Bara så lite kan förända allt. Tänk att bara en enda människa kan betyda så mycket. Att en enda människa kan få mig att sväva på moln, och att jag kan sakna en människa så mycket även fast det bara var några timmar eller dagar sedan vi sågs. Tänk att hela livet kan snurra runt, just på grund utav en människa. Det är lite knäppt. Man borde inte få bli så fäst vid en människa, ändå är det de vi blir när vi blir kära...

Ja, flummig start på det här blogginlägget. Ska ta och skriva något som inte är så djupt, eller komplicerat. Hmm, vad ska jag ta och skriva om då?  Jag kan säga att jag har ont i ryggen, och att jag har varit duktig både måndag, tisdag och onsdag och gått upp klockan halv åtta för att åka och jobba på friidrottskolan. Så jag har varit ledare, och idag så hoppade vi höjd, och jag har insett hur mycket jag saknar friidrotten. Och alla småbarn blev jätteimponerade när jag visade hur man hoppade höjd, eftersom jag hoppade när ribban låg på 1, 45m vilket bara är träningshopp egentligen, men det tyckte de var jättehögt. Men jag känner att jag aldrig kommer glömma hur man hoppar höjd, och formen sitter faktiskt i sig, så all gammal träning har inte varit förgäves.  Det var kul när jag var riktigt bra på höjd, det är en sådan häftig känsla när man lyckas hoppa över ribban som sitter så högt upp, och inte ens snuddar den, jag har liksom lyckats flytta min tyngdpunkt 1.60m över marken. Det är ganska coolt. Men nu när jag skriver detta sitter jag på en stol med fötterna tryggt på golvet, och jag trotsar inga gravitationslagar, även fast jag är så lycklig just på grund utav en enda människa, så det känns som om jag svävar på moln.

Jag vet inte varför jag berättade det.

Kanske för att du frågade vem han var.

Jag brukar inte berätta det.

Jag brukar hålla det för mig själv.

Bara du vet hela sanningen.

Vi sa ju att vi skulle vara ärliga,

Och jag kan inte ljuga för dig.

Men bara för att du vet sanningen,

Så vill jag inte att du behandlar mig på något annat sätt än du gör.

Visst, jag har ärr inombords som inte syns,

Men du tar sakta bort varje spår.

Varje gång du rör mig, lagar du en lite bit inom mig.

Du som lärde mig att ”jag älskar dig” bara är ord.

Du har visat mig att jag kan bli hel igen.

För jag litar på dig.

Kul jag har som sitter och räknar fysik hemma, snart klar med hemprovet i varje fall, och jag känner mig duktig som har suttit och räknat ur verkningsgraden på en vattenkokare, kokplatta, och en micro. Har lite analys kvar att skriva, men jag behöver inte vara klar för ens imorgon så jag är helt med!

24,3 °C » 41 C°= 16.7 °C= ΔT

1145W * tid 40 s = 1145*40= 45800J

4190* 0,23 kg vatten * ΔT (16,7°C) = 16093,79J

16093,79J/45800J= 0,35.

Verkningsgrad: 0,35

Jag hade bara ett försvar.

Jag kunde bara bygga en mur som beskydd,

det fanns bara lite taggtråd till försvar.

Så vad ska jag göra nu när du flyttat bort varenda sten som blockerade vägen till mitt hjärta?

Taggtråden som skyddade trollade du bort när du för första gången såg mig i ögonen.

Då stod jag där ännu mer blottad.

Det som var kvar var muren, som jag hade lovat mig själv att ingen skulle få riva.

Men dina ord rev ner sten för sten, och muren var inte mycket till beskydd mer.

Jag hade lovat mig själv att inte lyssna till mitt hjärta.

Men det var redan för sent.

Du hade fångat mig.

Så om du vill ha mig, då är jag din för evigt nu.

För man kan väl inte älska någon för mycket?

Är det tillåtet att vara så här lycklig? Jag är inte säker på om det är det, men lycklig är jag i varje fall. Har smått träningsverk i mina läppar, och jag älskar livet. Mina naglar är rosa, och jag sitter vid köksbordet med håret som ett skatbo, och mina glasögon halvt hängandes på näsan. Det är lördag förmiddag, jag är ensam i huset. Vill att Paulina ska komma hit. Blir lycklig när jag ser att jag har fått ett fint godmorgon sms från en viss person. Han gjorde min dag fantastiskt bra igår, jag saknar honom redan. Och det är till största del hans fel att jag har träningsverk i mina läppar, och bara lite mitt fel. Han är ju för bra på att kyssas. Trevligt nu har jag fått babbla ur mig det. Måste bara säga att just nu älskar jag att vara jag!