt med mjölk. Mitt högra bröst tokproducerar mjölk, och mitt västra producerar nog normal mängd mjölk. Jag ser ut som om att jag har skaffat silikoninplantat och gått upp typ 3 kupstorlekar. 

 

 

Så för att prata vidare om amning och bröst. Jag ska bröllop i slutet av maj. Klädkoden är ingen speciell men man ska vara uppklädd. Jag letar då efter en klänning som är fin (lagomt uppklädd för ett bröllop) som  går att amma i. Jag vill ha en klännig som visar att jag har lite midja och att den går nedtill knäna ungefär. 

Har letat som en galning men hittar inget som jag tror kan passa. Så någon som har ett förslag på en klänning? Jag tar tacksamt emot alla förslag! 

 

 

 

 

 

 

 

Imorgon (i natt) blir vår lilla tjej två veckor (!) 

Det är sjukt hur fort tiden går.

Idag hade vi besök från BVC. Lillan blev vägd, väger nu 3580g. Godkänd på alla kontroller också, vilket känns superbra. 

Annars så händer inte så mycket i vår bebisbubbla. Vi skrotar runt här hemma, myser och byter bajsblöjor. Går promenader i solskenet, sover på soffan. 

Min kropp fortsätter att laga sig själv och återhämta sig. Är imponerad av hur bra den anpassar sig tillbaka. 

Nu är det en del mammakilon kvar, magen är aningens dallrig. Men överlag så trivs jag bättre i min mammakropp än förväntat. 

 Jag längtar efter att få börja träna, men just nu har jag varken orken eller vill lägga tiden på det. Jag får hålla till godo med mina barnvagnspromenader.

Bjuder på bilder där jag jämför 1 vecka efter förlossningen med dagens kropp, två veckor efter förlossningen. 

1 vecka PP —> 2 veckor PP